VOODS HOLE. MArr

#3

a =

Jd

TA

(BE ed aco t

I3, MEM.

ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ

TOMUS VI.

HELSINGFORSIZÆ, Ex officina typographica A. C. Friis. MDCCCLXI.

IMPRIMATUR: G. F. Aminof.

VAR VAASAA VAT VAR VA * VA VAT AAA NAA (A9 AA VAR AA VAA S AA LAN AAA VA VA, AA RA AA AA AA VA VAR AV AA

TABLE

DES

ARTICLES CONTENUS DANS CE TOME,

-

Bac! dés Membres de la! Societer 124001 demus, du. v. Soin

INVIGT DEE SAC CE ER ST od he RE E up Roue c OE. Te Sta aene due Te Ure

lakttagelser rörande verkan af secale cornutum, af Fzgrix v. Wır- Exi Re AN GI (1 204 P lg a Pe IAS UU e TOI SLI EA «d Détermination analytique de la forme des ondes lumineuses élémen- taires, par jLa vL DunDeLör,. usa ee aan anne fs Lösung der Aufgabe: denjenigen Punkt zu finden, Seen Abstän- de von drei pm Punkten zusammengenommen ein Klein- stes sind, von FauizpnnicH VVonpsTEDT .......... Note sur la détermination de la direction de courbure des lignes planes dans le systeme de coordonnées polaire, par N. G. ve N N BEE EL RR Ve ORON, ^ URS LEA Qo se ce Auteckningar i na aL An GO A HT ONE Te Me ee Några historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland, af FREDR. N ne Te cafe sie je RM Bemerkungen in Betreff der rechten Art, die Constitution der Mi- neralien zu betrachten, von Nıns NORDENSKIÖLD ...... Försök att bestimma lungornas vitalkapacitet hos Finnar och det in- flytande ålder, kön och olika sysselsättning utófva på densam- um at BE, JABONsDOBERL.- reine Me ie an reisen

Pages.

33.

43. 49, 115.

163.

179.

IV

Försök att medelst spirometern diagnosticera de olika stadierne af lungtuberkulos, af E. J. BONSDORFF . Anmärkningar rörande strômmarne i Östersjön, af ALBIN STJERN- CE'EUTZ Nivel te EE SR.SE NEN ae a 369. Enare-Lappska Spräkprof med Ordregister, af A. A ETIN un ROC Ad rem librariam Graecorum et Romande pertinentia qvaedam senpst ÉDUARDUS a BRUNER .... er 509.

Om ett gammalt kufiskt guldmynt, af Gasn. Gerrus . , . . . .. 551. Observations faites en Espagne pendant l'éclipse totale du soleil, le 18 Juillet 1860, par "E? E rzNDEDUF Qi MEME 559. Ett sått att utan heliostat begagna solljuset för mätande af mindre glänsande kristaller, af N. NORDENSKIÖLD .. .. . 2... 565. Beskrifning af en mekanisk vägrörelse-apparat, af A. Mosznc. 569. Analyser af finska mineralier, meddelade af A. E. AnrrE ..... 579.

Minnestal öfver professor emeritus, kanslirädet D:r WILHELM GA- BRIEL LAGUS, hållet på finska Vetenskaps-societetens ärshögtid den 29 April 1860 af GABRIEL REIN.

Minnestal öfver professor emeritus kanslirädet Dir NATH. GERH. Ar SCHULTEN, hållet vid finska Vetenskaps-societetens ärshögtid den 29 April 1861 af L. Lis pELór.

Nekrolog öfver professor emeritus D:r CARL REINHOLD SAHLBERG, uppläst pà finska Vetenskaps-societetens árshógtid den 29 April 1861 af Lans Hesnik. Törnrorm

A ce tome appartiennent 2 planches.

AAMSAAARAA an AA AAA AAA AA AAA AAA SAAARARAAAAAAAAARAAAAAAAAAARAAAAARAAARAAAUTS AAA AS UM AAA

MEMBRES

DE LA SOCIETE DES SCIENCES DE FINLANDE.

——0>0.

MEMBRES HONORAIRES RUSSES ET FINLANDAIS. :

M. le Prince ALExaAnDRE Menscuıkorr, Aide-de-Camp | Général Amiral, Membre du Conseil de l'Empire, Chevalier des Ordres de St.-André, de St-Alexandre-Nevsky avec les insignes en diamants, de St-Vladimir de la 1* classe, de Ste.-Anne de la 1" classe, avec les insignes en diamants, de St.-Stanislas de la 1" classe, de St.-George de la 3"* classe, etc.

M. le Baron Cuarıes WaALLEEN, Docteur en droit, Conseiller privé, ci-devant Procureur-général du Sénat Impérial de Finlande, Chev. des Ordres de St-Alexandre-Nevsky avec les insignes en diamants, de PA igle blanc, de St.- Vladimir dela 2 classe, etc.

M. le Comte ALEXANDRE DÅRMFELT, Conseiller privé actuel, Membre du Conseil de l'Empire, Ministre-Secrétaire d'Etat. du Grand-Duché de Finlande, Chev. des Ordres de St.-Alexandre-Nevsky avec les in- signes en diamants, de l'Aigle blanc, de St.- Vladimir de la 2^ classe, etc.

M. Frepkrıc-GurLuaume Srruve, Dr en phil. et en droit, Conseiller d'Etat actuel, Directeur et premier Astronome de l'Observatoire astro- nomique supérieur de Nicolas 1", Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 1" classe décoré de la couronne Imp., de St.-Stanislas de la 1” classe, de St.-Vladimir de la 3" classe, etc.

M. le Baron Jean-Mavrıcz Norpensram, Lieutenant-général, Vice- Président du Département d'Economie du Sénat Imp. de Finlande, Chev. des Ordres de l'Aigle blanc, de St-Vladimir de la 2* classe,

VI

de St.-Anue de la 1” classe, décoré de la couronne Impériale, de St.-Stanislas de la 1" classe, etc.

M. CHRETIEN Steven, Dr en phil, Conseiller d'Etat actuel, Chev. des Ordres de St.-Vladimir de la 3" et de Ste.-Aune de la 2* classe, décoré de la couronne Impériale.

M. le Baron Praros Roxassovskv, Lieutenant-general, membre du Conseil de l'Empire, Chev. des Ordres de l'Aigle blanc, de St.-Vladi- mir de la 2“ classe, de Ste.-Anne de la 1" classe décoré de la cou- ronne Impériale, etc.

M. le Comte Tnéonore px Brno, Aide-de-Camp général, Général d'In- fanterie, Membre du Conseil de l'Empire, Gouverneur-général de Fin- lande, Chev. des Ordres de St-André avec les insignes ornés de glaives, de St.-Vladimir de la 1“ classe, de St.-Alexandre-Nevsky avec les insignes en diamants, de l'Aigle blanc, etc.

M. le Baron Jsan-Resaup Mvscx, Lieutenant-general, Vice- Chan- cellier de l'Univezsité d'Alexandre, Chev. des Ordres de l'Aigle blanc, de St.-Vladimir de la 2" classe, de Ste.-Anne de la 1” classe, etc.

M. En£pEn1c-GvirrzavaE Pıprine, Dr en phil., Conseiller dEtat, ci-de- vant Membre du Senat Imp. de Finlaude, Professeur émérite de ’Univ. d'Alexandre, Chev. des Ordres de Ste.-Aune de la 2* classe décoré de la couronne Imp., et de St.- Vladimir de la 4” classe. (Elu le 8 Avril 1861).

M. le Baron CHARLES-FABIAN- THEODORE LANGENSKJÖLD, Maitre-ès- Arts, Sénateur, Chef du Bureau des Finances du Senat Imperial de Finlande, Chev. des Ordres de Ste.-Anne et de Sı,-Stanislas de la premiére classe, etc. (Elu le 8 Avril 1861).

M.

M

. Euın Fries, Dr en phil, Professeur émérite de l'Université d'Upsal,

VII MEMBRES HONORAIRES ÉTRANGERS. Frénéric-Guicraume ARGELANDER, Dr en phil, Professeur

d'Astronomie à l'Université de Bonn, Chev. des Ordres de St -Sta- nislas de la 2* et de St.-Vladimir de la 4" classe etc,

. Fréoéric Wönrer, Dr en phil. Professeur de Chimie à l'Univer-

sité de Goettingue, etc. (Elu le 8 Avril 1861).

etc. (Elu le 8 Avril 1961).

. JEAN-GUILLAUME Zerrersrenr, Dren phil, Professeur émérite

de l'Université de Lund, etc. (Elu le 8 Avril 1861).

MEMBRES ORDINAIRES.

I. Section des sciences mathématiques et physiques.

Nıcoras NonpENsktrÓLD, Dr en phil, Conseiller d'Etat, ci-devant Sur-Intendant des mines de Finlande, Chev. des Ordres de Ste- Anne et de St.-Stanislas de la 2* classe, de St.- Vladimir de la 4” classe, etc.

Henri-Gusrave Borenius, Dr en phil, Professeur-Adjoint de mathématiques et de physique et Directeur de l'Übservatoire magné- tique à l'Université d'Alexandre.

. Fr£eperıc VVorpsTEpT, Dr en phil, Professeur d'Astronomie et

Directeur de l'Observatoire astronomique à l'Université d'Alexandre.

. Avorrnz-Epovanp Anepz, Dr en phil, Conseiller de Chancellerie,

Recteur actuel et Professeur de Chimie à l'Université d Alexandre, Chev. des Ordres de St.-Stanislas de la 2* et de Ste.-Anne dela 3” classe. (Secrétaire perpétuel de la Société).

VIII

M. Aporeng Moserc, Dr en phil., Professeur de Physique à l'Univer- site d'Alexandre, Chev. de l'Ordre St.-Anne de la 3" classe.

M. Henri-Jean Hornsere, Inspecteur des pêcheries de Finlande (Pré- sident de la Société depuis le 29 Avril 1859 jusqu' au 29 Avril 1860).

M. LavnExr-Lftosanp LıinperLör, Dren sciences physico-mathéma- tiques, Professeur de Mathematiques à Université d'Alexandre (Elu le 4 Avril 1859; Vice-Président actuel de la société).

M. Ivan-JEaN-ArsiN STIERNCREUTZ, Lieutenant-Colonel, Adjoint du Directeur du pilotage côtier, Chevalier des Ordres de St.-Stanislas de la 2* classe décoré de la couronnne Imp., de St.-Vladimir de la 4"* classe, etc. (Elu le 8 Avril 1861).

II. Section d'hzstozre naturelle.

M. Cuartes-Danter DE HaanrxawN, Dr en phil. et en med., Con- seiller d'Etat, ci-devant Directeur-général des établissements sanitaires de Finlande, Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2* classe décoré de la couronne Impériale et de St.- Vladimir de la 4" classe.

M. ALEXANDRE DE NORDMANN, Dr en phil. et en méd., Conseiller d'Etat actuel, Professeur de Zoologie à l'Université d’Alexandre,;Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2* classe décoré de la couronne Impé- riale et de St.- Vladimir de la 4"* classe, etc.

M. EvznrT-Jvrrs Bowsponrr, Dr en méd., Professeur de Physiologie et d'Anatomie à l'Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de St.- Stanislas de la 2* et de Ste.-Anne de la 37 classe.

M. Lavrent-Henrı TónwnorH, Dr en phil. et en méd., Conseiller d'Etat, Directeur-géuéral des établissements sanitaires de Finlande, Pro- fesseur émérite de l’Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2" classe décoré de la couronne Impériale et de Ste.- Vladimir de la 4”° classe.

XI

M. Jean-Ferpınann HeEYFELDER, Dr en phil. et méd., ci-devanı Pro- fesseur de Chirurgie à l'Université d'Erlangen, Chev. de POrdre de St.-Stanislas de la 2* classe, etc.

M. FnípÉnic-GuitLLAvME Mäkcın, Dr en sciences physico-mathéma- tiques, Professeur extraordinaire de Zoologie à l'Université d'Alexandre.

M. Cauvr-Frzrix DE WiLLEBRAND, Dr en med., Professeur de méde- cine à l'Université d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de Ste.-Anne de la 3" classe. (President de la société depuis le 29 Avril 1860 jus- qu au 29 Avril 1861).

M. Macnus ne VV nicum, Maitre de dessin à l’Université d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de St.-Stanislas de la 3"* classe

M. GuitLaune NYLANDER, Dr en med., Professeur de Botanique à l'Uni- versité d'Alexandre.

III. Section d'lustoire et de plulologre.

M. Jean-Gasriez pe Bossponrr, Dr en phil. et en droit, Conseiller d'Etat, Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2" classe décoré de la couronne Imp-, de St.-Stanislas de la 2^ classe, elc.

M. Gasrıeın Rein, Dr en phil, Conseiller de Chancellerie, Professeur émérite de l'Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2% et de St.- Vladimir de la 4"* classe.

M. Eure Lönnror, Dr en méd., Professeur de la Langue et de la Litte- rature finoises à l'Université d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de Ste.- Anne de la 3"* classe.

M. JeaN-AwNpkE Hırrınc, Dr en theol., Prevót, Pasteur de la paroisse de Nykyrka, Agrégé aux Ordres de St.- Vladimir de la 4"* et de Ste.- Anne de la 3"* classe.

M. Gasriez Gerrzin, Dr en phil. et en théol., Professeur de l’Exegese biblique à l'Université d'Alexandre, Agrégé aux Ordres de St.-Sta-

nislas de la 2^ et de St.-Vladimir de la 4” classe. 2

x

M. NicorLas-Asramau Gvrp£w, Dr en phil, Professeur de la Littéra- ture grecque à l'Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de St.-Sta- nislas de la 2* et de Ste-Anne de la 3"* classe.

M. Fréogric Oysnarus, Dr en phil, Professeur d'Estétique et de la Littérature moderne à l'Université d’Alexandre, ‚Chev. de l'Ordre de St.-Stanislas de la 2" classe. (President de la Société depuis le 29: Avril 1858 jusqu' au. 29 Avril 1859). i

M. ANTOINE SCHIEFNER, Conseiller d'Etat, Membre effectif de l'Aca- démie Imp. des sciences de St.-Pétersbourg.

M. Marnrias Arıanper, Dr en phil, Professeur extraordinaire de la Litterature russe à l'Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de St.-Stanislas de la 2% et de Ste.-Anne de la 3"* classe.

M. Epovanp-Joxas-GuitLLAUwE pe Bnv £n, Dr en phil., Professeur de la Littérature romaine à l'Université d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de Ste.-Aune de la 3" classe. (Président actuel de la société).

M. Jean-Jacauss-Guitraume Lacus, D: en phil, Professeur de la Litterature orientale à l'Université d'Alexandre.

M. Jean-GuiLLaums SNELLMAN, Dr en phil, Professeur de Morale et du Systeme des sciences à l'Université. d'Alexandre.

MEMBRES DE LA SOCIETE DES SCIENCES DECEDES

DEPUIS LE 29 AVRIL 1858.

Membres honoraires.

Dates des deces. M. le Baron LAURENT-GABRIEL DE HAARTMAN, Con- 3 m 16

BEM prive actuel NP Me - LINEA ie pe ges e à 181359. M. ADOLPHE-ANDRÉ RETZIUS, Inspecteur et Professeur

de l'institut royal medico-chirurgical de Stockholm ...... 182,060. M. IsRAéL HvassEn, Professeur émérite de l’Université

ODA EEE RS CR MER 181.160. M. CHARLES-RENAUD SAHLBERG, Professeur émérite de

Klülmversite. d'Alexantre 199. 09. P u AT BE I 181860. M. FRÉDÉRIC TIEDEMANN, Conseiller privé ......... 1822 61.

Membres ordinaires.

M. ERIC-ALEXANDRE INGMAN, Professeur de l'Université ENDETE MEME SIEUT Ll laa Rue ee s era 1815 58.

M. GuiLLAUME-GABRIEL LaAGus, Conseiller de Chancellerie 181859,

M. NATHANAGL-GÉRARD DE SCHULTEN, Conseiller de Chancellerie ..... 5 ne neo N 18560.

| ad Beds. de 5" dep a o hb EN T ra! dits Mis fult dad id VE 00 TER iolorloord bh sign: o9ibam. lavé "n d. MEIN prt p on Tm p I dk LIN T TER. EI PS QUE "s D ved dubia d'une ra ERT UE diesen nbi En A T at LED LE iud vn. MM

gov" ELI wu sinn HT "uoi. LS ai as AAA Wr" à.

ioanod. boat (8 1 A Dea UTC MISURA, ag as à

a À dene — I ; E 2

COMMENTATIONES SOCIETATIS SCIENTIARUM

FENNICÆ.

TOM. VI.

RT " 2 i Wt Wem AO"

LA RU ei DEEE OU y date y CE MN LEN Dye bé iru gll oM ges

T "on -

er

E à eor en ai nd

Yit do a AU TINTO US

|

m

PH

- EE ein eu o RR n DR PEN nid " , i ripis Kc oen = Me

cM : = wer e jet Rm dm yz RE fpa, eot. we TEN E

M délit, cett cieli rt AE des oe REN

ee 3 a mone d spin = +4

rem Le Er

Minh dn — n "Mijn add ccdgra. net ds eu rm p

a . pr

d XANSAAAARAVARAABAAAAARA VAR AA VAAAAAARARARAAAAARA LU LUE AAAA DD EVE AARAU AL VUA AAA AAA AULA

IAKTTAGELSER RORANDE VER- KAN AF SECALE CORNUTUM;

AF

FELIX v WILLEBRAND. (Föredr. vid F. Vet.-Soe. Ärshögtid d. 29 April 1858).

— aeo AT —

Bern mer än ett årtionde har förgätt, sen Henles och fórnámligast Köllikers histologiska undersökningar, till stor förvåning fór den medi- cinska vetenskapliga verlden, ådagalade tillvaron af glatta muskelfibrer inom flera af organismens våfnader, der man förut icke haft en aning om dylika. Af synnerlig följdrikhet blef snart denna upptäckt i afseende à fe- nomenerna inom blodkärlsystemet — der dessa slags muskelelementer äfven funnos såväl uti arterernas som venernas väggar — då kort derpå E. Weber visade, att de verkligen reagerade genom sammandragning för säväl gal- vaniska som andra slags retningar. Till hvilka sköna undersökningar inom fysiologins område den fortsatta forskningen på denna våg ledt Ber- nard, Donders, Schiff m. fl, år alltför bekant för att ens behöfva an- tydas. Den praktiska medicinens representanter tyckas deremot icke nog hafva skyndat att göra sig denna vigtiga upptäckt till godo.

Då det nu år ett al de minst bestridda fakta, att inom sjukdomar- nes företeelser de flesta nutritions-störingar hos organismen antingen före- gås, åtföljas eller rent af betingas af blodöfverfyllnad i det lidande orga- net, och dä de ofvannämnda undersökningarne af Kölliker, Weber m. fl. visa, att denna blodfyllnads, den s. k. aktiva congestionens mekaniska möj- lighet är en inträffad vidgning eller förslappning af väggarne hos de blod-

1

2 - F, VON WILLEBRAND

kärl, genom hvilka blodet tillströmmar till de afficierade partierne, så syn- les mig den tanke ligga nära, att i stället för att tappa ut blod, i afsigt att minska den skadliga, i öfvermätt sig samlande blodmassan, söka att min- ska eller hindra dess tillopp och i detta hänseende draga nytta af det nämnda fysiologiska faktum, hvilket resulterade af det ofvanciterade Weberska experimentet Men huru bäst vinna en för sjukbehandlingen lämplig användning af dessa vigtiga fysiologiska upptäckter?

Redan under den tid, då jag med ifver hängaf mig åt studium af galvanismens verkan på sjukliga texturförändringar och i min uppsatts i Finska Läkare Sällskapets Handlingar år 1845 om Galvanismen såsom läke- medel! framställde den olika betydelse, den jemna strömmen ur Dani ells batteri hade emot den afbrutna ur en inductions apparat, angaf jag den företeelse såsom mårkelig och oväntad, att genom den sednare, inom sjukligt affici- erade partier af kroppen, såväl flytande som fasta exsudater med säkerhet kunna befordras, ja nástan tvingas till absorption, ifall det sjuka organet är så beläget, att den galvaniska strömmen kan ledas till beröring dermed. Denna märkvärdiga och tillika högst i ögonen fallande verkan af den ur inductions-apparaten ledda afbrutna strömmen, hvari bevisligen ingen kemiskt upplösande, utan endast en mekaniskt irriterande effekt à de lefvande tex- turerna kunde förekomma, förklarade jag då vara en följd af den omvexlande sammandragning och vidgning, hvilka hos de finare blodkärlen framkalla- des af de, emot dem ur inductions-apparaten ledda, vid hvarje strömmens afbrott skeende galvaniska stötarne.

Sedan dess väcktes hos mig den tanke, att dylika verkningar till minskande af blodkärlens lumen äfven måste kunna framkallas genom i blo- det upptagna medikamenter och således häruti en värdefull möjlighet före- finnas, att regulera en mängd af nutritionsstöringar, — en tanke som var mig så mycket kärare, som jag här hade att i teoretiskt hänseende bestå en strid med dem, hvilka i organismens rubbningar städse blott ville se ef- fekter af en blodets och vätskornas förändring med uuderkännande, såsom mig syutes, af den grundväsendiliga del, man dock i främsta rummet hade att öfver- våga i de fasta vålnadernas egna dels mekaniska dels kemiska förhållande vid de hos dem uppkommande nutritions-störingar. — Huru mycket enklare för- klaras t. ex. icke en envist persisterande kronisk inflammation inom någon

Om verkan af Secale cornutum. 2

viss grupp af väfnader genom en fortfarande fórslappning i blodkärlväg- garne och deras dervid ókade lumen, án genom en förändring hos sjelfva blodet. Det fórra har derjemte fórdelen att vara anatomiskt bevisadt, det sed- nare tyckes, ätminstone tills vidare, vara en tom hypotes.

Vid en Öfverblick på de läkemedel, af hvilka en sammandragande verkan à blodkärl-väggarne kunde väntas, syntes mig valet främst böra falla pa mjöldrygan, secale cornuturn, hvars verkan att framkalla sam- mandragningar hos lifmoderns, med dessa uti blodkärlen funna, i histo- logiskt afseende analoga muskelfibrer, var både känd och erkänd, Då jag hår uttrycker mig om mjöldrygans verkan af en större sam- mandraglighet hos de glatta muskelfibrerna i lifmodren, erkänner jag mig för min del icke förstå detta annorlunda, än så, att ergotinet, upptaget i blodet, verkar irriterande å de, till dessa muskelelementer gående, motoriska ganglie-nervelementer, ehuru detta ännu icke kan anses vara så bestämdt af- gjordt, som detta af en stor del fysiologer antages, dà à en annan sida det máste kunna anses sásom en möjlighet, att samma ämne kunde direkt verka irriterande à de förra.

Mina iakttagelser öfver ifrågavarande ämne datera sig redan från många år tillbaka och äro hufvudsakligen af praktisk-medicinsk eller kli- nisk art, ehuru jag under hela denna tid nogsamt haft för ögonen nöd- vändigheten att få detta ämne upplyst genom experimenter å djur, ge- nom vivisectioner. Att vid dessas auställande min embetsbroder Dr (). Hjelt lemnat mig sitt vänskapsfulla biträde, begagnar jag till- fället att med tacksamhet erkänna. Såsom hufvudsakligt resultat får Jag här förskottsvis nämna, att dervid beståmdt visat sig, att genom pensling med ergotinlösning à blottade blodkärlväggar, såväl hos arterer som vener, sam- mandragning uppstår, dels jemu, dels perlradformig, och att åfven sam- mandragningar inom blodkärlsystemet uppkomma genom insprutning af ergotinlösning. Då likväl dessa undersökningar icke kunnat af mig annorlunda än högst ofullständigt utföras, men desamma deremot troligen komma alt ännu utgöra föremål för speciela fysiologiska studier, ville jag hafva dessa endast i förbigående här nämnda, hållande mig sjelf till de kliniska iakttagel- serna. Bland allt, hvad nu ur dessa kan tagas såsom bevis för mjöldrygans verkan på blodkärlens större sammandraglighet, måste väl i främsta rummet

4 PF. VON FFILLEBRAND

ställas och såsom för saken afgörande anses dess b/odstillande verkan. Ati denna röjer sig på ett utmärkt sätt vid icke allenast lifmoder-blödningar, utan ock vid blodhosta, blodkräkningar, blodpinkning och blodafgång ge- nom tarmarna, s. k. hemoroidal blödningar, samt äfven vid blödningar à kroppsytan genom att ergotin appliceras i såret, är redan af många forskare förut bevisadt och äfven inom det lilla omfånget af min erfarenhet kousta- teradt och måste väl gälla såsom ett slående bevis derpå, att genom mjöl- drygans eller dess verksamma beståndsdels, ergotins, upptagande så betydande sammandragningar i blodkärlväggarne framkallats, att blödningarne häraf stan- nat, då det icke lärer falla någon in att se denna effekt i en, genom sagde medel ökad, större coagulabilitet hos blodet.

I sammanhang härmed måste nämnas, att jag straxt vid början af mina kliniska studier åt detta håll frapperades att finna hos de patien- ter, hvilka à kliniken begagnade secale cornutum, hjertat likasom småning- om ihopkrympa. Alla de, hvilka med uppmärksamhet följde dessa patien- ter, kunde genom plessimetri lätt öfvertyga sig om en förminskning i hjer- tats volym, stundom med flera linjer redan inom det första dygnet efter be- gagnandet af ifrågavarande medikament. Att derjemte pulsen hos radial arteren blef förlångsammad och i samma förhållande förminskad, kunde icke undgå någon af dem, hvilka följde gången af dessa mina undersökningar. Då personer, hos hvilka ingen sjuklig förändring af hjertat kunde upptäc- kas, en längre tid, fjorton dagar eller derutöfver, intagit mjöldryga i dosis af tio gran hvarannan timme om dagen, d. v.s. sex eller sju gånger i dygnet, befanns hjertat till den grad hafva aftagit i volym, att icke större malité än 13 tum i diameter kunde fås vid percussion öfver detta organ. Efter upphördt bruk af medikamentet återgick hjertat småningom till sin förra volym något olika hastigt hos olika individer. Vanligen var det förut friska hjertat redan på tredje dygnet, efter det medikamentet icke mera begagnats, återgånget till sitt förra omfång.

Hos dem, der hypertrofi af hjertat, och synnerligen af dess högra hälft, förekom såsom följd af valvelinsufficiens eller stenos, kunde denna för- minskning oftast ännu hasligare och på ett mera i ögonen fallande sätt iakttagas. Såsom ett af exemplen härå tillåter jag mig att anföra det fall, hvilket vårdades à kliniken just vid den tid, dà jag öfver samma ämne höll

Om verkan af Secale cornutum. 5

mitt föredrag inför Finska Läkare-Sällskapet, den 6:te Februari detta är,

dà äfven flera af Sällskapets ledarnöter sjelfve logo närmare kännedom om I J 8

förhållandet.

En qvinna, ogift, 23 årig, befanns lida af organiskt hjertfel, enligt hvad sjukexamen gjorde troligt, redan sen barna åren. Percussionen gaf

) 8) gb 8 öfver hjerttrakten en matite i ovanligt stort omfång: begyunande i vertikal diameter från óÓfre randen af 4:de refbens brosket, sträckte den sig ned

, 2 ända till början af processus xifoideus. I tvárdiameter vidtog matiten tre linjer höger om bröstbenets hógra rand och sträckte sig till venstra bróst-

] [e] [e] o värtan. Båda hjerttonerne saknades och ersattes af starkt susande biljud såväl vid hjertats systole, som vid dess diastole, de förra dock ófvervá- gande. Bröstkorgen rórdes starkt vid hjertats sammandragningar. Krop- pens allmänna nutritionstillständ tycktes vara godt, ehuru hudfärgen, isyn- nerhet å läpparne visade stark dragning i blått. Sedan patienten under ett dygn intagit pulveriserad mjöldryga i dosis af 10 gran hvarannan timme M Bp Jolaryg 5 , kunde af alla de, hvilka observerade fallet, iakttagas den förminskning i , 5 o o

hjertats volym, att matiten i vertikal riktning nu begynte frän nedra ran- ) yum D By

den af femte refbensbräsket och gick ungefär till samma punkt af proces-

5 5 n P

sus xifoideus som förut. — I tvär diameter vidtog matiten från venstra randen af sternum. Biljuden hördes nu mindre starka och bröstkorgen rórdes mindre häftigt vid hjertats sammandragningar. Patienten kände dock ingen lätt- nad i sitt tillstånd, utan beklagade fastmera sig öfver en större tyngd öfver bröstet.

I flera af de fall, der detta medel begagnats för betydande hjerthy- pertrofi af endera eller ock af båda ventriklarne och medfört en mer eller mindre hastig minskning i hjertats omfång, har dock denna beklämdhet icke iakttagits. Deremot var detta i hög grad fallet hos en 23 årig mansperson med enorm hypertrofi af hjertats båda hälfter jemte valvel-missbildningar, hos hvilken under begagnandet af mjöldryga så häftig smärta i hjertat uppkom, att morfin deremot måste anlitas.

Ehuru nu fall förekommit, der patienter, behäftade med sistnämnde olyckliga missbildningar, funnit någon lindring genom en tids begagnande af secale cornutum, syntes mig dock detta medikament icke erbjuda någon egentlig fördel för behandlingen af dessa slags åkommor, då i allmänhet hjertat så hastigt funnits ätertaga sin förra volum. Denna äsigt har jag,

6 F. VON WILLEBRAND

äfven uttalat i min uppsats *) i v. Graefes Archiv für Ophthalmologie, Bd 4. Likväl har jag sen dess haft ett fall, hvilket något modifierar min tauke i detta afseende och som jag derföre tillåter mig att i största korthet här få meddela. Eu 21 årig yngling, som för tre år tillbaka angripits af en svår ledgángs-rheumatism, intagande handens, axelus, knäets och fotens ledgängar på hvardera sidan, och alltsedan dess lidit och behandlats för hjertsjukdom, rádfrágade mig de första dagarne af maj månad detta år, Hans tillständ var då det mest bedröfliga: hjertat förstoradt i alla dimen- sioner, hufvudsakligast dock till sin högra hällt, hvilken för percussionen. visade sig skjuta fram en half tum höger om bröstbenets högra rand; hjert- slagen täta, hastiga, oregelbundna, stundom omöjliga att räknas; starkt su- sande biljud förnams vid både hjertats systole och diastole; patienten säng- liggande. Angesten och andtäppan betogo honom all ro både natt och dag. Urinen icke ägghvithaltig. Vattensvullnad i nedra extremiteterna ända upp till låren. Bukhälan innehöll vattenutgjutning. Äfven an- sigtet var något uppsvullet. Ledgångs-rheumatismen hade åter tillkommit, sa- som höjd på eländet. Detta tillstånd, bvilket nu syntes vara slut-akten af ett långvarigt lidande, hvaremot de vanligaste i dylika fall brukliga både yttre och inre medel redan blifvit begagnade, utan att numera skänka nà- gon lindring, syntes mig icke tillåta att hoppas en knappast öfvergående förbättring; jag förordnade honom dock secale cornutum, tio gran hvarannan timme. Efter en veckas begagnande häraf befanns hjertat vara något min- skadt till sin volum och lugnare i sina funktioner. Efter en månads fort- satt bruk af medlet kunde patienten redan gå uppe i rummen. Vid slutet af Juni månad besökte patienten mig, kände sig lätt och förbättrad och var fri all vattensvulluad. Hjertat fanns betydligt miudre till omfång. Bi- ljuden funnos likasom förut, men hjertats slag voro regelbundnare och lugnare. Patienten kunde gå omkring i staden flera timmar. Han intar fort- farande sin mjöldryga, dock endast fyra gáuger om dagen tio gran i sender.

Detta faktum, så föga det i sin ensamhet än kan betyda, synes dock visa en möjlighet till, attmjöldrygan kan bli af någon nytta i vissa fö-

+) Vorläufige Mittheilungen über den Gebrauch des Secale cornutum bei Accommodalions- störungen des Auges und einigen andern krankhaften Zuständen.

Om verkan af Secale cornutum. 7

rekommande fall af hjertlidanden, ehuru naturligtvis háraf ingen varaktig fördel torde kunna vinnas, dà den mekaniskt verkande orsaken, valvelfelet, icke kan repareras:

I afseende à den från äldsta tider mjöldrygan tillskrifna, förfärligt giftiga verkan, att medföra t. o. m. extremiteternas fallande i kallbrand, synes det nog besynnerligt, att denna i nyaste tider af i öfrigt högst för- tjenstfulla författare såsom Hamilton och Österlen näranog anses för en fabel, ehuru dess verklighet icke gerna kan sättas i tvifvel. Denna har blifvit ett obestrideligt faktum, t. o. m. bevisadt på experimentel väg äfven à djur, hufvudsakligen genom att, då de en tid blifvit matade med samma ämne, hos dem extremiteterna verkeligen sets falla i braud. För förklarande af denna verkan behófva vi nu ej mera taga vår tillflykt till den mys- tiska benämningen förgift Den är ganska lätt att på helt enkelt me- kaniskt sätt förklara, då såsom ofvan bevisadt är, genom ergotinets uppta- gande i blodet icke allenast blodkärlens lumen så kan hopdragas, att detta inom vissa områden bringas till sitt minimum, utan ock sjelfva hjertat till sitt omfång i hög grad minskas och dess impuls i samma mån försvagas. Alt dock en till följe af denna verkan inträdande kallbrand är att befara endast vid länge ihållande upptagande af detta ämne i utomordentligt stor mängd och att denna äfven då aldrig inträder annars än efter förut sig tillkännagifvande mångfalldiga andra fenomener af illamående, är så visst, att detta nu berörda, af många praktiska läkare såsom särdeles afskräckande framhållna faktum icke behöfver inge någon farhåga hvarken att före- skrifva eller att nytja ifrågavarande medel. 1 förbigående må här tilläggas äfven ur min erfarenhet, att jag under loppet af de år, jag med förkärlek anlitat detta verksamma medikament, blott en enda gång sett en antydning af kramper i de nedra extremiteterna, hvilka möjligtvis voro en ringa grad af dessa dragningar, hvaraf namnet dragsjuka, såsom betecknande det af förtärd mjöldryga uppkomna förgiftningstillståndet, i det allmänna talesättet hos oss härleder sig. Denna händelse inträffade hos en fru, 36 år gammal, som uti secale cornutum fann den enda hjelp emot en ytterst pinsam neuralgi inom området af båda oceipital-nerverna. Dessa hennes sjuk- domsanfall, hvarvid plågorna vanligast nådde den grad, att patienten slut- ligen föll i yrsel, hade marterat henne med än längre, än kortare mellanskof,

8 F. VON WILLEBRAND

redan i tio års tid, infinnande sig merendels dock under menstrua- tionen, hvilken ofullständigt försiggätt under dessa långa år. Af alla de läkemedel, hvilka både invärtes och utvärtes användts, hade ingen hjelp emot det onda vunnits, med undantag endast af isomslag omkring hela huf- vudet, hvarigenom anfallen för tillfället lindrades och afkortades. I den öfver- tygelse, att dessa neuralgier berodde på en uppkommen vidgning och blod- Ofverfyllnad i vissa partier af hjernans vener, hvilkas tryckning på de gensibla nervelementerna framkallade nämnde sjukdomsattacker, ordinerades invärtes bruk af mjöldryga i fortsättning fyra veckor, utan afbrott tio gran fyra gånger i dygnet. Härefter uteblef det våntade sjukdomsanfallet. Me- dikamentets vidare begagnande afbröts, hvarefter åter vid följande men- struationstid en lindrig känning af neuralgin förspordes. Då det nu syn- tes den sjuka tydligt, att hon hade sistnämnde ınedikament att tacka för den redan vunna hjelpen i det så långvariga lidandet, fortsatte hon, mig oåtspord, i sex månaders tid härmed, då efter några dagars ekel och all- månt illamående helt plötsligt en afton kramp uti vadorna inställde sig, hvilken dock helt och hållet gaf sig efter tolf timmar, hvarunder hon in- tog aether 15 droppar hvarannan timme. Om denna vad-kramp verkeligen var orsakad af mjöldryga, eller möjligen var ett inom den motoriska sidan tillfälligtvis uppkommet reflex-fenomen af detsamma långvariga nervlidan- det, kan jag ej afgóra. Det förra synes mig Knappt troligt, ehuru jag ve- lat anföra detta fall, såsom det enda der möjligtvis en ergotinförgiftning kunde påstås hafva gett sig tillkänna.

Delande den af Auzias Turenne (Gazette des hopitaux 1849) uttalade äsigt, att flera arter af neuralgier bero på en genom någon i nerv- stammarnes omedelbara närhet vidgad vens tryckning à desamma, har jag, för att framkalla sammandragning i denna supponerade vidgning, an- vändt emot dessa slags äkommor secale cornutum, och i tvenne fall af neuralgi inom omrädet af trigeminus vunuit en hastig kur af lidandet. I ett fall af neuralgia ischiadica, der det onda nästan utan afbrott varat i två månader, sågs denna åkomma härigenom försvinna inom 24 timmar; dock har samma medel äfven i flera fall af neuralgier alldeles fórgáfves blifvit begagnadt, något som visserligen icke kunde vara mig oväntadt, då grunden för dessa slags fenomener inom området af de sensibla nerverna

Om verkan af Secale cornutum. 9

kan vara sà högst olika och ofta omójlig att ens till nägon antaglig sanuo- likhet utreda.

I tvenne fall af akut ledgångs rheumatism gåfvo smärtorna och in- flammationen vika inom ett dygn, men i flertalet fall af rheumatism varade kuren så länge, att, om än läkning häraf följde, det måste bli oafgjordt, huru mycken fördel egentligen vanns af detta medels bruk i jemförelse med

andra läkemedel,

Vid kroniska svullnader och inflammationer af lifmodern har secale cornutum städse visat sig såsom ett förträffligt medel och delar jag full- komligen den af Arnal (Gazette des höpitaux 1843) uttalade öfverty- gelse, alt genom ett metodiskt och 1 tid börjadt begagnande af detta medi- kament den största delen af de härur utgående lidanden hos den qvinliga organismen kunna förebyggas. Då nemligen i så många fall de kroniska inflammationerna och hyperemierna hos lifmodern härröra af dennas ofull- komliga involution efter förlossningen och denna involution kan på det kraftigaste befordras genom ifrågavarande medel, så tyckes det ligga i öppen dag, huru mycket Arnals påstående har skäl för sig, att en hellång rad af osägligt lidande hos qvinnan kan genom detta medel, rätt användt, förebyg- gas. Sjelfva puerperal-febern förekommer enligt de erfarnaste accoucheurers intygan högst sällan, der tillräckligt starka eftervárkar följa hastigt på för- lossningen; d. v. s. denna förfärliga sjukdom kan troligen i de flesta fall undgäs genom en hastigt väckt involution efter förlossningen. Huru vig- tigt är då ej, om denna premiss erkännes vara grundad, att vid förekom- mande förlossningsfall ge under sista skiftet af barnsbörden, eller omedel- bart derefter, secale cornutum, för att framkalla dessa nämnda starka ef- tervärkar. Vid behandling af s. k. ooforitis chronica och katarr ituberna torde knappast något verksammare medel finnas. Detta lidande, hvilket alltid orsakar svåra plågor vid menstruationen och som i de fall, der ej lägeför- ändringar hos lifmodern förekomma, allmänneligen kan supponeras vara grundorsaken till detta hos unga fruntimmer så ofta förekommande och derjemte så pinsamma lidande, har städse lyckligt öfvervunnits genom be-

gagnande af mjöldryga under en, tvenne eller tre mellantider emellan men- 2

10 F.ron ILLEBRAND

ses. I de aldraflesta fall har kuren vunnits redan inom den första mel- lantiden *).

Utgående ur den ofvan uttalade tanke, att ett öfver höfvan ökadt blodtillopp betingar de flesta, dels akuta, dels kroniska nutritionsstöringar inom de olika organerne och att ett af de väsendtligaste vilkoren för dessa störingars återgång ill normalen måste bero på möjligheten att en längre tid kunna tillbakahälla ett omåttligt bloduüllfiüde till de lidande organerne, har förf. användt samma medikament för att inom flera olika organer reglera kroniska hyperemier och inflanimations-tillstánd och sålunda trott sig kunna ingripa i många olika förekommande sjukdomar. Såsom den vigtigaste, ehuru, jag inser det väl, den svårast på siffran bevisliga effekten af secale cornutum, anser jag mig hafva vunnit vid behandlingen af lungornas kro- niska hyperemier och inflammationstillstånd. Utsättande mig för allt det tvifvel, jag gerna erkänner enhvar berättigad att hysa, nödgas jag likväl offentliggöra mina iaktagelser åt detta håll.

Vid såväl kronisk som akut bronchitis, företrädesvis dock emot de till sednare kategori hörande sjukdomsfall, har jag användt detta medika- ment med synnerlig fördel. Under ett en längre tid fortsatt bruk häraf har det lyckats mig att fullkomligen bota lungkatarrher, hvilka varat i flera år. Jakttagelser häröfver hafva samlats ifrån olika åldrar i lifvet, ifrån 15 ända tll 63 års ålder. Såsom synnerligen anmärkningsvärdt torde förtjena att anföras, alt hos personer vid en ålder omkring sextio år, der kronisk bronchial katarr till en viss grad nära nog hörer till normaltill- ståndet, denna dock, äfven dà den nått en besvärande grad, i flera fall på ett för sjelfva den sjuke öfverraskande sätt gett vika för bruket af mjöldryga. I många fall har endast förbättring fórsports. I få fall har genom ett långe fortsatt bruk af medikamentet ingen beståmd förbättring inträdt.

Då förf. redan sen nära tio år tillbaka användt secale cornutum emot blödningar ur lungorna hos tuberkulösa personer och dervid iakttagit, att under begagnandet häraf patienterna äfven i öfrigt kände sig bättre, att hostan aftog, att andedrägten blef lättare och organismens allmänna nutri-

*) Att deremot de plågor vid menstruationen, hvilka bero på en lägeförändring hos lif- modern icke kunna väntas gifva vika härför, torde knappt behöfva påpekas.

Om verkan af Secale cornutum. 11

tionstillständ synbarligen hade vunnit, gaf detta honom anledning att förordna samma medikament för lungsotspatienter, äfven utan att någon inträffad blodspottning närmast gaf anledning härull. Jag hade under denna tid an- vändt detta medel i början comparativt med de förut brukliga medlen såsom blysocker, fisklefverolja m. fl. Men på sednare tider, uppmuntrad at det, uppenbara gagn, jag sett detsamma medföra, har detta medikament blifvit, i större eller mindre intensitet, begagnadt nära nog i hvarje inom min verknings- krets, såväl à kliniken som inom enskild praktik, förekommet fall aflung- tuberkulos i dess olika stadier. lakttagelserna hafva så till vida icke varit rena och skulle härigenom, om jag här skulle låta en detaljerad kasuistik följa, troligen icke anses nog bevisande, att nemligen behandlingen aldrig varit inskränkt ensamt till bruket af mjöldryga,utan hafva derjemte alla de för kurens vinnande mägtige till buds stående hjelpemedel anlitats, t. ex. såvidt möjligt varit förändring eller ändamålsenlig reglering af den sjukes yttre förhållanden, ren luft, närande diet, ol. jecoris aselli, kalkvatten med mjölk, m. m., genom hvilka åtgärder ensamt icke så alldeles sällan lungsoten blifvit lyckligen botad. Vid en lång och komplicerad sjukdomsprocess kan man väl lätt förledas att hos ett medel framför ett anuat se en god verkan, hvilken blott genom till- fälligheter tillkommit, men jag kan ej låta bli att här uttala, hvad jag ge- nom mina sinnens bruk tyckt mig påtagligen erfara. Kasuistik ligger ej i planen för denna min korta uppsats, ehuru nog många af dessa sjuke, å hvilka iakttagelserna gjorts, en längre eller kortare tid varit intagna à klini- ken och således material till kasuistik förefinnes. Dock kan jag ej afhålla mig från att meddela bland dessa många iakttagelser följande:

En yngling, i de lyckligaste yttre lefuadsvilkor, blef år 1852, då vid 16 års ålder, utan någon förutgången yttre anledning flera förnyade gånger hemsökt af blodhosta, hvilken, ehuru inga bestämda fysikaliska tecken änuu berättigade tll diagnos af lungtuberkulos, dock ansågs bero på ett ärfdt anlag härtill, då modren dött i utbildad lungsot och sedermera ifven en äldre syster föll ett offer härför. Tillståndet behandlades med afseende härå. Emot anfallen af blodhostan användes án terpentin, än digitalis, blysocker, koksalt, m. m., härefter fisklefverolja fortfarande under hela året, med endast korta afbrott och lämplig regim i öfrigt. Dä år 1853 om hö- sten åter anfallen af blodhosta förnyades och derjemte percussionen gaf

12 PF. VON J,ILLEBRAND

tydligt mattare ton under högra nyckelbenet än under det venstra, auskul- tation lät höra obestämdt respirationsljud dersammastädes och kroppen befanns betydligt afmagrad, var för mig och mina till consultation kallade colleger, Ingman och Pipping, intet tvilvel om, att ju här verkeligen tuberkulösa aflagringar funnos och i hög grad utbildats under förloppet af ett år. Vårt råd blef en längre tids vistelse uti sydligare klimat. Han begaf sig ännu samma höst ut och tillbragte en del af vintern först i Nizza, sedan i Palermo. Härefter vistades han i olika trakter af Italien. Under den hetaste årstiden lefce han en tid i Meran, der han undergick molken-kur, men begaf sig åter följande vinter till Venedig. Under hela denna resa hade han fört ett i högsta grad ordentligt lif och mest hela tiden flitigt intagit fisklefverolja, den hans digestionsorganer väl fördrogo. Men detta oaktadt hade under denna tid flera skof af blodhosta visat sig. Hemkommen, efter att hafva tillbragt två vintrar och en sommar i sydliga Europa, befanns hans tillstånd icke vara förbättradt, utan bestämdt förvärradt, matitén för percussion under högra nyckelbenet var numera starkare utbildadt. I stället för de förut anmärkta obestämda respirationsljuden hördes nu å samma sida bronchial-respiration och bronchofoni. Svår andtäppa isynnerhet vid gående uppför trappor. Afmagringen lika stor som före afresan. Patienten hade icke heller varit länge hemma förr än åter ett svårt anfall af blodhosta inställde sig. Då nu, med det vunna föga trösterika resultatet af resan för ögonen, han sjelf uttalade stor motvilja för ytterligare resa utomlands, hade jag icke mod att vidare yrka härpå. Nu anlitades secale cornutum 1 dosis af tio gran, först hvarannan timme, sedan fyra gånger dageligen, på hvilket sednare sätt han fortfarande intog detta medel i tio månaders tid, med afbrott endast af några dagar, dä äkel och qväljningar häraf förspordes. Alltsedan dess har till närvarande stund intet vidare anfall af blodhosta inträffat. Han har blifvit något fetare, andedrägten är lätt, han gör obehindradt fotvand- ringar vidt omkring, har t. o. m. utan olägenhet deltagit i dans och vals. Ännu nyss var jag i tillfälle att undersöka tillståndet af hans lungor. Matitén på högra sidan är mindre. I stället för bronchial respira- tion och bronchofoni höras der numera obestämda respirationsljud. Att en fortskridande tuberculös process åter af någon anledning kan hos honom komma att väckas är väl möjligt, men ingalunda såsom nöd-

Om verkan af Secale cornutum. 13

vändig att förutses. För nürvarande är man berättigad att anse sjukdoms processen alstannad och således en verkelig läkning vunnen. — Men i hvad förhållande står denna till det i det hela ganska kort tid intagna secale cornutum? Att efter denna kur patientens allmänna tillstånd blef på ett synbarligt sätt förbättradt till sin fördel, är ovedersägligt. Att den vunna kuren till en hufvudsaklig del bör tillskrifvas det här sist begagnade me- dikamentet, detta tillåter jag mig, med stöd af det jag sett vid andra lik- nande fall, tro så mycket mera, som audra läkemetoder redan tillräckligt hade blifvit för denne patient anlitade endast med ringa eller tvifvelaktigt gagn.

Jag kan ej undgå att anmärka, att ibland mängden af iakttagelser öfver detta ämne tre fall förekommit, der jag efter en längre tids bruk af secale cornutum beståmdt sett vissa oväntadt lyckliga förändringar i de sjukes tillstånd inträda beträffande de fysikaliska fenomen, hvilka med afseende å lun- gorna pläga i och för sig gälla såsom ett diagnostikon för lungtuberculos, men som här i förening med de allmänna företeelserna gjorde diagnosen af detta sjukdomstillstånd utom allt tvilvel, t. ex. den vid percussionen iakttagna matiten under ena nyckelbenet i jemförelse med den andra sidan, de sträfva och obestämda respirationsljuden på samma sida, hvilka fysikaliska fenomen så kunnat försvinna, att sedermera någon skillnad i percussions- tonen öfver hvardera subelavial-regionen icke vidare förmärktes och att vesiculärljuden ätervunnit en normal renhet och likhet på hvardera sidan. Uti ett af dessa förekomne fall hade en yngling vid 16 års ålder, utan kända ärftliga anlag för tuberculos och som jemte inträdd hosta och afmagring fun- nits vid den fysikaliska undersökningen presentera ofvannämnda fenomen, in- tagit detta medikament i sex månaders tid, hvarefter jemte det hostan försvunnit och det allmänna tillståndet förbättrats äfven vid den fysikaliska undersökningen ur lungorna icke kunde förnimmas någon sjuklig företeelse.

Det andra var ett fruntimmer af 23 års ålder, der blodspottningen och bröstlidandet föregäts af amenorrhé, och der ärftligt anlag antogs såsom möjligt på den grund, att en moster, som ännu lefde, led af utbildadlungsot. Hon hade för denna nämnda störing i menstruationen och sedan för blodspottningar, hosta och öfriga fenomener af tuberculos, hvartill hufvudsakligen hörde de fysika- liska tecknen af en starkare matité under veustra nyckelbenet, än under det högra, sträfva och obestämda inspirationsljud dersammastädes, starkare re-

14 F, VON WILLEBRAND

sonans af rösten vid talet, ordinerats att taga secale cornutum och, dà hou häraf kände sig uppenbarligen bli friskare, dermed fortfarit endast med mindre afbrott i ett ärs tid, hvarefter hon ifrän den aflügsna landsort, der hon bodde, infann sig till ny: undersökning, dervid det allmänna tillståndet befanns ange en blomstrande helsa. De förut anmärkta fenomenerna af matité under venstra nyckelbensregionen, den starkare resonansen af rösten och de sträfva respirationsljuden voro sä förändrade, att ingen afvikelse från normalen kunde observeras. à

Det tredje fallet, en 28 ärs mansperson, hade redan länge lidit af en utmattande hosta, hvartill nu äfven blod begyunt visa sig. Den fysi- kaliska undersökningen företedde mattare percussionston under venstra nyckelbenet án under det högra, stráfva resperationsljud, hjertslagen på denna sida starkare hörbara. Han angaf, att modren dödt i följe at en längvarig bröstsjukdom. Om denna varit tuberkulös lungsot eller endast en kronisk lung katarrh, kunde icke af anamnesen med nagon sannolikhet bestämmas. Pat. nytjade jemte fisklefverolja secale cornutum med endast korta afbrott i mera än ett års tid. Vid den undersökning jag derefter anställde, fann jag till min Öfverraskning den matta percussionstonen försvunnen och rena vesikulär ljud hörbara.

Dessa iakttagelser gifva mig den äfven af andra uttalade öfverty- gelse, att icke de i lungspetsarna aflagrade tuberklerna ensamt göra per- cussionstonen matt och vesiculärljudet ohörbart. I många fall ses vid nekroskopier ett. voluminöst geleartadt exsudat aflagradt omkring tuberklerna. Pä detta förhällande gjorde mig Virchow uppmärksam redan är 1848 och ansäg denna gelatinösa aflagring med tiden skola tuberkulisera och sä- lunda bilda ifrån de discreta tuberklerna ófvergángen till tuberkulós infil- tration. Huruvida V. offentliggjort sina undersökningar häröfver är mig obekant. Det torde nu fà antagas, att nárvaro af ett dylikt exsudat, hvilket möjligtvis ännu kan resorberas, varit det, som i nu citerade fall gifvit upp- hof åt den iakttagna mattare percussions ton, hvilken åter försvunnit, ehuru de der otvifvelaktigt befintliga strödda tuberkler qvarblifvit oförändrade, men otillräkliga att ge skillnad i de fysikaliska fenomenen båda sidorna emellan. Hvad åter beträffar det anmärkta fenomenet af den starkare ledda hjerttonen till den af tuberkulos angripna sidan, hvarpå man, såsom

Om verkan af Secale cornulum. 15

mig tyckes med skål, lagt stor vigt för diagnosen af tuberkler, så måste jag för min del uttala den öfvertygelse, att den härför i allmänhet gällande för- klaring, att en lättare ledning af hjerttonen genom en af tuberkel-aflag- ringar mera förtätad lunga måste antagas såsom den gifna orsaken härtill, icke kan vara för alla fall den rätta, huru enkel och anslående den än är. Denna starkare ledning af hjerttonen till den ena eller andra lungspetsen kan finnas hos samma individ variera, ehuru lungans genom tuberklerna orsakade större täthet icke kan antagas hafva varierat. Å en annan sida fin- nes icke sällan hos en person vid börjande tuberkulös lungsot, der tuberkler ännu äro i så ringa mångd aflagrade, att de icke medföra ringaste olikheti per- cussions-tonen, hjertljuden dock ledas synnerligen starkt till den angripna subelavieular regionen, under det, såsom jag vid mer än'ett tillfälle kunnat å kliniken framvisa, hos en annan person med långt gången lungsot, med fullkomligt malt ton under ena nyckelbenet dock ingen förstärkt ledning af hjerttonerna förnimmes, ehuru denna starka matité vid percussionen be- visar lungan derunder vara i hög grad förtätad. Jag har i min afhandling om betydelsen af smärtor i hjertgropen uttalat den åsigt, att den hos dylika patienter stundom förekommande abdominal-pulsationen beror på en inträffad sjuklig vidgning al lumen hos arteria coeliaca och dess tre gre- nar. Jag kan icke annat än hysa en liknande öfvertygelse i afseende à den stundom starkare hörbara pulsationen i någondera af lungspetsarna hos tu- berkulöse patienter. Deuna starkare ledning af hjerttonen till någon en- skild del af lungan kan helt eukelt betyda, och jag för min del tror detta vara händelsen i de flesta fall, en inträffad större local blod afflux genom en partiel vidgning af hithörande utgrening af lungarteren. Detta fenomen har sålunda, äfven med denna min förklaring, i alla fall sin stora bety- delse, såvidt den då anger ett pågående sjukdomsarbete i det parti af lun- gan, der det förnimmes.

Hvad nu sluteligen betydelsen af secale cornutum såsom läkemedel emot lungsot vidkommer, så är det ej min afsigt att häri beprisa ett specifikt verksamt medikament emot den tuberkulösa lungsoten, men väl ett som härvid är af gagn. Det år mig en verkelig gråmelse, att icke hafva varit i tillfälle att taga kännedom om det af Piemontesaren Parola, under tittel Sulla tuberculost, utgifna ar- bete, der just samma medikament synnerligen skall beprisas emot lungsot.

16 F. von WIILEBRAND

Jag har först helt nyss sett endast korta och uppenbart orättvist hänfulla anmälanden häröfver i tyska arbeten. Då jag här framställt den tro, att detta medel skall fylla en vigtig indication för behandlingen af sagde complice- rade sjukdomsprocess, är det min öfvertygelse, att många andra emot detta lidande beprisade medel, utöfva sin funna modifierande inflytelse på den tuberkulösa processen i lungorna på samima sätt som mjöldrygan, genom att framkalla sammandragning i de sjukligt vidgade blodkärlen och sålunda hämma den, i nämnda sjukdomsprocess företrädesvis vådeliga, starkare blod- affluxen till lungorna. Men härom mera framdeles.

En af de locala hyperemier, för hvars fördelande jag sett den hastigaste verkan af mjöldryga, är den som visar sig i mjeltansvällningar vid frossa. Der är det synnerligen lätt att genom plessimetri 6fvertyga sig om svullnadens återgång till normal storlek. Jag förbigär här den förda vetenskapliga tvisten derom, huruvida antingen frossfebern har till följd svullnad i mjelten, eller, såsom Piorry yrkat, af detta sednare organlidande framkallas såsom en reflex i det allmänna. För min del kan jag i detta förhållande ej annat se án ett sammanfallande eller ett till följe af samma orsak, sjukdoms-miasmat, samtidigt framträdande af tvenne affektioner, den af mjelten och den af nervsystemet, frossfebern. Båda finnas oftast samman- falla ehuru i olika grader. Dock ses ganska ofta en frossfeber utan upp- täckbar ansvällning af mjelten, men deuna sednare ännu oftare utan att tecken af frossfeber hvarken fórefinnes eller fórefunnits. Vid behandlingen af frossa ger sig mjeltsvullnaden vanligast äfven genom kinapreparatet och det dubbla ändamälet, den intermitenta feberns botande och förde- landet af mjeltansvällningen vinnes nu samtidigt. Men detta inträffar icke i alla fall, utan händer det nägon gäng att, ehuru febern botats med kinin, dock en enorm ansvällning af mjelten qvarstär och icke vikit för kinapreparater, huru mycket deraf än gifvits. Att ett sådant sjukdomstill- stånd hos ett för blodbredningen så vigtigt organ som mjeltenicke kan fort- fara, utan att medföra de betänkligaste följder för organismen t. ex. allmän svaghet, vattsotm. m. och främst en synnerlig benägenhet för återfall i frossfeber behöfver knappt påpekas. Emot en sådan svullnad är mjöldryga af utomordent- ligt gagn. Vi hafva & härvarande klinik sett i flera fall, huruledes inom få dagar en enormt ansväld mjelt, under bruket af detta medikament, ihop-

Om verkan af Secale cornulum. 17

krymper till normal volum, och huru de personer, hvilka lidande af stor mjelt- svullnad efter frossa, bleka och hemsökte af vattusot förgäfves dittills in- tagit kina- och jern-preperater, men efter det mjeltansvällningen genom i några dagar begagnad mjöldryga återgått till normalen hafva åter blifvit så att säga känsliga både för jernmedel och kininet och sålunda, snart till- frisknat från ett redan såsom obotligt ansedt sjukdomstillstånd. Att mjöl- dryga, ensamt använd, äfven kan bota frossfebern, derpå har jag bestämd erfarenhet, ehuru detta medel icke får i en sådan verkan jemföras i ha- stighet och pålitlighet med kininet. Men att detsamma jemte kinin skall, isynnerhet vid fall förenade med betydande mjeltansvällningar, vara af ut- märkt stort gagn, detta vågar jag uttala såsom en på bestämd erfarenhet grundad öfvertygelse.

Vidare har jag begagnat mjóldryga emot flera arter af ögonsjukdo- mar, der de sjukliga störingarna kunde påräknas blifva häfna genom fram- kallande af ett minskadt lumen hos ögats blodkärl och lifligare sammandrag- lighet hos de andra af ögats, med glatta muskelfibrer försedda väfnader. Största gagnet har jag i detta hänseende vunnit vid behandling af ögonens försvagade accommodationsförmäga. För de af våra läsare, hvilka möjligt- vis icke följt med de nyare framstegen i ophthalmologin, må här i förbigå- ende anmärkas, att en grupp af störingar inom synförmågan, hvilken kom- mer under den allmänna benämningen svaghet i synen, blifvit i nyaste tider af v. Graefe och Donders bevist bero derpå, att ögat icke med sin naturliga lätthet kan lämpa sig till ljusbilder med olika focal distance. En nöjaktig utredning af mekaniken för denna s. k. accommodationsför- måga vid seendet har utgjort föremålet för de mest omsorgsfulla studier hos de utmärktaste ögonläkare. Den förklaring, man sednast gifvit härpå och som åfven tyckes vara den rätta, är följande: Kristallinsen år inom synorganet det medium, hvilket hufvudsakligen bryter det i ögat fallande ljuset så, att den i brännpunkten samlade bilden faller jemnt på nätutbredningen af ügonnerven. Denna enkla optiska apparat omgifves till sin yttersta rand ringformigt af en väfnad med fina glatta muskelfibrer, hvilka genom sin större eller min- dre sammandragning föröka eller förminska .convexiteten hos kristallinsen och härigenom verka, att huru ån det af synorganet fixerade föremålet till

3

18 F. VON IVILLEBRAND

sin distance varierar, likväl den i brånnpunkten samlade enkla bilden fås att falla jemnt på ögonnervens nätutbredning. Om nu af någon anled- ning detta fina muskelparti omkring linsen förslappats och icke behörigt kan sammandragas, inträffar vid seendet det ofördelaktiga tillståud, att icke den eukla bilden i brånnpunkten alltid just faller in på ógonnervens nätut- breduing, utan denna sednare i stället träffas af en mängd oklara ströbil- der. Iläraf framkallas smärtor i ögats nerver, hvilka då de nå en högre grad, sprida sig till nervutbredningarna kring ögat och särdeles till pannan. Då nu en person, hvars ögon äro friska, och synen annars klar finnes klaga der- öfver, att hon ej kan anstränga sina ögon t. ex. med att läsa eller sy långre än nà- gra minuter, hvarefter föremålen blaudas om hvarandra, hvarjemte hon känner härvid först en smärta uti ögat, hvilken vid synens ytterligare ansträng- ning utbreder sig till parten omkring ögat och sålunda omöjliggör hvarje arbete, då har man för sig denna åkomma, störing af ögats accom- modations förmåga, hvars rätta bedömande först hörer till våra dagars ve- tenskapliga framsteg. Detta lidande verkar städse en i hög grad nedstämd sinnesförfattning redan hos dem, hvilka endast för sitt nöje behöfva läsa eller arbeta, men bringar dem, hvilka, oaktadt föremålen grumlas och pan- nan värker, dock nödgas anstränga sin syulörmäga, i en ofta förtvifladt qvalfull belägenhet. Att kunna hjelpa ett sådant lidande är således en ganska vigtig uppgift för den praktiska läkaren. Den till lidandet liggande närmaste grunden är, såsom nämudes, en uppkommen svaghet i de kring linsen i ögat belägna fina muskellibrerna. Deuna svaghet åter beror, antingen på en före- gången Öfveransträugning vid arbete med fina föremål t. ex. med alt sy, rita, skrilva Isa m. m.,1synnerhet då detta göres afannars svaga och blodfattige personer, eller på blodstockning i ögonen. Det förekommer äfven utan synnerlig ansträngning af synen blott genom 'blodfattigdom, hvarvid då, likasom organismens öfriga våfnader, dessa fina muskelpartier äro illa närda. Hvilken än orsaken är, så har v. Graefe häremot infört ett genialiskt en- kelt botemedel. Han låter corrigera det felande 1 ögonens accommodations förmåga genom bärandet af lämpliga glasógou. Då nu den förut an- strängde accommodationsapparaten i Ögonen sålunda en tid fått hvila ut och dessutom åtgärder vidtagits att stärka organismen i sin helhet, vin- nes väl ofta härigenom kurer emot det nämnda pinsamma lidandet, ehuru

Om verkan af Secale cornutum. 19

vanligast ganska längsamt. Kan nu hos dessa, för det klara seendet vig- tiga muskelfibrer en lifligare sammandraglighet framkallas genom à dem verkande, på tjeuligt sätt invärtes begagnade medel, så vore härigenom en stor fördel vunnen. Jag har i alla inom min verkningskrets förekomna fall af detta lidande lyckats för längre eller kortare tid vinna detta ända- mål genom invärtes bruk af secale cornutum.

Ett af de första hithörande iakttagelser var en fru, tjuguåtta år gammal, af ett skönt utseende, förut alltid frisk och som genomgålt tvenne normalt fórlópande barusängar. Ar 1855 om våren anlitade hon mig för sina ögon, hvilka redan i mera än elt års tid käuts så försvagade, att hon icke kunde sysselsätta sig med hvarken läsa eller sy längre än högst fem minuter, innan ögonen kändes smärla och snart derefter äfven hufvudvärk inträda förnämligast öfver pannan. Om hon deremot tillbragte sin dag alldeles sysslolös, kändes ingen hufvudvärk, ögonen icke smärta och syn- förmågan då icke märkbart förändrad emot det deu var i hennes förra friska tillstånd. Hos ögonen kunde ingen sjuklig föråndring iakttagas. Pupillerne voro väl något mer än vanligt sammandragne, men fullkomligt rörliga. Synvidden normal. Hon såg nära och fjerran ställda föremål lika- väl som förr. Ögongloberne käudes vid påtryckning hårdare än i det friska tillståndet. Nägon undersökning med ógonspegel vågade jag ej företaga af farhäga, att derigenom skada den i litt retligt tillstånd varande synner- ven. Aut lidandet utgjordes af en störing i ögats accommodations förmåga var utom tvifvel. I afseende å orsaken härtill, kunde någon ansträngning af detta organ icke anges. Patienten lefde áfven i den ställning att arbete endast behöfde bli för henne ett tidsfórdrif. Hon tyckte sjelf sig hafva märkt en begynnelse till denna svaghet i synförmågan samtidigt med ett aftagande i qvantiteten af menses. Digestiousorganernas funktioner an- gäfvos vara tröga. Emot denna ögonsjukdom föreskrefs nu secale cornu- tum, lio gran jemte kols, magnesia, alt lagas fyra gånger dageligen. Fyra dagar härefter inställde sig den sjuka åter, nu alldeles förtjust öfver den hastigt inträffade förbättringen. Hon fann sig numera kunna obehindradt sy och läsa. Detta tillstånd fortfor fyra månader, hvarefter det onda åter tycktes vilja inställa sig. Samma medel gafs ånyo och med samma verkan. Sedan dess har hon endast sällan behöft tillgripa sagde medikament, hufvud-

20 F. VON WILLEBRAND

sakligen efter någon skedd ófvertrádelse af det gifvna rådet, att skonsamt .anlita sina ögon, serdeles vid sy och läsa.

Sen denna tid har jag vid hvarje förekommande fall af accommo- dations störing användt mjöldrygan för att corrigera detta lidande och all- tid med önskad påföljd. Detta onda finnes väl lätt återfalla, der orsaken icke kan undvikas, nemligen synens ansträngande vid arbete med fina fö- remål, isynnerhet om detta måste utföras vid illa anbringad belysning. Men be- gagnandet af samma medel har städse åter hulpit.

Jag tillägger här särskildt en anınärkning, som rörer vården om det uppväxande unga slägtet. Flera fall af accommodations störingar hafva nem- ligen hos oss förekommit bland skolbarn, synnerligen af den qvinnliga delen. En ansträngd sysselsättning med att läsa eller sy finnes, såsom förut nämndes, hufvudsakligen orsaka accommodations stóringar. Den framätlu- tande ställningen vid dessa sysselsättningar medíórer mekaniskt nödvändigt en venös blodstockning åt hufvudet och ögonen, och genom denna trögare blodeirculation måste den fina muskelapparat, hvaraf accommodationen huf- vudsakligen utföres, få en disposition att låttare förtröttas. Lägges nu här- till, att i skolor, kanske ofta äfven i hemmet, belysningen är olämpligt ar- rangerad, så att arbetet med läsa, skrifva eller sy måste af en del utföras i närheten af en lampa, hvars strålande värme eller bjerta ljus träffar ögonen och derigenom inverkar försvagande, under det att andra åter hafva sin plats sålunda ställd, att ljus ifrån flere håll träffar deras ögon och derige- nom inverkar störande à accommodations förmågan, så inses lätt orsaken hvarföre vi ibland det uppväxande slägtet se så många, der den naturliga öppna blicken gått förlorad och istället ersatts af närsynthet och kisögd- het. Att denna sida af helsovärden är af större vigt, än man tyckes derät vilja ge, torde af dessa antydningar falla sig klart. Inom min enskilda praktik har jag sett fall af rätt alfvarsamma accommodations störingar hos skolbarn, uppkomna af denna anledning. Hos alla dessa har det onda dock kunnat håfvas, åtminstone för någon tid, genom ifrågavarande medika- ment, hvilket åt barn getts i dosis af två eller tre gran fyra gånger dage- ligen. Vid accommadationsstöringar hos fullväxte har dosis varit fem eller tio gran, oftast i förening med magnesia, men vid complication med bleksot i förening med jern. Jag vidhåller här mitt i v. Graefes Ar-

Om verkan af Secale eornutum. 21

chiv (loc. cit.) uttalade hopp, att genom införande af en invärtes verkan- de behandlingsmetod af accommodationsstöringar kunna wnderhjelpa den yttre mekaniska. Min afsigt har aldrig varit att minska värdet af den sednare.

I fall af såväl akuta som kroniska ógoninflammationer har detta medikament ofta visat god verkan. Synnerligen har jag häraf frapperats vid gången af vissa pustulösa conjunctiviter och blephariter hos barn, hvilka antingen envist motstodo behandlingen, eller ofta recidiverade sålänge blott en local behandling anlitades, men der kuren vanns hastigt och fullständigt, då derjemte invärtes gafs secale cornutum.

Deremot har jag icke lyckats vinna någon anmärkningsvärd för- del af samma medel för behandlingen af granulösa conjunctiviter och trachomer.

I sammanhang härmed torde lämpligen ännn kunna lemnas en kort relation af ett fall af den besynnerliga sjukdomscomplexen, exophthalmus med hypertrofi af glandula thyreoidea och af hjertat, hvilken en händelse gaf mig tillfälle att närmare observera år 1855. Den sjuka var en ifrån landet inrest fru, dätrettiofyra år gammal, af medelstark kroppsbyggnad, synnerligen föränder- lig till sitt lynne och sedan många år tillbaka i hög grad svårmodig. Hon hade annars aldrig lidit af någon svårare sjukdom, hade lätt genomgålt tre barnsängar, hvaraf den sednaste för två år sedan.

Redan sex månader före den tid, då hon nu rådfrågade mig, hade patientens omgifning begynt förmärka i hennes blick något besynnerligt, hvilket sedan utvecklats till en ganska oroande grad. Hennes närvarande tillstånd utmärktes främst af ögonglobernas sjukliga framträngande ur sina hålor, i lika grad hos hvardera ögat. Dock kunde ögonlocken ännu väl slutas. Conjunetiva var blek, pupillen rörlig, synfórmágan tycktes vara oskadd, såvida hon väl urskillde föremålen både aflägsna och nåra belågna. Dock kunde hon ej anstränga synen vid arbete, utan att snart känna smärta i ögonen. Glandula thyreoidea hypertrofierad i hela sitt omfång, hvilket tillstånd hon först på en sednare tid varseblifvit samtidigt med för- ändringen inom ögonen. Hjertat var förstoradt såväl till sin längd som till sin tvär-diameter. Susande biljud hörbara vid hjertats systole. Pulsen liten, hastig: 108—115 slag i minuten. Starkt susande i venerna på hal-

22 F.roN WILLEBRAND

sen. Matlusten ombytlig, tidtals rätt god, magen annars i allmänhet trög. Sen den sista barnsängen hade menses varit sparsamma och ofta alldeles uteblifvit för någon månad. Lifmodern var ansvälld, hård och nà- got sänkt.

Då denna egna sjukdomsföreteelse, hvarpå exemplen den tiden ännu varit serdeles sällsynta, icke hade, mig vetterligen, kunnat bli botad genom något medel, ansåg jag mig berättigad att använda det medikament, hvaraf jag apriori tyckte mig kunna vänta en gynsam effekt. Ordinationen blef secule cor- nutum iio gran fyra gånger dageligen. Redan efter en veckas begagnan- de af medikamentet syntes tydligt ögonens sjukliga framträngaude hafva aftagit. Härefter iakuogs dock, att detta tillstånd än något forsämrades, án åter förbättrades, utan upptäckbar orsak till den stundom sedda försåmrin- gen. Efter en i sex veckar härstädes undergången kur ville patienten nödvändigt återvånda hem, ifrån hvilket beslut jag ej kunde afhålla henne, då jag icke kunde lofva ett fullkomligt tillfrisknande och icke ens vågade försäkra en ytterligare förbättring. Vid då anställd undersökning gaf per- cussionen öfver hjertat matité i vida mindre omfång, än vid kurens början. Glandula thyreoidea hade synbarligen aftagit i volum och ögonen fram- trängde mindre ur sina hålor, hvarfóre hon ock vid hemkomsten af alla sina hemmavarande anförvandter helsades såsom mycket förbättrad. Sen denna tid har jag icke sett denna märkvärdiga patient. Hon har fre- quenterat utländska badorter och möjligtvis äfven undergátt behandling med andra medikamenter. Det onda skall hafva nått en vida mera van- ställande grad än vid den tid då hon derföre först rådfrågade mig. Hu- ruvida den af mig i början inledda kurplan hade, om den fortsattes längre tid, medfört ett varaktigt godt resultat, deröfver kan naturligtvis icke något ens sannolikt yttrande fällas.

En af de inflammationer, der jag ännu tydligare kunnat skönja god verkan af secale cornutum, är rosen, erysipelas. Genom invärtes be- gagnande häraf afkortas Ögonskenligen gången af sagda inflammation. Min embetsbroder Prof. v. Becker har begagnat detta medel i sagde åkomma utvärtes med god påföljd. Vid några lidanden, der slapphet i utförsgångar varit sjukdomens väsende, har med stöd af samma indicatio- ner mjöldrygan användts och visat sin päräknade goda effekt. Härtill hö-

Om verkan af Secale cornutum. 23

rer t. ex. glactorrhe. Förf. hade för nägra är sedan att behandla en ung fru, som råkat i ett tillständ af utmattning af den orsak, att mjölken oupp- hörligt rann ymnigt utför brösten. Huru ofta án barnet lades till att dia, rann deuna vätska dock utan afbrott ut. Flera olika medikamenter och yttre åtgärder hade redan användts häremot, men utan all verkan. Efter några få intagna pulver secale cornutum afstannade mjölkflytningen och ett fullkomligt normaltillstånd intrádde.

Emot spermatorrhe är detta medikament redan länge berömdt. Jag har derlöre derom ingenting nytt att såga. Afven min erfarenhet besan- nar riktigheten af denna uppgift, dock må jag üllstä, att i de flesta hit hö- rande fall jag förvånats öfver, alt just emot detta lidande se verkan af nämnda medikament iuträda jemförelsevis långsamt. De inom området af min erfarenhet komne, härmed behäftade, sjuke hafva nemligen nödsakats att fortfarande i veckar och månader intaga detsamma, innan de befunnits vara sitt lidande qvitte. 2

Hvad slutligen det använda preparatet vidkommer, anser jag vatten extraktet af mjóldryga, Bonjeans ergotin, vara det bästa, dernäst åter helt enkelt pulveriseradt mjóldryga. Att vid detta medikament mycken noggrannhet fordras hos apothekare i afseende å varans godhet, torde för- tjena att påminna. Kornen böra visa i brottet den af pharmaceuterna väl kända, i gredlint stötande färgen och böra icke pulveriseras förr án vid medikamentets dispensering. Det med eter beredda extraktet, Wiggers ergotin, torde vara oljenligt, kanske vädeligt i praktiken, såsom både häf- tigt och opålitligt i sin verkan.

Då jag här slutar denna korta relation öfver mina iakttagelser angående verkan af secale cornutum, den jag sökt framställa såsom varande elt irri- tament för en stor del af de, ur den gangliösa nervcomplexen utgående motoriska nervelementer, är jag långt ifrån att tro, att denna verkan vore egen eller specifik för detta medikament. Secale cornutum är icke det enda, som verkar sammandragningar hos lifmodern. Många andra läke- medel, t. ex. strychnin, digitalis m. fl. och sednast ännu electriciteten hafva beprisats såsom verksamma för detta ändamål. Så är det vil äfven med verkan af en större sammandraglighet hos de glatta muskelfibrerna inom andra organer. Man skall troligen vinna en ännu båttre effekt genom

24 F. VON WILLEBRAND

andra medel. Min fulla öfvertygelse är, att hos en stor del af de, vid sjukbehandlingen mest anlitade medikamenter, dessa utöfva sin verksamhet just på denna väg. Att t. ex. det salpetersyrade silfver-saltet, terpentin, kallt vatten, isynnerhet dà det med styrka faller på den förut upphettade kroppen, alla utófva en sammandragande verkan à blodkárlens lumen, är lätt bevisadt. Att äfven blysockret, både utvärtes och invärtes begagnadt, fram- kallar sammandragning i blodkärlen, är visst, och att en stor del af de, i pharmakodynamikerna såsom tonica uppställda medel, hafva en analog effekt, synes mig troligt. En framtida erfarenhet skall, enligt hvad mina hittills gjorda iakttagelser tyda uppä, troligen komna att visa, att olika regioner af den gangliósa nervcomplexen hafva olika affinitet till olika artade kroppar, eller företrädesvis iriteras af skilda medikamenter. Ja det har t. o. m. synts mig, sasom skulle vissa kroppar, t. ex. Atropinet, kunna verka irri- terande pà vissa partier, men deremot fórlamande pà andra partier af gang- lienervsystemet.

UM VYA VS VILLE MM VAT AR LAS LU N N VAT AA VA VAR USUS LED LES LUS AV LUE UA CURA VANS SS 7 7 VAT 003. VA

DÉTERMINATION ANALYTIQUE DE LA FORME DES ONDES LUMINEUSES ELEMENTAIRES.

PAR

L. L. LINDELÖF.

(Lu le 4 Avril 1859.)

P our expliquer dans l'hypothése des vibrations les phénomènes de la lu- miére, on admet généralement que le mouvement primitif d'un point lu- mineux se propage dans toute direction par des ondes planes d'une éten- due indéfinie. Toutes les molécules éthérées, situées dans une méme on- de plane, se trouvent à un instant donné déplacées d'une méme maniére. On suppose encore que chaque molécule décrive, dans le plan de l'onde, une ellipse, qui dans certains cas se réduit à une circonférence de cercle,

ou à une ligne droite. Toutefois le déplacement des molécules éthérées est excessivement petit, comparé à leur distances mutuelles, de sorte qu'il faut un grand nombre de mouvements primitifs, superposés et agissant dans le méme sens, afin que leur action devienne sensible. Ajoutons que toutes ces suppositions ne sont pas tout à fait arbitraires, plusieurs geo- mètres et surtout Cauchy ayant prouvé que l'existence et la propagation d'ondes planes, telles que nóus les avons décrites, est au moins compatible avec l'idée qu'on se fait nécessairement de l'éther comme un fluide élasti- que homogene. Ce qu'il y a de moins clair peut-être, c’est la naissance méme des ondes planes par les vibrations d'un seul point. Elle nous pa- rait en effet inexplicable, à moins qu'on n'admette que les vibrations "du

4

26 DH LT 'NID'ELOE:

point lumineux qui ont lieu dans un plan quelconque, se propagent in- stantanément dans toute l'étendue de ce plan. Sans nous arrêter cepen- dant à cette difficulté, nous allons développer analytiquement les premiéres conséquences de la théorie des vibrations.

Pour considérer tout de suite le cas le plus général, supposons que l'élasticité de l’éther soit différente suivant trois axes perpendiculaires X, Y, Z. Les vibrations paralléles à chacun de ces axes se propagent dans une direction perpendiculaire au même axe avec des vitesses différentes, que nous désignerons respectivement par c, 5b, c. Si l'on prend pour axes de

coordonnées les axes de l’elasticite et que l'on construise un ellipsoide Æ 1

dont les demi-axes sont nog , = cet ellipsoide, qu'on appelle e//ipsoïde de polarisation, aura pour équation ax SE b a ee CR le 1)

Il jouit de la propriété remarquable, que tout rayon lumineux se po- larise suivant les deux axes de l’ellipse, intersection de l'ellipsoide et du plan diamétral perpendiculaire à ce méme rayon. Il en résulte deux ra- yons ou deux ondes planes, ayant la méme direction mais polarisées per- pendiculairement l'une à l’autre. La vitesse de chacune d'elles est mesu- rée par l'inverse de celui des demi-axes de l'ellipse auquel les vibrations sont paralleles.

Concevons maintenant le centre des coordonnées occupé par un point lumineux, qui donne naissance à une infinité d'ondes planes de toute di- rection. Apres l'unité de temps les ondes se trouvent éloignées Cu centre de tous les cótés et leurs plans enveloppent une certaine surface courbe, lieu des points, où les vibrations sont le plus perceptibles. Cette surface enveloppe est appelée onde élémentaire. C’est sou équation que nous allons chercher.

Un plan P qui passe par l'origine des coordonnées a pour équation ax + By + yz= 0, 2) les coéfficients o, 8, 7, désignaut les cosinus des angles que la normale du plan forme avec les axes X, Y, Z. Pour trouver la vitesse avec laquelle se propagent les ondes paralléles à ce plan, il faut chercher son intersec-

Détermination de la forme des ondes lumineuses. 97

tion avec l'ellipsoide E. Or, pour chaque point de cette intersection les deux équations 1) et 2) ont lieu. simultanément. Elles représentent. évi- demment une ellipse, dont on peut déterminer les demi-axes en cherchant son plus grand et plus petit rayon vecteur. ll s’agit donc de trouver parmi toutes les valeurs des variables x, y, z, qui satisfont aux équations pré- cédentes, celles qui rendent la fonction DE Ty 72 maximum ou minimum. Cela nous conduit aux trois équations RACE YA zdz=o a^ xdx + b’ydy + c’zdz = o adx + Bdy + ydz = o, entre lesquelles il faut éliminer les différentielles dx, dy, dz. À cet effet je multiplie les trois équations respectivement par 2, 1, u — À et u étant deux nouvelles quantités inconnues — et j'ajoute les produits; puis, éga- lant à zéro les coéfficients de dx, dy, dz séparément, j'obtiens Q^ x --Àxd-ue-o By -FÀy-tF uß=o 3) c z+ Àz + uy = o. Les cinq équations 1), 2), 3) doivent nous fournir les valeurs des cinq in- connues x, y, Z, p, 4, et par suite celle de la fonction u. Multipliant les trois equ. 3) resp. par x, y, z, et ajoutant les pro- duits, on trouve, en ayant égard aux équ. 1) et 2), 1 T Az -o, d’ou il suit 1

À=— 7.

u Ayant substitue cette valeur dans les équ. 3), on peut leur donner les for- mes suivantes

un” a Du wu" B 4) AES [i TA uu"y

(DI

28 EL. L. LINDELÖF.

Si l'on multiplie encore ces dernières équations par c, f, y, et qu'on ajoute les produits, il résulte

ji et ran RERO. io gu o FE A ap rii 1 ELEM 1 ow)

Un coup d'oeil sur les équ. 4) suffit pour montrer que le facteur u ne

peut étre nul, parcequ'on aurait alors x = o, y = 0, z = o, ce qui ne s'accorde pas avec l'équ. 1); il faut donc qu'on ait

E cT + EN + su -— 5)

1—aw 1—Uw 1— du

Cette équation étant du second degré relativement à x, en fournit deux valeurs, soit z^ et x”, de sorte que 4 méme obtient quatre valeurs, sa- voir + z et + uw, ainsi qu'on pouvait le prévoir d'avance. Les valeurs absolues de u et x” représentent les deux demi-axes de l’ellipse suivant laquelle l'ellipsoide £ est coupe par le plan P.

Dans ce plan il y a aiusi deux espèces de vibrations, dirigées les unes suivant z, les autres suivant z . De là resultent deux ondes di- stinctes, parallèles au plans P, et qui se propagent avec des vitesses diffé- rentes. En effet l'onde qui contient les vibrations parallèles à z/, se pro-

1 n . . N page avec la vitesse 77’ tandisque celle dont les vibrations sont parallèles

Le PE . . à 4 , à pour vitesse 77 Designant par v indifféremment l'une ou l'autre

1 des deux quantités z' et =, et par v =, la vitesse correspondante, nous

pouvons dire qu'aprés l'unité de temps, l'onde qui coincidait primitivement avec le plan P, se trouve transportée parallèlement à elle-même à la distance v de l’origine. L'équation de son plan sera alors

ax + fly + yz— v, 6)

la vitesse v étant déterminée par l'équation

Faisant varier les coéfficients a, 9, y, on peut représenter pour le méme moment les positions d'uue infinité d'autres ondes planes. Cherchons main- tenant l'enveloppe de toutes ces ondes.

Determination de la forme des ondes lumineuses. 29

La méthode qui s'y offre au premier abord, consiste à substituer dans l'équ. 6) à la quantité v sa valeur, tirée de l'équ. 7), et d'éli- miner ensuite un des paramètres c, 9, y à l'aide de la relation

ce 46,-4yzz1. 8) Il ne resterait alors dans l'équ. 6) que deux paramètres tout à fait arbi traires, et il faudrait différentier successivement cette équation par rapport à l'un et l'autre de ces paramètres. Mais ce procédé, outre qu’il manque- rait de symétrie et d'élégance, serait à peine praticable à cause de sa pro- lixite. C'est pourquoi nous suivrons une autre marche‘ beaucoup plus simple, dont on saisira facilement l'exactitude.

Au lieu de nous procurer une équation à deux paramétres, nous garderons les deux équ. 6) et 8) aux trois paramètres e, f, y. Quant à v, elle est une fonction implicite de ces paramétres en vertu de l'équ. 7). Différentiant sous ce point de vue, din p on Aur

xda + ydB + zdy = Hö = de PR UA dj P dB cus ;; ^ ou bien

(-ec-me(t-9)9- ©

D'un autre côté Pequ. 8) donne eda + Bdß+ ydy = o. 10)

Si l'on éliminait à présent une des différentielles do, dB, d; entre les equ. 9) et 10), les deux autres seraient absolument indéterminées et l'é- quation résultante devrait avoir lieu indépendamment d'elles. Par conse- quent, si nous multiplions l'équ. 10) par un coëfficient inconnu v et que nous ajoutions le produit à l'équ. 9), nous sommes autorisés à faire dis- paraître séparément les coéfficients de toutes les différentielles de, dB, dy, ce qui nous conduit aux trois équations suivantes

dv à x — — tva=o

y — durae 11)

30 L. L. LINDELOF.

BRD ] ee sell dv dv dv . " Il y reste a déterminer les dérivées partielles UD. dg dy A cet eilet on

n'a qu'à différentier l'équ. 7), d'oà l'on tire

doa d € du Nv via’ dv qw dp” Nw eh 120 dv 3:71.39 dy Nv vic k faisant pour abréger np je lg lt N -* (vi at (o- b) + (v- E 13)

Avant d'aller plus loin, je fais observer que si lon multiplie les équ. 12) resp. par c, ß, y, et qu'on ajoute les produits, le membre droit de la somme disparait en vertu de l'équ. 7) et l'on obtient la relation simple

dv dv dv «az P ag t Y DT 14)

Multipliant de méme les équ. 11) par «o, f, y, et ajoutant les produits, leur somme peut être simplifiée à l’aide des équ. 6), 8) et 14) et se réduit à

vtv=o, ce qui donne

v=—v.

: : F d dv dv dv

Substituons maintenant dans les équ. 11) les valeurs de do dg =; el y que nous venons de trouver, nous aurons

1 a \

Mer 14 dT

way 8 0) Toug

No Comp

Détermination de la forme des ondes lumineuses. 31

La somme des carrés de ces équations se réduit à

NS x + + — 2° 16) Les mêmes équ. 15), multipliées par x, y, 2 et ajoutées, donnent ax By YE E A 5 1 Ec - = x? 7 Eia DO =, 17 AE b” 1172 e Nu (TT 27 v )

Reprenons encore nos trois équ. 15) et mettons y la valeur de N, tirée

de l'équ. 16), nous aurons aprés quelques transformations

av x vta! x" yq zta Bv 57 pp x? MTY-Tz—-4 yv z

ue au ze 2 Multipliant ces trois équations resp. par x, y, z et ajoutant les produits, nous trouvons enfin, eu égard à la formule 17), x? y^ z LS ORT TED ET E 2 b? M ER AE RR a ox-Ry4-i- FS quete équation cherchée de l'onde élémentaire. On parvient à lui donner une forme plus simple, si l'on en soustrait l'identité

2 2

Hm 2 : le reste se réduisant alors à a? ax py cz METEO TETE yupyepzte

Telle fut la forme sous laquelle Hamilton présenta le premier l'équation d'une onde lumineuse élémentaire dans un milieu à deux axes optiques. Le procédé par lequel nous y sommes parvenus, reposant sur la seule théorie des enveloppes, nous paraît avoir sur les méthodes géométriques, ordinairement employées, l'avantage d’être plus simple et de conduire plus directement au but proposé.

m mi "n inde "f

"3; hr 2 i ur

u

EM ninen® am er re Tr ER 2X ra Im. en Sitahomalsts

À Bene, , on E hi +.

an Tank, ui NOTE id ui sai AISA

.

!£$ 2 OR 2» : B 5 u "A a " ' LJ n

PERTELLLLLELTE ELLE NEUE U EN N SE Sn N Vä 7 a dt 7 VE Du on Vi N a en N Se N Ze En un

LOSUNG DER AUFGABE:

DENJENIGEN PUNKT ZU FINDEN, DESSEN ABSTÄNDE VON DREI GEGEBENEN PUNKTEN ZUSAMMENGENOMMEN EIN KLEINSTES SIND,

von

FRIEDRICH WOLDSTEDT.

(Vorgetr. d. 18 Jan. 1858.)

EE DEC anim

IN ris ich in einer Zeitschrift eine Abhandlung über die Lösung dieser Aufgabe angekündigt faud, nahm ich es mir vor, ohne die erwähnte Abhandlung gesehen zu haben, dieselbe zu lösen; doch ist es nicht meine Absicht diesen Gegenstand ausführlich und erschöpfend zu behandeln, sondern nur den Weg, welcher mir als der leichteste erschienen ist, nachzuweisen.

Wenn die drei gegebenen Punkte durch drei gerade Linien verbun- den werden, so wird im Allgemeinen ein Dreieck entstehen; diess will ich voraussetzen, überzeugt, dass die Analyse dennoch die Auflösung auch für den Fall, wo diese Punkte in einer geraden Linie liegen, geben wird. Da ein ebeues Dreieck durch zwei Seiten und den von denselben gebil- deien Winkel vollkommen bestimmt ist, so werde ich einen von den Punkten und den dabei gebildeten Winkel C, und die von demselben

5

34 F. WOLDSTEDT,

ausgehenden Dreiecksseiten a und 5 nennen; den Punkt C nehme ich als Anfangspunkt der Coordinaten an und lasse die x-Achse mit der Seite a zusammenfallen. Wenn ich nun annehme, dass der unbekannte Punkt, dessen Coordinaten x und y sein mögen, innerhalb des Dreiecks liegt, und dass die Abscisse des der Seite a gegenüberstehenden gegebenen Punkts 4 grösser ist als x, so wird die Summe der drei Abstände des unbekannten Puukts von den gegebenen

Var ee NER,

welcher Ausdruck nun in Bezug auf x und y differentiirt werden soll, und da x und y von einander ganz unabhängig sind, so muss der Coeffi- cient von dx und von dy besonders = O gesetzt werden. So bekomme ich die Gleichungen

x Q-——x bcos C — x 0 VE + Mary cos Ca) FsnC =) * + bsin C — y

ER cM = ———————— — (, xy F (a — xf 4- y? V(bcos C — x) + (bsin C — yy

welche nach dem VVegschaffen der Nenner werden

x [/ 3:5) ((a—c +) t P La? 3 y? M(bc0s Ca) + (bsinC —y] |. tJ (a — xy + 7°} { (bcos C — xy + (bsin C — y] ceno E RN Quail Hr GERA a — 7) P G1 icon Gs (isi C 2 V ((a ey) {(bcos C — x) 4 (bsin C =]

x* 4-57. bsin C J (a — x) ty.

Durch Division der ersten Gleichung mit der zweiten bekommt man:

i 4 (bcos C— x) + (bsin C—y}

y AA à CO MERA Lay + + cotgt C.

Lösung einer geomelrischen Aufgabe. 35

Seizt man nun: x = rcosy und y = rsiny, so wird diese Gleichung: bsin (C — y)

a SUvy

= Ye — — 2breos (C— y) Er

a^ — 2 arcosy + p

U* sin’ (C — y) (à? — 2 arcosy 3 r^y = (0 — 2 brcos (€ — y) Fri a sin, welche Gleichung, geordnet nach den Potenzen von r, wird

-, woraus folgt

£a? sin? 7-b2 sin? (C-y)]. r2 — 2ab £acos (C-Y) sin? Y- bsin? (C-7) cosy3.r = ab? rins (C - Y)- sin? 73. Diese Gleichung aufgelöst giebt

ab ( acos (€ ry) sin"y — bsin (C — y) Gap on

(a siny b sin TE? y» {a siny - bsin 2 (C - y)) D} Æ

^ um

V sin? (€ - -— Lb sin^y I cos” esp 2 ab cos (€—7 cosy + + b? cos? (CENT 7 ^ {asiny + bsin (C — E fa siny — b sin in (C — ; y t

a b}acos(C- y)sin^y -bsin? en cosy €sin( ae Deos) 3.

la siny + b sin nes DH |? siny — bsin (C — 7)|

Wir haben also absin C ab sin (2y— C) = a siny + bsin ( QUE yy TT asiny - | bsin (C—; (ee

Wenn wir den Nenner der ersten Auflösung wegschaffen, so ha- ben wir, wie aus einer leicht zu entwerfenden Figur erhellt, auf der lin- ken Seite den doppelten Flächeninhalt derjenigen zwei Dreiecke, deren Winkelspitzen, in dem einen der gesuchte Punkt, 8 und C, in dem an- deren der gesuchte Punkt, 4 uud C sind, auf der rechten Seite dagegen den doppelten Flächeninhalt des gegebenen Dreiecks ABC. Die erste Auflösung bestimmt also, dass der gesuchte Punkt auf der Seite c liegen soll. Da wir aber jede beliebige Seite des gegebenen Dreiecks c nennen können, so müssen wir schliessen, dass dieser VVerth von r nicht gilt, wenn die drei gegebenen Punkte ein Dreieck bilden, sondern nur, wenn sie in einer geraden Linie liegen. Bezeichne denn C in dieser Voraus- setzung den mittleren Punkt, wo also der Winkel © = 180° ist; dann

36 F. WOLDSTEDT.

wird der Zähler 2 0 und auch der Nenner, weil der gesuchte Punkt of- fenbar in der geraden Linie der drei gegebenen Punkte liegen, und also siny = sin (C — y) = O sein muss. Der Werth von 7 wird also un- bestimmt; dass er aber wirklich = © ist, wird uns die folgende Betrach- tung überzeugen. Nennen wir die Abstände der äusseren Punkte und des gesuchten Punkts vom mittleren a, b und x, indem wir x positiv ansehen, wenn es ein Theil von a ist. Die drei Abstäude werden nun a—x, x und b4- x; die Summe derselben ist = a + b + x, welche also für den Werth x — 0 ein Kleinstes wird.

In dem mehr allgemeinen Falle, wo die durch gerade Linien ver- bundenen gegebenen Punkte ein Dreieck bilden, gilt nun der zweite oben gegebene Ausdruck für r, und eine zweite Gleichung ist nóthig um die beiden Unbekannten r und y zu ermitteln. Aus den zwei ersten Glei- chungen lässt sich auch eine solche finden, welche eine vollständige Glei- chung des vierten Grades in Bezug auf r ist und trigonometrische Functionen von y nebst bekannten Grössen enthält. Wenn der zweite Werth von r darin eingesetzt wird, entsteht eine Gleichung des achten Grades in Bezug auf die trigonometrischen Functionen von y, welche jedoch durch Division mit dem gemeinschaftlichen Factor sin? (C — y)sin? y auf eine Gleichung des vierten Grades in Bezug auf tgty reducir wird. — Diess veranlasste mich einen anderen Weg zur Lösung meiner Aufgabe einzuschlagen.

Eine zweite Gleichung für 7 und y bekomme ich, wenn ich für den Abstand des gesuchten Punktes vom Dreieckspunkte 3, 7, und für den Winkel zwischen r und e, y, die zweite Gleichung für » benutze. Nachdem sie gehörig entwickelt worden, erhält sie die folgende Form: | (a+beos C). rsiny - bsin C. rcosy=ab (sin C sin y4- 2 cos C. siny cosy - sin Ccos* y). Für meinen Zweck müssen also b, C, r, y in c, B, r, y verwandelt wer- den. Nun giebt das Dreieck, dessen Seiten a, r, r und zwei Winkel 7 7 sind, die Gleichungen: rsíny' = rsiny, r'cosy = a — rcosy, aus welchen ich herleite:

E rsiny | a — rcosy SUM TAL OBERE TH cosy ee +

Hain arcosy + r* Var 2arcosy +7:

Lösung einer geometrischen Aufgabe. 37

Ausserdem ist es nóthig c und B durch die Gleichungen c sin B = b sin C und ccos B = a — b cos C wegzuschaffen. So bekomme ich nach einer leichten. Reduction die Gleichung | (2 a siny + b sin (C — y)) r- 2 a &bsin C. sin^y + a sin ycosy + bsin Ccos’yyr* + a bisu(C—y) + 2 cos C sin 1} Re

Ich bekomme also einen Werth von » = o. Dieser Werth gilt in dem Falle, dass der Wiukel € sehr stumpf ist.

In diese nach dem Dividiren mit 7 im Bezug auf diese Unbe- kannte quadratische Gleichung wird nun der Werth von r eingesetzt uu- ter folgender Form:

ab ;sin C. sin’y + cos C. siny cosy — sin (C — y) cosy} €———— ld 9

r=

a siny — b sin (Ga wonach man die folgende Gleichung von fünftem Grade bekommt: — D si? (C —y) £sin’y + 2 cosy} + 2 bsin? (C — y) [(a — bcos C). sin^y +2 bsin C sin^y cosy + a sin ycos’y + b sin C. cos? y] — sin (C— y) sin y [(à? —4 abcos C+ 3 D^ sin’ C). sin?y + AD^ sin Ccos C.sin^y cosy4- (3 à? - 6 abcos C+ U^ (2 sin? C+ cos? C) - siny cos^y 4- 2 bsin C (a d- bcos C). cosy] 3-2a [— acos Cssin*y + sin C(a— bcos C). sin'"ycosy — b(cos* C — sin’ C). sin?y cos^y + bsin C cos C. sin^y cosy] = 0. Da im letzten Gliede der Factor von 22 mit sin (C — y) ohne Rest theilbar ist, habe ich Sin (C — y)— o als eine Wurzel der obigen Glei- chung, welche nach der Division mit dieser VV urzel und nach der Auflö- sung der ersten und zweiten Potenzen von sin (C — y) wird

— A bsin C(2 bcos C — a). sin’y cosy — 13 a^ — 6 abcos C 4- D^ (3 cos? C — sin? Ch. sin? ycos°y Also ist sin’y =O eine Wurzel dieser Gleichung, welche mit sin’y cos^y dividirt wird

(a^ + 2 abcos C — U^ (3 sin” C — cos’ C). eu -—0

38 FE. WoLDSTEDT.

‚fa? + 2 abcos C — D^ (3 sin? C — cos’ C). ty — 4 bsin C (2 bcos C — a) tgty — 3 a’ + 6 abcos C — b (3 cos C — sin? C,

N 2

woraus folgt 2 bsin C (2 bcos C — a) x (a —bFy sS

ct ag (a +bcos CY — 3 0 sin C Aus dieser Gleichung kann man leicht herleiten (a+ bcos C)2- 30? sin? C

COS IULII eg eg En Em RER EE Sp llo Dre EE S E Rec d 2 a+ a3 cos C-2a? b? sin? C-ab? cos C(7 sin? C-cos? C) + b’(1+2sin? C) + bsin C(a?-b2) 5 (9bcos C-a)

(a + b cos C) — 3 bsim C d mo SADES wo N die Wurzel-Grösse bezeichnet.

So bekommt man auch die W erthe von siry, cos(C—y)und sin (C— y), welche nóthig sind um nach der aus der ersten Gleicllung hergeleiteten zweiten Formel unmittelbar den Werth von 7 zu finden. Dieser wird, nachdem der gemeinschaftliche Factor aà^— £^ im Zähler und Nenner weg- gelassen worden,

absin C£-a? + 4 abcos C + b? (5 cos? C-3 sin? C) Faby 3 £a* gran ab (cos? C-sin? C) 4- b? cos 0)

C CORZRAS | NN I asc 0104 NU D Da das gleichschenkliche Dreieck, für welches die Formeln viel einfacher werden, besonders geeignet ist eine allgemeine Vorstellung der Lage des gesuchten Punkts zu geben, so werde ich diese Dreiecke be- sonders betrachten, indem ich in den obigen Formeln 5 = a setze. Es wird

2 sin C (2 cos C — 1) 4 sin € cos C > (1—4 sin? c)

PNE Ed 1€

(1 + cos Cf — 3 sin? D 405° € (cos € C — 3 sin” LE 47

/

Tgty = also y — 1 C, was vorherzusehen war; und QURE, ,

N=a’ Y2+ cos C—7 sin’ Ccos CX cos C-a V2 (Acos* C—3cosC+1) = a^ (2 cos C — 1) /2 (1 + cos C,

Lösung einer geometrischen Aufgabe. 39

a sin C (—4 4- 4 cos C 5 cos? C — 3 sin? Cy x (2av3 &cos C cos? C — sin? [57 ege RU Leer

43 sin € I (1 + cos C) s ) 2cos € — 13 7/2 (1 + cos €) ER S Sa nr

a £2 sin C x rdg + cos C) _ E ^ ERIT ME (1 4- cos Or A V3 sin €x don

Dieser Werth von » ist richtig befunden worden, stimmt aber merkwürdiger Weise gar nicht mit der meiner Untersuchung zu Grunde gelegten ersten Gleichung für r. Wird in derselben erst b = a gesetzt, so bekommt man

a sin Q y— €) SULy /— sin (C— y)

welcher Werth von r für y = 4 C unbestimmt oder = 9 wird. Nach

den gewóhnlichen Regeln wird in solchem Falle der wahre Werth durch Differentiation des Zählers und Nenners in Bezug auf y gefunden, wenn

man nach dieser Operation ; = I C setzt Hier bekommen wir aber 4 . r = — 7» also den gesuchten Punkt ausserhalb des Dreiecks, welches cos $

ein unmögliches Resultat ist. Ich muss leider die Enträthselung dieses Umstands mir überlegenen Mathematikern überlassen.

Der obige aus dem allgemeinen Ausdrucke für 7 hergeleitete Werth derselben Grösse für den Fall, wenn 5 = a ist, erleichtert, wie ich oben erwähnt habe, die Beurtheilung, in welcher Gegend des Drei- ecks der gesuchte Punkt liegen kann. In den jetzt fraglichen Dreiecken liegt er immer auf der vom Punkte C gegen die Seite c gezogene senk- rechte Linie, den Punkt C selbst mitgezáhlt. Wenn die Länge jeder der Seiten a und 5b der Einheit gleich angenommen wird, so ist für € = 90 r=0, 299, r nimmt immer ab, weun C wächst, bis C = 120°, bei welchem Werthe der Ausdruck von r mit oberem Zeichen =0 wird.

40 F. WOLDSTEDT.

Für C > 120° wird der Ausdruck von r mit oberem Zeichen negativ also imaginär, während überall der Ausdruck von r mit unterem Zeichen den gesuchten Punkt ausserhalb des Dreiecks versetzt. Für das gleichseitige Dreieck gilt auch der Werth von r mit oberem Zeichen, also ER EB NR

ars) v Um den wahren Werth von r, wenn i € = 30° ist, zu finden, müssen also der Zähler und Nenner im Bezug auf € differentiirt werden, wo- durch man bekommt r = cos € = 4 7/3- 0.866. Der gesuchte Punkt ist hier naturlich der Mittelpunkt des ein- und um-geschriebenen Kreises.

Hieraus folgt also, dass 7 um so viel grösser wird, je mehr der Winkel € von 120? an abnimmt. Für € = 1? finde ich 7 = 0.9995, woraus ich schliesse, dass, während der abnehmende Winkel € sich der Grenze 0 nähert, der Abstand r immer der Grenze 1 näher kommt, und dass in einem beliebigen Dreiecke der fragliche Punkt am wenigsten vom Punkte des grössten Winkels entfernt ist.

Um meine Formeln practisch zu prüfen, wandte ich sie auf ein rechtwinkeliges Dreieck an, wo die Seiten a — 2 und 5 = 1 den rechten Winkel € umfassen. Erst suchte ich den Winkel y zwischen r und a, Welchen ich = 50° 6.28 fand. Mit diesem VVerthe berechnete ich 7 nach der den Winkel y enthaltenden Formel und fand r = 0.39694. Nach der von ; unabhängigen Formel bekam ich dagegen

2(—-7+8%3) (o Br27, duco zwei negative und also imaginäre Werthe von r. Dieses Ergebniss ist mir wieder ein Räthsel, und ich muss also die Vorschrift geben r nach den beiden Formeln zu berechnen, da bald die eine, bald die andere, verkehrte Resultate giebt. — Aus den bekannten drei Theilen des gege- benen Dreiecks fand ich nun c = 75, A=63° 26.10 und B= 26° 33'.90. Ich werde den gesuchten Punkt mit N bezeichnen und AN — r*

BN=r", den Winkel N4B =y setzen. Aus den bekannten a, r, y und b, r, C — y berechnete ich r” = 1.77179, CBN = 9 53,86 und

Lösung einer geometrischen Aufgabe. 41

r =0.74060, CAN=A—y=20° 6.41. Dieselben Grössen berechnete ich noch nach den obigen Formeln, indem ich statt a, b, C, y, r erst c, 5, A, y, r und nachher c, a, B, ;^, r” seizte, und die von y abhängige Formel für r benutzte. So fand ich ;' = 0.74062, y = 4319.84 und r' = 1.7719, y” = ABN = 1640.17. Schliesslich berechnete ich noch r' nach der von y nnabhángigen Formel und fand 7 = 0,74060. Also geben die beiden Formeln doch zuweilen und wahrscheinlich im Allge- meinen einen übereinstimmenden Werth für ;.

Ich schliesse diesen. Aufsatz mit der Untersuchung, ob der gesuch- te Punkt N in € fällt, wenn € = 120° ist, auch in dem Falle, wo a und 5 bedeutend verschieden sind. Ich nehme a = 10 und 5 = 1 an und suche erst y. Nur das obere Zeichen giebt ein positives ; und zwar y = 60° 0.00, woraus folgt 7» = 0. Die von y unabhängige Formel giebt mit dem oberen Zeichen » = $3 und mit dem unteren

0

A e REM ir WA ee 968 /11011

Um dieser Sache noch sicherer zu sein, nahm ich mit denselben b und C a = 100 an, und bekam y = 5973007 und mit diesem Win- kel r negatif und also imaginär. Wenn ich r unabhängig von y be- rechnete, wurde der erste Werth = 0, und der zweite ziemlich genau = 1, welcher aber nicht richtig sein kann, weil b = 1 ist, und der Punkt N immer dem Punkt des grössten Winkels am nächsten ist. Nachher be- rechnete ich mit dem gefundenen y und den nach einander = 0.1, 0,5, und 1.0 angenommenen Werthen für 7 die Summen der drei Abstände, welche wurden = 101.007, 101.118, und 101.508. Endlich gieng ich vom Winkelpunkte 4 aus, und bekam y' = 59° 30'.00, (also sehr nahe = 4, welchen Winkel ich = 59° 30,40 gefunden hatte), und mit diesem Werthe von y r = 0.9999, woraus also mit Bestimmtheit hervorgeht, dass N mit C zusammenfällt, weil y der Winkel zwischen r und c ist — Ich bin also jetzt vollkommen überzeugt, dass der Punkt N immer mit dem Scheitel eines Winkels, der gleich mit — oder grösser als — 120° ist, zu-

sammenfällt.

Ta. 2 EVE Utd x ZO

RN Tr N a

ER

Á FANS IA

$1391211995*11111313*7^5 EU SE SE EEE N SS EEE 33 LES AL 13213211113 11342 3 N EEE ES EEE SEE EEE EEE EEE N SE SEES ET

NOTE

SUR LA DETERMINATION DE LA DIRECTION DE COURBURE DES LIGNES PLANES DANS LE SYSTEME DE COORDONNEES POLAIRE,

PAR

N. G. pr SCHULTEN. (Lu a la Societe le 6 Nov. 1843.)

== — 00000 -— 3

Te: regle bien connue par laquelle se détermine la direction de courbure des lignes planes dans le systéme de coordonnées rectangle ne pou- vant pas être appliquée commodément dans la construction géométrique d’equations dounées dans le systeme polaire, il m'a paru assez singulier qu'aucun auteur du Calcul Différentiel que je connaisse ne fasse mention d'une règle particulière trés-simple par laquelle peut se faire immédiate- ment dans ce systéme-ci celle détermination. importante, régle d'une ap- plication. presqu'aussi facile dans ce systeme que celle de l'autre dans le sy- steme rectangle. La règle en question, que j'ai employée il y a long- temps dans mes leçons sur cette brauche des mathématiques, se déduit, ainsi qu'on va le voir, dans le système de coordonnées polaire d’une ma-

nière entièrement analogue à celle qui dans le système rectangle conduit à la règle correspondante.

Soient d'abord, dans le triangle ABC (fig. 1) AB=a, AC=5, ^ BAD = a, ^ DAC - 8 et cherchons l'expression de AD. Ayant nommé

AD = x, prolongé AD vers F et abaissé sur ADF et AC les perpendicu- laires BE, CF et BG, on aura

44 N. G. DE SCHULTEN.

BE=asina, CE =b sin 8, BG =a sin (oa + 8). Donc

A ABD = !ouxsina, A ADC=!bxsinß, A ABO = 1 ab sin (a + B),

et par conséquent I ax sin a FA bx sin B= } ab sin (a + 8),

d’où ur ab sin (c + ß, 1 UNIL LEN

a sinatbsin p Soit maintenant BEC (fig. 2) une courbe quelconque donnée par

l'équation

u- ft dans un systéme polaire dont le póle est P, l'abscisse APB =: et l'or- donnée PB = x. Desiguons respectivement par Z et kA les accroissements arbitraires BPC et BPE de l'augle APB, £ étant un coefficient. quelcon- que moindre que l'unité et indépendant de #, et joignons BC qui ren- contre PE en D. La formule 1) nous donne sur-le-champ PD ft. f(t + h) sin h

ft sin kh + f(t+ h) sin (h — TN valeur qu'il s'agit de développer suivant les puissances de 4.

‘Supposons à cet effet, pour abréger,

ft=u, fuü+h)zuw, A—kzn ft.f(t+h)sinh=m,

Stsinkh+ f(t+h)sin(h —kh)=n, = Ps

et .designons, en général, par c,c',.. les dérivées du ‘premier, second, etc. ordre d’une fonction quelconque de % représentée par c, ainsi que par (c), (é), (ci), « - les valeurs respectives de ces fonctions pour 7-0. Il en

résultera m = uu, sinh, n=usin kh + u, sin xh, m 2 u (u, cos h + u, sin A), n = ku cos kh + xu, cos xh tu, sin xA, m’=u(u, sinh+2u, cosh-u,sinh), n' =u, sinxh- 2x uy, cosuh — x u, sinxh — K'u sin kh, m =u(u sin h + 3u, cos h — Ju, sin h — u, cos Ah), d" =u sin Xh4- 3 su, cos xh — Zu, sin xh — nu, cos xh — Fu cos kh,

et par suile

Sur la courbure des lignes planes. 45

(m). o, (n) 9,- (m) €, (n,)= u, (m')z2uu, 0) = x, (m”)=u(3u" — u), (n°) = Inu’ — (E + Ju, où 2,2, .., qui expriment/les valeurs des z,, 24 ,, . . pourZ- o,ne sont évidemment que les dérivées de 4 par rapport a,2 du premier, second,

etc. ordre.

Donc (p) = (2)=3 0 — = (#) = eu =) ER,

n

Wu zu y. A —1x)u = ku, UN add (@ (nm' — mn ) — 9n (nm EAS ar 2 fi @ (nm — mn ) — 3n (nm — mn) (p = n? RUN D 3un

SG (CST @ ys — mn )- a - vu ort e nm — mn LL SAT

3xu — (EK) 45» DEA po Zh u” zu —lu-u, m u un = MIU Lj — u—xu +1 AUS

—ku. + (P —1)u— 9 Ex. Pp —k(1—2)u— 2:04). 5;

L] 9 . . . E . D LI . .

d’ou s'ensuit, par le théoréme de Maclaurin, p = PD = (p) + (p) k + 1(p)À] + gh, =u+ bé, h+ 4 (ku —k(1 — kju—2k(1 —k)E). HA gh, la fonction 7? ayant la propriété de s'évanouir pour Z — o. Or, en posant PE — g, nous aurons encore g=fletkh, g =fle+kh).k, q mf (E ER) E, .. et par suite (ef (am Ft E En ai mJftskis ue d’ou, par le théoréme de Maclaurin, qg=PE=u+tku.h + LE M yh, la fonction + prenant de méme, pour %=,o, la valeur de zéro.

Bons

46 N. G. pe SCHULTEN

PE—PD -i(&4 —h'4kü-—BEud2k(1—5) 9) 4 yh — gh, = Du HE hut 2 (1 — 2) À) 4- yh — gh, = LE — E) (a+ u) P + wh — ph, l'expression wh — ph h?

s'évanouissant pour Z — 0 et prenant par conséquent, à cause de sa con- tinuile, pour une valeur de & quelconque au-dessous d'une certaine li- mite, une valeur absolue moindre que celle de la formule indépen- dante de 4

1E (1 — £) (a 4-99 — uy

propriété qui a évidemment lieu aussi pour une valeur de & quelconque, pourvu que ce coefficient se trouve, ainsi que nous l'avons supposé, moindre que Punité,

Le signe de PE — PD sera done, pour toute valeur de entre zero et une certaine limite ainsi que pour toute valeur de & moindre que l'unité, le méme que celui de

ou? " aep er

expression que, pour abréger, nous désignerons par Ft.

Les formules précédentes de PD et PE se réduisant, pour A=o, toutes deux à ft, il est de plus évident que ces lignes conservent, indé- pendamment de la valeur du coefficient moindre que l'unité 4, l'une et autre le signe de ft pour une valeur de 2 quelconque au-dessous d'une certaine limite,

Donc, quels que soient Z et A, pourvu que celui-ci reste moindre que l'unité et que celui-là ne franchisse pas une certaine limite, le cas de

JA cp E entraine celui de PE—-PD=+,PE=+,PD=+, d’où PE — PD;

le cas de

Sur la courbure des lignes planes. 47

Ft=+H, ft = — celui de PE— PD =+, PE = —, PD = —, d’où résulte la valeur absolue de PE < celle de PD;

le cas de LEE LE à celui de PE — PD 2 —, PE=+, PD=+, ce qui donne PE < PD; et enfin le cas de Ft=—, ft=—

celui de PE — PD = —, PE- —, PD =—, d’où s'ensuit la valeur absolue de PE > celle de PD.

Les résultats précédents ont évidemment lieu quels que soient les signes de h et de t, puisque le changement des signes de ces lettres n'in- flue en rien sur le raisonnement qui y a conduit.

Ceci établi, fixons les notions de concavité et de convexité d'une ligne vers un point fixe en les définissant ainsi, qu'au point de cette ligne que l'on considère elle est dite cozcave ou convexe vers le point en que- stion selon que fous ses arcs terminés par le point considéré se tfouvent, tant de l'un que de l'autre côté de ce point, en-de-ça d'une certaine li- mite respectivement plus ou zmoins éloignés du point fixe que ne sont leurs cordes correspondantes.

De cette définition, qui parait ne laisser rien à désirer pour la ri- gueur et qui, pour la simplicité, semble préférable à celle qui base l'idée de concavité: et de convexité sur celle de la zangente, s'ensuit sur-le-champ que la ligne représentée par l'équation polaire

u= ft

se trouve, au point relatif à l'abscisse £, concave ou convexe vers le pôle du systeme selon que les expressions

ofri? ft et fee - i

ont respectivement le méme signe ou des signes opposés: résultat qui se sim-

48 N. G. DE SCHULTEN

plifie encore si on l'énonce ainsi, que la ligne en question se trouve, pour Vabscisse ^, concave ou: convexe vers le pôle selon que l'expression

f? + 2/7 — feft est respectivement positive ou négative.

Les auteurs du Calcul Différentiel rapportent ordinairement, pour la determination du. rayon. de courbure dans le systeme polaire, la formule (du? + u? dt”) 3 u dt d’u — i? dé — 9du di? mais ils n'expliquent pas à quoi tient le signe de cette expression. dans des cas particuliers. Ce qui précéde sert à combler cette lacune, en faisant voir que la formule dont il s'agit prénd une valeur positive ou négative suivant que la ligne en question se trouve, dans le point relatif à l'abscisse f, res-

pectivement convexe ou concave vers le póle du systéme.

ARE 331193173 LAN VAT ELLE VV AA LES LUE CA LAS VA UAR LEE LES VAÀ VAT VALTNRATN VAS V SN VAS LOS VAR ASA VA AV

ANTECKNINGAR I NORD- TSCHUDISKAN;

AF

AUG. AHLQVIST.

(Föredragna den 7 Febr. 1859).

u © D ca — —

Nord-Wschuderna eller Wepserna, hvilkas språk utgör föremålet för fól- jande anteckningar, äro afkomlingar af de i Nestors folkförteckning om- nämnda /Xesserna, hvilka, såsom man deraf kan sluta, på ena sidan om sig hade Karelarne och på den andra ett folk af Nestor benämndt Merer

(sannolikt Tscheremisser). Om dessa sistnámndes område äfven antages

hafva sträckt sig betydligt vestligare än hvad som nu är fallet, synes Wessernas gräns gått vida längre åt öster och bland annat innefattat sjön Bjelosero, vid hvilken en af Ruriks bröder nedsatte sig att herrska bland Med ett vidsträckt landområde stämmer ett jemnfó-

de finska stammarna. väl öfverens, och i sjelfva verket måste

relsevis större innevånartal Wessernas folk i fordna tider varit mycket talrikare än för det närvaran- de, då de i lång tid med framgång kunde göra motstånd mot Novgoro- dernas eröfringsförsök och stundom tillfogade deras härar betydliga neder- lag (se om Wessernas beröring och strider med Novgoroderna Sjögrens afhandling: Ueber die älteren Wohnsitze der Jämen). De mäste dock

slutligen underkasta sig den mäktiga republiken, och nu begynnte den 7

50 A. AHLOWLST

slaviska kolonisationen af dessa länder, hvilken, gående från söder norrut, icke slutade förr än vid Hvita hafvet, och understödd af makten, civilisa- tionen och antalet småningom i mångfaldiga riktningar genomskar och bortfrätte det finska folkelementet vid Ojat, Svir och Onega.

Vid ett sådant sakförhållande är det ej underligt att de nuvarande Wepsernas antal knappt öfverstiger 16 tusen personer. De utgöra tvänne grupper, den ena utbredande sig långs Onegas sydvestra kust från Svirs utlopp ur denna sjö upp mot staden Petrosavodsk, den andra vid den i Svir fallande floden Öjats öfra utgreningar, på båda sidorna om gränsen mellan guvernementen Novgorod och Olonetz och i öster sträckande sig nästan till Bjeloseros vestra strand. De vid Onega boende W epserna bilda tre församlingar: S’oltjarv (F. Soutojärvi, R. IlIe.rosepo), Jag: (Topcraa och Kalajög (Psı6opsuroä). Den sydliga gruppen utgöres af följande församlingar; i Novgorodska guvernementet och kretsen Tihvin: Mügjärv (Marosepo), Korvoil (KapBoackoii), Pöloil (Ilexymm) och Enar (Bonosepo); i kretsen Djelosersk : Nas'em (Homema), Kuja (Kyüeroä) och Ponda! (Tomsasckoi); inom Olonetzska guvernementet och dess Ladeino- polska krets: Simjärv (Ilamosepo), Päsjärv (Hawogepo), W ärjärv (Kpnzosepo) Ladv (Jaasunckoii) Järv (Osepo), Nems (Hewxa), Widl (Busens), Ck! (Hukosepo), Karhil (Kapruueroïüï), Æustal (Pyckonckoit), Sadoveh (Corcsoft), // ı/hal (Hpocaascroë) och Samal (hvarest endast byn #/’arbal numera är vepsisk), i kreisen Wyitegra: Kustjarv (Kymrosepo) och Undjäarv (Vmaosepo .

Båda dessa grupper var fórfatarn i tillfälle att besöka om som- marn 1855, då han uppehöll sig ungefär två månader med studium af Wepsernas språk i S'oltjärv och Ladv kyrkobyar, hvarest nedaustående anteckningar gjordes. Det grammatikaliska af dem sluter sig och bildar ett komplement till Prof. Lönnrots afhandling: Om det Nord-Tschudi- ska språket, Helsingfors 1853, hvilken egentligen är en framställning af verbläran i detta språk, och hvarmed tillsammans det af mig här levere- rade bildar eu temligen fullstáudig beskrifning öfver denna jämiska mun- art. Ordförteckningen åter, i hvilken äfven intagits ord ur nämnde för- fattares handskrifna anteckningar, är i flera hänseenden upplysande i frågan

Anteckningar i Nord- T'schudiskan. 51 le]

om älskilliga finska ords och bildningsformers ursprungliga utseende och betydelse. De här intagna spräkprofven äro upptecknade på hvardera af författarns uppehällsorter inom VV epsernas landamären, sålunda att fabler- na (ur Krylovs fabelsamling) och evangelii-kapitlet af skrifkunniga bön- der blifvit på hvardera stället ur Ryskan öfversatta, oberoende af hvaran- dra. Det sistnämnda stycket förekommer redan i Prof. Lönnrots ofvan- nämnde afhandling i en öfversättning, gjord i vestra delen af Ojat- Wepsernas område och ger sålunda, såsom befinteligt nu i tre särskilda öfversättningar, anledning till intressanta jemnförelser mellan de olika orter- nas munarter, ehuru det för sitt alltför abstrakta innehålls skull ej kan an- ses vara något lyckligen valdt språkprof. Såsom förklaring och hjelpreda har förf. till dessa språkprof bifogat finsk öfversättning, hvilken hållits så ordagrann som möjligt och som för finska läsare torde vara tillräcklig till deras fullkomliga förstående.

Då den Nord-Tschudiska dialekten sålunda i sin helhet nu blir bekant, då man förut eger en beskrifning öfver VVotiskan och en sådan äfven öfver Liviskan snart är att förvänta, äro finskans aflägsnare mun- arter numera temligen väl utredda, och med detta material vore det redan på tiden att skrida till utarbetaudet af en vetenskaplig grammatik öfver Finska språket, hvaraf såväl språkstudiet i eget land som vetenskapen öf- verhufvud äro i stort behof.

De vepsiska ljuden hafva här blifvit betecknade med följande bok- Sven bd, Gels dora sch, Nn 0505 LV p, a SZ 93 t^e, u, ü, v. Om dessa ljudtecken är att märka följande: j uttalas af Onega- Wepserna med ett föregående lindrigt d, sålunda: djärv = Järv, djögi = jógi o. s. v., hvilken nyancering ej ansetts förtjena skild beteckning; © är ett dunkelt o-ljud och förekommer äfven i systerdialekterna VVotiskan och Estniskan; z, $, c beteckna samma ljud som de ryska 3, m, 4; ü detsam- ma som det finska y; alla öfriga bokstäfver uttalas. såsom i Svenskan och andra europeiska språk. Mouillerade konsonanter äro betecknade sålunda: I, n, Y o. s. v. och långa vokaler med ett streck öfver de enkla: à, i, ü,

Helsingfors i Juni 1859.

FÖKRFATTARN.

1. Spräkprof.

1. Sjette Kapitlet af Matthei evangelium.

(Soltjärv.)

1. Kaikatei and'elta milostin teide raf- fan edes, sen t'àhta, mise hö teid mähtais‘: eika ei hne teile nagradad tatas teid'e taivhalis' es.

2. I muga kons andlet milostinan, ala torda its'eis edes, kut manitajad sätas si- nahohois i veráil, mise hvalitais heid m'ehed. Heng-rist sanun teile: hó sadihe jo itseleze nagradan.

3. Sina-se andle mılostin muga, mise hura kàzi sinun ei t'edais, min sädab oiged.

4. Olkha milostin sinun peitoline, i tat sinun, mähnu peitolisen, andab silei n'águl.

5. I kons sina ristitei, ala ol'e kut ma- nitelijau, kudamad l'übitas sinahohois i veräil seis ultaze ristmahaze, mise n’äh- tais heid rahvas. Heng-rist sanun teile: hó sadihe jo itseleze nagradan.

6. Sina-se, kons ristitei, mäne perthe itseis, i salpta itseis taga uks, risttei tatale itseis, kudam om peiteitsi. I tat sinun, n’ähnu peitolisen, andab silei n'águl.

7. Risttes ala sanu ligad, kut k’eleni- kad; ibo hö dumaitas, mise äiäs paginas heide linoba kuldnd.

1. Warokate antaa almuanne kansan edessä, sen tähden, että he näkisivät teidät: (muuten) ei tule teille palkkaa tai- vaalliselta isältänne.

2. Ja niin koska annat almun, elà tor- vela itsesi edessä, kuten pettäjät tekevät synagogoissa ja veräjillä (porteilla), ettà kiittäisi heità kansa. Totisesti sanon teil- le: he saivat jo itsellensä paikan.

3. Sinäpä anna almu niin, että vasen käsi ei tietäisi, min tekee oikea.

4. Olkaan almusi salainen, ja isäsi, náhnyt salaisen, antaa sinulle julkisesti.

5. Ja koska sinä rukoelet (ristitet), elà ole kuin petteljàát, jotka rakastavat synago- goissa ja porteilla seisottauda ristiymáàn, että näkisi heitä kansa. Totisesti sanon teille: he saivat jo itsellensä palkan.

6. Sinäpä, koska rukoelet, mene huonee- sesi ja salpaa taaksesi ovi, rukoele isääsi, joka on salassa. Ja isäsi, nähnyt salai- sen, antaa sinulle julkisesti,

7. Rukoellessa elä sano liikaa, kuin pakanat; sillà he ajattelevat, ettà liiasta puheestansa tulevat kuulluiksi.

Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 53

8. Algei lingei heile mugomad; ibo Vetab tät teid'e, mis teil om nus, edel teid’e pakitsus hänel.

9. Ristkatei (6 muga: tal meid'e, kudam oled taivhal! sädkahaze puhthaks nimi sinun.

10. Tulgha tsarstv sinun; olkha vald si- - nun i mal kut taivhas.

11. Leib meid'e kaikutseks päivaks an- da meile Cànambái.

12. I pásta meile velgad meide kut i mö pästam velghisile meide.

13. Ala anda meid smülta; a p’ästa meid lükvas. Ibo sinun om tsarstv i vägi i kulund igan kaiken. Amin.

14. Ibo kons tó pästäskanded raflale grähkad heide: p'ástab i teile tat teid'e taivhaline.

15. A kons tó ed pästkoi mehile gräh- köid heid'e, i tät teide ei pásta grähkoid teid'e.

16. Kons-se tó pühitad; algei olgei holivad, kut manitelijad; ibo hö ottaba itseze päle pimedad rosad, siks mise osuttaze raffale pühitaiks. Heng-rist sa- nun teile: hö sadihe jo itseleze na- gradan.

17. Sina-se, kons pühitatei, voida pä sinun i peze rosa sinun.

18. Mise sima ed osutaisitei raffan edes pühitajann, no (alan edes sinun, kudam peitol; i tat sinun, nägi peitolis en, andab silei n'águl.

19. Algei keradelkoi itseletei elod mal, kus koja i rosteh sób i kus varghad kai- veldas i vargasteldas.

.tauda kansalle paastoajiksi.

8. Elkää olko heidän kaltaisensa; sillà isänne tietää, missä teillà on tarvis, ennen anomistanne häneltä. |

9. Rukoelkaa te niin: isämme, joka olet taivaalla! tekeytyköön puhtaaksi nimesi.

10. Tulkoon valtakuntasi; olkoon val- tasi niin maalla kuin taivaassa.

11. Leipämme jokaiseksi päiväksi anna meille tänä päivänä.

12. Ja päästä meille velkamme kuin mekin päästämme velollisillemme.

13. Elä anna meitä peltää; vaan päästä meitä kavalasta. Sillä sinun on valtakun- ta ja voima ja kunnia iän kaiken. Amen.

14. Sillä kuin te päästätte kansalle (muille) heidän syntinsä: päästää teillen- kin taivaallinen isänne.

15. Ja kuin te ette päästä kansalle hei- dàn syntiänsä, isännekään ei päästä tei- dän syntiänne.

16. Koska paastoatte; elkää olko huo- lenalaiset, kuin pettelijät; sillä he ottavat päällensä pimeät muodot, siksi ettà osoit- Totisesti sa- non teille: he saivat jo ıtsellensä palkan.

17. Sinäpä, kuin paastoat, voida pääsi ja pese muotosi.

18. Ett' et osoittautuisi kansan edessä paastoajana, vaan isäsi edessä, joka on salassa, ja isäsi, salaisen näkijä, antaa sinulle julkisesti.

19. Elkää keräelkö itsellenne hyvyyttä maalla, jossa koi Ja ruoste syöpi ja jossa varkaat kaivelevat ja varastelevat.

54 A. AHLOVIST

20. No keradelgad itseletei elod taiv- hal, kus ei koja i rosteh sókoi, i kus varg- had ei kaivkoi i vargastelkoi.

21. Ibo kus elod teide, siga linob i heng teid'e.

29. Valgtus hibjäle om silm. I kutom silm sinun puhtas, se kaik hibj sinun valg- tus linob.

23. Kut silm sinun paha, se kaik hibj sinun pimed linob. I muga, kut valg- tus, kudam sinus, pimed, se pimed sen enamb.

24. Ni ken ei voi kund'elta kahtele kuh- mule; ibo üht Iimob vihadamaha, a tost armastamaha, ili ühtele hengen panis kan- dob, a tost ni m'eles ei pidaskanda. Ed voi kund'elta jumalale i mamonale.

25. Siks pagisen, teile: algei holdkoi hengel itsetei, mi teile sóda i mi joda; i hibjäl teide, mihe sätaze. Heng eik e- namb söndad i hibj sobid?

26. Katsuhtagad lindide päle taivha- liside: hö ei semekoi, ei rahnkoi, ei ke- rakoi purnihe; i tät teid’e taivhaline sötab heid. Edik tö äi heid enamb?

27. I ken teis holdub i voib lisáta it- seleze kazvod hot ühten kürambles' en?

28. I sobis min holdud? katskad pel- dohsile tsvetile, kut hö kazvdas: ei rakoi i ei kezerkoi.

29. A mina teile sanun, misei Solomon kaikes kulus itseze muga ei sádnuze kut kaikutte heis.

30. Kut peld-heinan, kudam fänambäi kazvab, a homenn tatztud linob pätshe, jumal muga sädatab: se lujembha völ teid, vähän-kündliad, sädatab.

20. Vaan keräelkää itsellenne hyvyyttà taivaassa, jossa ei koi eikä ruoste syö, ja jossa varkaat ei kaiva eikà varastele.

21. Sillä missä teidän hyvyytenne, siellä on henkennekin oleva.

22. Valkeus ruumiille on silmä. Ja kuin silmäsi on puhdas, niin koko ruumiisi on oleva valkeus.

23. Kuin silmäsi on paha, niin koko ruumiisi on oleva pimeä. Ja niin, kuin valkeus, joka sinussa on, on pimeä, niin pimeys on sen enempi.

24. Ei kukaan voi totella kahta her- raa; sillä yhlä tuiee hàn vihaamaan, vaan toista rakastamaan, eli yhdelle panee hän henkensá, vaan toista ei pidà mielessänsä. Et voi totella jumalata ja mammonaa.

25. Sentähden sanon teille: elkää huo- liko hengellänne, mità teillà on syödä ja mitä juoda; ja ruumiillanne, mihin pukeu- tua. Eikó henki ole enempi syömistä ja ruumis vaatteita?

26. Katsahtakaa taivaallisten lintujen päälle: he eivät kylvà, eivät leikkaa, ei- vätkä kerää hinkaloihin; ja taivaallinen isänne syöttää heitä. Ettenkö te ole paljon enempi heitä?

27. Ja kuka teista huolistuu ja voipi lisätä itsellensä kasvua vaan yhden kyy- närän?

28. Ja vaatteista milä huolistutte? kat- sokaat pellon kukille, kuin he kasvavat: eivät tee tyótà eivätkä kehrää.

29. Waan minä sanon teille, ettà Salo- monkin kaikessa kunniassansa niin ei pu- keutunut kuin jokainen heistä.

30. Kuin pelto-heinän, joka tänä päivänä kasvaa, vaan huomenna on oleva viskattu pätsiin, jumala näin pukee: sen enemmän vielä teitä, vähän-tottelevaiset, hän pukee.

Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 55

31. Algei holdkoi i pagiskoi: mi meile sóda? ili, mi joda? ili, mihe sätaze ?

32. Siks mise kaiked sida etstas Ke- lenikad, i siks mise Vetab tat teid'e taiv- haline, mis teile kaikes sis om nus’.

33. Etskad esmäks tsarstvad jumalan i oigtust hänen; i kaik se pandeltas teile.

34. I muga algei holitakoi homnelis'es páivas. Ibo homneline itse linob holi- tamaha itseze nüsis. Om kaikuts'el päi- val its'eze holi.

31. Elkää huoliko ja puhuko: mità meil- le syödä? eli, mitä juoda? eli, mihin pu- keutua ?

32. Sillä että kaikkea sitä etsivät paka- nat, ja siksi ettà taivaallinen isánne tie- tää, että teillä kaikesta sitä on tarvis.

33. Etsikää ensin jumalan valtakuntaa ja hänen oikeuttansa; ja kaikki se annetaan teille.

34. Ja niin elkää huoliko huomeisesta päivästä. Sillä huomeinen tulee itse huoli- maan tarpeistansa. Jokaisella päivällä on oma huolensa.

Detsamma.

(Ladv.)

1. Kaikasetei andelta milostinad teiden rahfan aigann, mise rahvas sen m'ühtais: eika ei linne teile palkad tatas teiden taivhalis' es.

2. I muga kons andat milostinan, ala torda itseis edes, kut litsemerad ratas sinahohois i irdal, mis'e kitetais heid rah- vas. Heng-rist pagisen teile: hó saiba jo its'elezei palkan.

3. Sina-so andle milostin muga, mise hura käzi sinun ei t'etais, min radab oiged.

4. Da linnob milostin sinun tetmátoi; i tat sinun, peitolisen n’ägı, andab sineis silmis'.

5. I kons ristitei: ala ole kut litseme- rad, kudamad l'ubitas sinahohois i irdal seista malitvol, mise n'áhtais heid rah- vas. Heng-rist pagisen teile; hó saiba jo itselezei palkan.

1. Warokaa antaa almuanne rahvaan aikana, ettà rahvas sen näkisivät: ei ole oleva teille palkkaa taivaalliselta isäl- tänne.

2. Ja niin koska annat almun, elä tor- veta itsesi edessä, kuin ulkokullatut te- kevät synagogoissa ja ulkona, ettà kiit- täisivät heitä kansa. Totisesti sanon teille: he saivat jo itsellensä palkan.

3. Sinäpä anna almu niin, ettà vasen käsi ei tietäisi, min tekee oikea.

4. Olkoon almusi tietámátóin; ja isási, salaisen näkijä, antaa sinullesi julki- sesti.

5. Ja koska rukoelet: elä ole kuin ul- kokullatut, jotka rakastavat ulkona ja sy- nagogoissa seisoa rukouksella, ettà näki- sivät heitä kansa. Totisesti sanon teille: he saivat jo itsellensä palkan.

56 ASAÄBBOV IS:

6. Sina-so, kons ristitei, mäne itseis perthe, i salpta jälgel-päi uks, i ristte tä- tale sinun, kudam ei n'águ; i tat sinun, peitolisen n'ági, andab sineis‘ silmis.

7. Risttes-so algad pagis koi ligaks, kut Kelevesad; ibo hö mreles pidetas, mise

8. Algad olkoi mugoitsed; ved tat taiv- haline tetab mi teile tarbis, edel teiden pakitsust hänel.

9. Ristkasetei tó muga: tatoi meiden, kudam oled taivhal; puhtas nimi sinun.

10. Warastamai tsarstvad sinun;' da linnob vald sinun i mal kut taivhal.

11. Leib meiden nasusmi anda meile tünambáisel päival.

12. I jätä meile völgad meiden, kut i mó jätämei vólgnikoile meiden.

13. I ala anda meid iskusaha; a p’ästa meid pahas. Sidamed mi sinun om tsarstv i vägi i slav igaze. Amin.

14. I kut rubendatei prostmaha mehil

grähad heiden, prostib i teile tat teiden taivhaline. 15. A kut etei prostkoi mehil grähid

heiden, i tat teiden ei játa grähid teiden.

16. Kons pühitatei, algad olgoi hós akod kut litsemerad; ved hö ottas itseze pile pimedad modod, mise osuttaze rahfale pü- hitajiks. Heng-rist sanun teile: hö saiba jo itseleze palkan.

17. Sina-so, pühitades, voida pà sinun, i peze mod sinun.

18. Mise ei osuttaze rahfan edes pühi- tajaks, a edes tatan sinun, kudam peitos; i tat sinun, nägı peitolisen, andab sineis' silmis‘.

6. Sinäpä, koska rukoelet, mene huo- neesesi, ja salpaa jälellà ovi ja rukoele isällesi, joka ei này; ja isäsi, salaisen nä- kijä, antaa sinulle julkises i.

7. Rukoellessa elkää puhuko liiaksi, kuin pakanat; sillä he luulevat, ettà pal- joista puheista tulevat kuulluiksi.

8. Elkàà olko semmoiset; tietäähän taivaallinen isà, mikä teille on tarpeen, ennen anomistanne häneltä.

9. Rukoelkaa te nàin: isà meidän, joka olet taivaalla; puhdas nimi sinun.

10. Odotamme valtakuntaasi ; olkoon val- fa sinun niin maalla kuin taivaalla.

11. Leipämme täyttävä anna meille tänä päivänä.

12. Ja jätä meille velkamme, kuin me- kin jätämme velkamiehillemme.

13. Ja elä annameitä kiusaukseen; vaan päästä meitä pahasta. Sentähden että sinun on valtakunta ja voima ja kunnia ikänsä. Amen.

14. Ja kuin rupeatte anteeksi-antamaan muille heidän syntinsä, anteeksi-antaa teil- lenkin taivaallinen isänne.

15. Waan kun ette anteeksi-anna muil- le heidän syntiänsä, niin isánne ei jätä teidàn syntiänne.

16. Koska paastoatte, elkää olko surul- liset (?) kuin ulkokullatut; he ottavat päällensä pimeät muodot, ettà osoittautua kansalle paastoajiksi. Totisesti sanon teille: he saivat jo itsellensä palkan.

17. Sinäpä, paastotessa, voida pääsi, ja pese muotosi. :

18. Ettà ei osoittautua kansan edessä paastoajaksi, vaan isási edessä, joka on salassa; ja isäsi, salaisen näkijä, antaa sinullesi julkisesti.

Anteckningar i Nord-Tschudiskan, 57

19. Algad kerakoi itseletei elod mal, kus kojeh i rosteh söb i kus varghad kai- veldas i vargasteldas.

20. A keragad itseeletei elo ‘taivhal, kus ni kojeh ni rosteh ei sö, i kus varghäd ei kaivkoi i ei vargastakoi.

21. Wed kus elo teiden, sigal linnob i südäi teiden.

22. Tohus hibjäle om silm. I muga linnob silm sinun puhtas, se kaik hibj sinun käbed linnob.

23. Linnob silm sinun huba, se kaik hibj sinun pimed linnob. I muga, kons valged, kudam sinusais, pimed, se pimed tobjemb völ.

24. Ni ken ei voi rata kahtele kuhmu- le; libo ühted ei voiskanda m’ähta, a toi- sen l'ubiskandob; libo ühtele radeits'ob kaikel südáit, a toisel vilu südäi. Etei voikoi rata jumalale i mamonale.

25. Sida med pagis'en teile: algad holt- koi hengel teiden, mi teile sóda, i mi joda; ei hibjàl teiden, mihe sobitaze. Heng eik tobjemb sómist i hibj sobid?

26. Katskatei linduiden päle taivhalisi- den: hó ei semekoi, ei rahnkoi, ei kera- koi aittoihe; i tat teiden taivhalıne sötab heid. Eteik tö parembad heid?

27. I ken teisatei holdub i voib lis'áta its eleze kazvod hosa ühten küran?

98. I sobis min holdutei? katsuhtagad póldoiden änikoile, kut hö kazvetas: ei rakoi i ei kezerkoi.

29. No mina teile pagisen: mise i So- lomon kaikes slavas itseze muga ei sobi- nuze, kut kaikutte heis'azei.

19. Elkää kerätkö itsellenne hyvyyttà maalla, jossa koi ja ruoste syö, ja jossa varkaat kaivelevat ja varastelevat.

20. Waan kerätkää itsellenne hyvyys taivaalla, jossa ei koi eikä ruoste syö, ja jossa varkaat eivät kaiva eikä varasta.

21. Sillä kussa hyvyytenne on, siellä on sydämennekin oleva.

22. Kynttilà ruumille on silmä. Ja niin (jos) silmäsi on puhdas, niin koko ruumiisi on valoisa (?).

23 (Jos) silmási on paha, niin koko ruumiisi on pimeá. Ja niin, koska valkea, joka sinussasi on, on pimeä, niin pimeä sitä suurempi vielä on.

24. Ei kukaan voi tehdä työtä kahdelle herralle; eli yhtä ei voi nähdä, vaan tois- ta rakastaa; eli yhdelle iloitsee kaikella sydäntä, vaan toiselle on kylmä sydan. Ette voi tehdà tyótà jumalalle ja mam- monalle.

25. Sentähden sanon teille: elkáá huo- liko hengellänne, mitä teille on syödä, ja mitä juoda; ei ruumiillanne, mihin puke- utua. Eikö henki ole suurempi syömistä ja ruumis vaatteita?

26. Katsokaa taivaallisten lintujen päälle; he eivät kylvä, eikä leikkaa, eikä kerää aittoihin; ja taivaallinen isänne syôttäà heitä. Ettekó te ole paremmat heitä ?

27. Ja kuka teistänne huolestuu ja voipi lisätä itsellensä kasvua vaikka (vaan) yh- den kyynärän?

28. Ja vaatteista mitä huolistutte? kat- sahtakaat peltojen Kkukkaisille, kuin he kasvavat: eivät tee tyótà eikä kehrää.

29. Waan minä sanon teille: että Sa- lomonikin kaikessa kunniassansa ei pu- keunut niin, kuin jokainen heistä.

58 A. AHLQVIST

30. Kut-so póld-heinan, kudam tänam- bài kazvab, a homenn lükäitas páts he, ju- mal muga sobitab; sen enembal teid usk- matomad.

31. Algad holdkoi pagistes: mi meile sóda? libo, mi joda? libo, mihe sobi- taze ?

32. Sida med mi kaiked wetsida etsi- tas Kelevesad, i sida med mi tetab tät teiden taivhaline, min tó ka kes sid ole- tei nüsas.

33. Etskatei ezmäi tsarstvad jumalan i oigtud hänen, i kaik n'etse pantas teile.

34. I muga algad holdkoi homnises páivas. A homnine itse linnob holdmas itseze nüsis. Zdovolno kaikuts el päival

itseze holid.

30. Kuinpa pelto-heinän, joka tänä päi- vänä kasvaa, vaan huomenna työnnetään pätsiin, jumala niin vaatettaa; sen enem- män tietä uskomattomat.

31. Elkää huolistuko sanoen: mità meille syödä? eli, mità juoda? eli, mihin pu- keutua?

32. Sentähden että kaikkea tätä elsivàt pakanat, ja sentähden että taivaallinen isänne tietää, minkä te kaikessa siinä olette tarpeessa.

33. Etsikää ensin jumalan valtakuntaa ja hänen oikeuttansa ja kaikki tåmä pan- naan (annetaan) teille.

34. Ja niin elkää huoliko huomeisesta päivästä. Vaan huomeinen on itse huoli- va tarpeistansa. Kyllä on jokaisella päi- vällä omia huoliansa.

2. Fabler. (S oltjárv

Mezjaine i lambas.

“Omik eläid’e keskes kenni, ken enam- ba meid hüvut silei tegis ?'" küzi mesjäine mehel. — Om, sani metse. — ^A ken?" — Lambas; siks mise hänen vil milei pi- dab, a sinun mezi milei vaise maged.

Edik tahtoi teta tost aziad, kudamt móto mina lugen lambhan enambaks hü- vuden sädajaks mil sinun, mezjäine? Lam- bas milei itseze villan andab ilman vä- sundata, a kons sina andad milei its'eis meden, milei ühläi pidab völ varaita si- nun nokid.

Mehilainen ja lammas.

"Onko elävien seassa ketään, joka e- nemmän meità tekisi sinulle hyvyyttà ?" kysyi mehiläinen ihmiseltà. — On, sanoi tämä. — "Kuka?' — Lammas; sentähden että hänen villansa on minulle tarpeen, vaan sinun metesi minulle vaan on makea.

Etkó tahdo tietää toista asiaa, jonka tähden minä luen lampaan suuremmaksi hyvän tekijäksi kuin sinun, mehiläinen ? Lammas antaa minulle villansa ilman vai- vatta, vaan kuin sinä annat minulle metesi, minun aina pitää vielä pelätä sinun piik- kiäsi.

Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 59

Ort.

Küzütihe orlal: min tähte sötat sina it- seis poigid muga korttas? Orl sani: "roh- titaisik hö, kazvdud, lähetaze päivan- no, kutab mina heid sótaisin alahal mal?"

Kukoin-karangaine.

^Sanu milei, küzi kadag kukoin-karan- gais el, miks sina muga tuskav oled si- ritsi mänijan mehen sobihe? Mida sina tahtöit sáta heis? Mihe hó sileis hü- vad?" — Ni mihe, sani kukoin-karan- “gaine; a mina muga en tahtoi rastta heid mehel, tahtoin vaise rebitada heid.

Lambas i jumalan-lindine.

Jumalan-lindine istihe lambhan päle, mise rastta hänel vähäisen villad its'eze pezaks. Lambas savodi verdusine hüpta sinna i t'ánna. "Kut? mite sina milei üh- tel muga skup?' sam jumalan-lindine. “Paimnele sina lazget ottaits'esais kaiken nahkha-sai villan, a milei otkasit pitsu- kaises klakises. Miks muga n'etsen sä- dad?" — N'etsen sádan siks, sani lam- bas, ed malta milai minun villad muga kebjäs otta kut paimen.

Koir,

Koir pidaten su-palaisen lıhad, kuda- man hän tembais povaral, hüppästihe jö- kehe, mise pästa küksenduses; hän ujub, katsub vetehe i n'ágob itstaze i lihan. Teravas langeni hänele ohvot i n'etsel li- hal isandann olda, i hàn tahteli hvatta hambhil sen itseleze, sid — kadotihe mo-

Kokko.

Kysyltin kokolta: min tähden syötät (kasvatat) sinä poikiasi niin korkeassa ? Kokko sanoi: "uskaltaisivatko he kasva- neina lähelä päivän tykó, jos minä heitä syöttäisin alahalla maassa?"

Orjan-ruoska.

"Sano minulle,” kysyi kataja orjan-ruos- kalta, “miksi sinä niin kärkäs olet ohitse menevän ihmisen vaatteihin? Mitä sinä tahdot tehdä heistä? Mihin he sinulle hy- vat?" — Ei mihinkään, sanoi orjan-ruos- ka; vaan minä niin en tahdokaan temmata heitä ihmiseltà, tahdon vaan repiä heitá.

Lammas ja padskyinen.

Pääskyinen istuihen lampaan päälle, etta temmata häneltä vähän villaa pesäk- sensá. Lammas alkoi suuttuneena hyppiä sinne ja tänne. "Kuinka? mintáhden sinä olet minulle yksinänı niin ahnas?" sanoi pääskyinen. "Paimenelle sinä sallit ottaa itseltäsi kaiken villan nahkaan asti, vaan minulle kiellät pikkuisesta tuppuisesta. Miksi niin tämän teet?" — Tämän teen siksi, sanoi lammas, et osaa minulta vil- laani niin kepeasti ottaa kuin paimen.

Koira.

Koira, pitäen suu-palaisen lihaa, jonka hän tempasi keittájaltà, hyppäsi jokehen. ellä päästä tavoittamisesta, hän uipi, kat- soo vetehen ja näkee itsensà ja lihan. Sukkelaan lankesi hänelle halu tällenkin lihalle olla isäntänä, ja hàn tahtoi ham- pailla temmata sen itsellensä, sitten —

60 A. AHLQOVIST

lembad. — Skup ni kons ei ole küläine i mugomal man’eral paksus kadotelob isen, mi hänel om.

katosivat molemmat. — Ahnas ei koskaan ole kylläinen, ja semmoisella tavalla use- asti kadottaa senkin, mikä hänellä on.

Desamma.

(Ladv.)

Mezjaine i lambas.

“Omik keskes sivatoil ken mugoi, ken enemban meid hüvitais sindäis ?' küzu mezjäine ristitul. — Muga, sanui, n' etse, — “A ken? — Lambas; sida med, mise vil hänen minein proidimatoin, a sinun mezi minein sen maged.

Tahtoidik teta toisen statan, kudamad med lugen lambhan tobjembaks minun Vähta hüvitajaks, mi sina, mezjäine ? Lam- bas andab minein itseze villan radota; a kons sina andad minein itseis meden, se minein kaikan tarbis völ varaita sinun ko- kaidust.

Orl.

Küzuiba orlad: mihe sótat sina its'eis poigid sen ülähte taivhal ? Orl sanui: “roh- tisibak hö kaznuded lähetaze päiväis en lost, kut mina heid sótàis in alahann mas?”

Kukoin-karang.

"Sanu mineim", küzui kadag kukoin-ka- rangol, ^miks sina mugoi nälghine sobihe, mändes siritsi sinusais ristitud; min sina tahtoit tehta heis ? mihe hö sineis kosu- las?" — Ni mihe, sanui kukoin-karang ;

Mehilainen ja lammas.

"Onko elävien keskessä kukaan sem- moinen, joka enemmän meitä tekisi sinulle

hyvää?” kysyi mehiläinen ihmiseltä. — On, sanoi tämä. — “Kuka?” — Lammas; sentähden että hänen villansa on minulle välttämätöin, mutta sinun metesi minulle vaan makea.

Tahdotko tietäà toisen seikan, jonka täh- den luen lampaan suuremmaksi hyvänte- kijäksi itselleni, kuin sinä, mehiläinen ? Lammas antaa minulle villansa tyóttà ; vaan kuin sinä annat minulle metesi, niin minulla on aina tarvis vielä pelátà sinun pistämistäsi.

Kokko.

Kysyivät kokolta: mintähden syötät sinä poikiasi niin ylähänä taivaalla? Kokko sanoi: "uskaltaisivatko he kasvaneina lähetä päivän luo, jos minä heitä syöttäi- sin alahana maassa ?”

Orjan-ruoska.

“Sano minulleni”, kysyi kafaja orjan- ruoskalta, ^miksi sinà olet semmoinen näl- käinen vaatteihin, ihmisten sivutse sinus- tasi mennessá; mitä sinä tahdot tehdä heistä? mihin he sinulle kelpaavat?" —

Anteckningar i Nord-Tsehudiskan. 61

mina i en tahtoi anastada heid ristitul, tahtoin vaise rebitada heid.

Lambas i sarak-linduine.

Sarak-linduine lebastihe lambhan päle, mise n'ühtàita hänel vähäine villad its'e- ze pezan tüht. Lambas rubens käredas hüpta sinna i Cänna. "Kut sina minein ühtele sen sküp?" sanui sarak-linduine ; “paimnele sina käsked otta its'esais kai- ken lophu-sai villan, a minein ed anda pent klakust; miks metsen teged? — Netsen tegen sida med, sanui lambas, mi- se sina ed mahta otta minun villad sen armhutte kut paimen.

Koir.

Koir pidab su-palaisen lihad, kudaman hän vargast keitjal, i hüpsihe jogehe, mis'e ei sabutatais. Hàn ujudes katsub vetehe i mágob itstaze i lihan. Ühtnägoi lan- geni hänele rabo otta i n'etse. Sures sa- vidostis tahtel hàn tabata hambhil i sen su-palan, a kadot i molemmad. — Sküp ni kons ei ole táüs, i mugoitsel stat'al paksus kadotab i sen, mi hänel jo om.

Ei mihinkään, sanoi orjan-ruoska; minä en tahdokaan anastaa heità ihmiseltà, tah- don vaan repià heità.

Lammas ja paaskyinen.

Pääskyinen lepäsihen lampaan päälle, että nyhdäistä vähäisen villaa pesäänsä varten. Lammas alkoi käreästi hyppiä sinne ja tänne. “Kuinka sinä olet minulleni ainoalle niin ahnas?' sanoi pääskyinen;

“paimenelle annat luvan ottaa itsestäsi kai-

ken villan loppuun asti, vaan minulle et anna pientä tóppyà; miksi tämän teet?" — Tämän teen sentähden, sanoi lammas, että sinä et osaa ottaa villaani niin lem- peästi kuin paimen.

Koira.

Koira pitää suu-palaisen lihaa, jonka hàn varasti keittäjältä, ja hyppäsi joke- hen, että ei saavuteltaisi. Hàn uiden kat- soo veteen ja näkee itsensä ja lihan. Yht- äkkiä lankesi hänelle himo ottaa tämän- kin. Suuressa kateudessa tahtoi hän ta- vata hampailla senkin suu-palan, vaan ka- dotti molemmat. — Ahnas ei koskaan ole täysi, ja semmoisella seikalla useasti ka- dottaa senkin, mikä hänellä jo on.

3. Gator. (Ladv.)

Kic'eraine, kac'eraine, kaiken man ka- daroitsob? — Sirp.

Topoi da lopoi, ogroi, ühthe lidnha kä- veltas? — Pätsin kouk, labid i kavas-lad. UK litsob, ak várisob? — Kazi-kiv.

ljov itkeb mäthan päs? — Tohus.

Kitkerainen, katkerainen, kaiken maan keritsee ? — Sirppi.

Topo ja lopo, ogro, yhteen linnaan káy- vät? — Uunin koukku, lapia ja havuluuta.

Ukko painaa, akka värisee? — Käsi-kivi.

ljov itkee mättään päässä? -- Kynttilä.

62 A. AHLQVIST

Täüs liphaine rusttid munasid? — Hzled mälos.

Neitsükaine istub liphaises, kasaine ir- dal? — Nagris.

Cuhkab, cáhkab pimedas pihkus, ku- medas korbes? — Taigin.

Kondjan kiskad varnal? — Nor.

Pen Maksimaine, kaikutsele kät an- dab? — Güga.

Pol hebot, pol habat? — Jouh-s egt.

Kuiv krom iknan taga? Kudai.

Raud ten karsib, siga linan vedab ? — Oraine virbin-ked.

Mustan sób, valgtan situb? — Melnits.

Valgtan sób, mustan situb? — ZLämoi süreses.

Must da pehmed, márg da maged? — Fais tkas.

Pöldon peras katil kehub? — Murais- mät.

Märg vasa aidan taga? — Hel.

Mam sanged, neisne rusged, priha ku- ser? — Päts, lämoi da savu.

Must härgäine, hot min vet job? — Külbetin kiuduk.

Piteris halgod c'apetas, tänna päraged letas? — Kirjaine.

Päival rippub, a üol reighu? — Kou- kuine ukses.

Reiskel-päi da reighu? — Veits da hodr.

Viden pidetas, viden tungtas, reised med reighu? — Veits da hodr.

P’enes taivhaises-pài lumen sadab? — S'eglond.

Uk istub c'okas Kiuduk.

sada-paikaine? —

Täysi lipas (kirstu) punaisia munia? — Hület hilloksessa.

Neitsykäinen istuu lippaassa, (letti) ulkona? — Nauris.

Suhkaa, sähkää pimeässä piilossa (?), kumeassa korvessa? — Taikina. Karhun suolet naulassa? — Nuora.

Pieni Maksimainen, jokaiselle kättä an- taa? — Oven-ripa.

Puoli hevoista, puoli haapaa? — Jou-

hi-seula.

Kuiva kannikka ikkunan takana? — Kuu.

Rauta tien karsii, sika liinan vetáá? — Naskali virvin kanssa.

Mustan syöpi, valkean sittuu? — Mylly,

Valkean syöpi, mustan sittuu? — Tul päreessä.

Musta ja pehmeä, märkä ja makea? —

Paistikas.

Pellon perällä kattila kiehuu? — Muu- rais-pesä. Märkä vasikka aidan takana? — Kieli.

Aiti paksu, tytär punainen, poika kä- härä? — Pätsi, tuli ja savu.

Musta härkä, jos minkä vettä juopi? — Saunan kiukoa.

Pietarissa halkoa hakataan, tänne las- tut lentää? — Kirja.

Päivällä riippuu, vaan yöllä reikään? — Oven säppi.

Reideltä reikään? — Veitsi ja tuppi.

kassa

Viiden pidetään, viiden tungetaan, reittä myöten reikään? — Veitsi ja tuppi.

Pienestä taivaasta lumen sataa? — Seu- lonta.

Ukko istuu nurkassa sata-paikkainen ? — Kiukoa.

Anteckningar i Nord-T'schudiskan. 63

P’enes järvudes lahnaised vätas? — Pais ttas pirgoid rehilal.

N'el sisarest, ühthe karais ehe kustas? — Lehmäd lüpstas.

Kümen-jalgaine, sada-selgäine? — Äges.

Resk-maid valgihe lavale, kündel ni hambhal ei sa kabita? — Päiväine laval.

Ümbri päs ei hvati, ümbri póldos hva- tib? — Sim.

Kaurig cokas, hir südames? — Ak vat- san-ked.

Musik kävelob pertedes-med, liha-bl'ód pä-lagel? — Kukoi.

Kaks kurged pälitsi meres katsutas, toine tost ei voikoi sabutada? — Keran- den korvad.

Mi om notktemb vet? Savu.

Ajan, ajan, jälged ei le, vilen, vilen, lei- bäd ei le? — Solt.

Kaks neitsükäist, ühtel laval kargai- tas? — Petkleil survotas.

Akal sada sobad päl, a pers avoi? — Külbetin kiuduk.

Kivised jalgad, vats tóine, pä tohine? — Not.

N'el sisarest jälgeti jokstas, ei voikoi sa- butada toinen tost? Kerin-laudad.

Päival da üol seisub, a homnis'el maga- dab? — Träban kalu.

Lehm pätsis, händ irdal? — Lämoi i savu.

Kondjan käps pertis? — Havas-lud.

Südai valged, pers must? — Æatil.

Pienessä järvisessä lahnat leikitsevät? — Paistetaan pürakoita pannussa.

Neljà sisaresta, yhteen astiaan kuse- vat? — Lehmää lypselään.

Kymmen-jalkainen, sata-selkäinen? — Äes.

Rieska-maito valoihe lattialle, ei kyn- nellä eikä hampaalla voi kaapia? — Päivä lattialla.

Ympäri pään ei yletä, ympäri pellon ylettää? — Silmä.

Mesi-leipä nurkassa, hiiri sisässä ? — Mahakas vaimo.

Mies kävelee porstuata myöten, liha-vati pää-laella? — Æukko.

Kaksi kurkea ylitse meren katsovat, toinen toistansa eivät voi saavuttaa? --- Korvon korvat.

Mikä on notkeampi vettà? — Savu.

Ajan, ajan, jälkeä ei ole, viilen, viilen, leipää ei ole? — Soutu.

Kaksi neitsykäistä, yhdellä lattialla hyp- päävät? — Petkeleillà survotaan.

Akalla sata vaatetta päällä, vaan taka- puoli paljas? — Saunan kiukoa.

Kiviset jalat, vatsa nuorainen, pää tuo- hinen? — Nuotla.

Neljä sisaresta jälettäin juoksevat, eivät voi tavata toinen toistaan ? — Kerin-laudat.

Päivällä ja yóllà seisoo, vaan aamui- sella makaa? — Lakeis-seivás.

Lehmä uunissa, häntä ulkona? — Tu- li ja savu.

Karhun käpälä pirtissà? — Havu- luuta. Sisus valkea, taka-puoli musta? —

Kattila.

64 A. AHLQVIST

4. Trollord. (S oltjárv.)

Hambhan puhed.

Nousin blahoslovas, pezimoi blahoslovas, läksin vihandaha peldho, lagedaha normhe, lóüsin mina kiven, kivel istub itse jumal, bard valged, i pà valged, üks m'es Kuizma tulob i küzub: "opeta mindài noidits ema- ha i hambhihe kibutos pàstmaha."

Gädan puheh.

Nousin blahoslovas, pezimoi blahoslovas, läksin vihandaha peldho, lagedaha normhe, löüsin mina mustan gädan, löüsin kirjvan gadan i vassen gädan: vasne gäd, tunden mina tätais i mamais. Bateis kävelob rusttis sapkeis, mamais kävelob rusttis civerikois i sanub: "tusk mängha kustha, kibu mängha kivehe, n'etsida rabat p’äst- kaha."

Vastöimis en puheh.

Nousin blahoslovas, pezimoi blahoslo- vas, otin lapsen, läksin vihandaha peldho, lagedaha normhe, lóüsin mina kuldaisen kiven, kuldaisel kivel istub valged mus'ik, i kumarsimoi musikale: "musik kitriba, netse pahus sina pästa i hambhil pure i südamehe lainda, i pästa metsida last."

N'ena-puheh,

Nousin blahoslovas, pezimoi blahoslovas, läksin vihandaha peldho, lagedaha norm-

Hampaan sanat.

Nousin siunauksessa, pesime siunauk- sessa, läksin vihantaan peltoon, lakeaan nurmeen, lóysin minä kiven, kivellä istuu itse jumala, parta valkea, ja pää valkea, ja yksi mies Kuizma tulee ja kysyy: "ope- ta minua noiditsemaan ja hampahien ko- lotus päästämään.”

Kaaàrmeen sanat.

Nousin siunauksessa, pesime siunauk- sessa, läksin vihantaan peltoon, lakeaan nurmeen, lóysin minà mustan käärmeen, lóysin kirjavan käärmeen ja vaskisen käär- meen: vaskinen käärme, tunnen minä isási ja äitisi. Isäsi kävelee punaisissa saap- paissa, äitisi kävelee punaisissa kengissä ja sanoo: "tuska menköön pensaasen, kipu menköön kiveen, tätä orjaa päästäköön.”

Kylvettamisen sanat.

Nousin siunauksessa, pesime sinnauk- sessa, otin lapsen, läksin vihantaan pel- toon, lakeaan nurmeen, löysin minä kul- taisen kiven, kultaisella kivellä istuu val- kea mies, ja kumarsime miehelle: "mies viisas (?), tämä pahuus sinä pääslä ja hampailla pure ja sisään lainnaa, ja päästä tätä lasta."

Nena-sanat. (Kirousta vastaan.)

Nousin siunauksessa, pesime siunauk- sessa, läksin vihantaan peltoon, lakeaan

Anteckningar i Nord-T'schudiskan. 65

he, löüsin sildan, sildal om sata saldatad saldatan-ked, i saldateil sata orusjad orusjan-ked, i n’en’ed saldatad ambtas i n'etsida m'est pästtas pahuses-päi.

nurmeen, lóysin sillan, sillalla on sata sotamiehestä sotamiehen kanssa, ja so- tamiehillä sata pyssyä pyssyn kanssa, ja nämä sotamiehet ampuvat ja tätä miestä päästävät pahasta.

5. Trollord fran Ladv.

Emot vinden.

Nousin blaslovas, läksin likahtin lage- daha pöldho, vihandaha normhe; lagedas pöldos, vihandas normes kuldaine kujo, kuldaisen kujon päs kuldainen palsas, patsha päs kuldaine kukoi; kukoi kul- daisel n'okal n'okib, künsib i kabitseb pohjais-tull'ais-nenan, päiv-nousman tul- lais-nenan, keskpäivan tull'ais -nenan, päivan-laskman tull'ais-nenan, puhtastab i selgitab ristitus-pai n'etsen pahuden.

Nousin siunauksessa, läksin liikahdin la- keaan peltoon, vihantaan nurmeen; la- keassa, pellossa, vihannassa nurmessa kul- tainen kuva, kultaisen kuvan päässä kul- tainen patsas, patsaan päässä kultainen kukko; kukko kultaisella nokalla noukkii, kynsii ja kaapitsee pohjais-tuuli-suunnan, itä-tuuli-suunnan, etelätuuli-suunnan, länsi- tuuli-suunnan, puhdistaa ja selittää ihmi- sestä tämän pahuuden.

När man blifvit sjuk af onda blickar.

Nousin blaslovas, läksin likahtin lage- daha pöldho, vihandaha normhe; lagedas pöldos, vihandas normes mes, mehel touk kädes; kic'erois, kac'erois, hahkas sil- màs, mustas silmäs, valgtas hibuses, rust- tas hibuses, mustas hibuses, rahfan os- sut, rahfan prisor puhtastab i selgitab.

Nousin siunauksessa, läksin liikahdin la- keaan peltoon, vihantaan murmeen; lake- assa pellossa, vihannassa nurmessa mies, miehellä toukka kädessä; kitkeroissa, kat- keroissa, harmaassa silmässä, mustassa sil- mässä, valkeassa hivuksessa, ruskeassa hi- vuksessa, mustassa hivuksessa, rahvaan moit- timiseen, rahvaan ylenkatseen puhdistaa ja selittáà.

Emot ormbett.

Nousin blaslovas, pezimoi blaslovas, läksin likahtin lagedaha póldho, vihan- daha normhe; lagedas pöldos, vihandas normes must jos, hahk jos, kirjav jos,

Nousin siunauksessa, pesime siunauksessa, läksin liikahdin lakeaan peltoon, vihantaan nurmeen; lakeassa pellossa, vihannassa nur- messa musta käärme, harmaa käärmee, kir-

9

66

rusked jos, i kaikiden josiden vanhemb, sus villad, päs villad; n'etsen kokaidusen ajan kivi-ronkhu, ajan paju-sarkha, aid- risuhu, itse igaks kaikeks.

A. AHLQVIST

java käärme, ruskea käärme, ja kaikkien käärmeiden vanhin, suussa villaa, päässä villaa; tämän pistämisen ajan kivi-rauniohon, ajan paju-sarkaan, aita-risuun, itse iüksi kaikeksi.

Emot vark i kroppen.

Nousin blaslovas, pezimoi blaslovas, läksin likahtin lagedaha póldho, vihan- daha normhe; lagedas póldos, vihandas normes kakskümed sisarest sisaresiden- ked n'elkümed murebust sv’ätal vedudel pezetab i külbetab, n'etsen mehen puh- tastab i selgitah metsis murebuses-päi.

Emot

Nousin blaslovas, pezimoi blaslovas, läksin likahtin lagedaha póldho, vihan- dada normhe; lagedas póldos, vihandas normes ühtsän man al-pài ühtsä mo- lotsad libuba, i heil kuldaised käded künambrushe-sai, i kuldaisil käzil kün- siba i kabitseba n’etsid mest i puhtas- tab i selgitab.

En

Nousin blaslovas, pezimoi blaslovas, läksin likahtin lagedaha pöldho, vihan- daha normhe; lagedas pöldos, vihandas normes kuldaine meri, kuldaises meres kuldaine kivi, kuldaisel kivel kuldaine kukoi; kut kivi asetui merehe its'e igaks kaikeks, muga n’etse pahus asetuis its'e igaks kaikeks.

Nousin siunauksessa, pesime siunauksessa, läksin liikahdin lakeaan peltoon, vihantaan nurmeen; lakeassa pellossa, vihannassa nur- messa kaksikymmentä sisaresta sisaresten kanssa neljäkymmentä luun-kolottajaa py- hällä vedellä pesee ja kylvettää, tämän mie- hen puhdistaa ja selittáà tästä kolotuksesta.

bölder.

Nousin siunauksessa, pesime siunauk- sessa, läksin liikahdin lakeaan peltoon, vi- hantaan nurmeen; lakeassa pellossa, vi- hannassa nurmeessa yhdeksán maan alta yhdeksán nuorukaista nousevat, ja heillà kul- taiset kädet kyynäs-päähän asti, ja kultai- silla käsillä kynsivät ja kaapilsevat tätä miestä ja puhdistaa ja selittää.

annan,

Nousin sıunauksessa, pesime siunauksessa, läksin liikahdin lakeaan peltoon, vihantaan nurmeen; lakeassa pellossa, vihannassa nur- messa kultainen meri, kultaisessa meressä kultainen kivi, kultaisella kivellä kultainen kukko; niinkuin kivi asettui merehen itse iäksi päiväksi, niin tämä paha asettukoon itse iáksi päiväksi.

Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. Allat. Abess.

Transl.

Essiv

Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. Allat. Abess.

Transl.

Essiv

II. Grammatikaliskt.

1. Deklination

Forsta Klassen.

Singular.

ma (F. maa)

Andra Klassen.

Singular.

tuhk (F. tuhka) sulg (FE. sulka)

tuhkan tuhkad tuhkas tuhkha tuhkal tuhkale tuhkata tuhkaks tuhkann

pu (F. puu) mad

pun pud pus puhu pul pule puta puks punn

sulgan sulgad sulgas sulgha sulgal sulgale sulgata sulgaks sulganu

Pana pud maid e puide maid puid mais puis maihe puihe mail puil maile puile maita puita maiks puiks mainn puinn. Plural tuhkad sulgad tuhkid e sulgid e tuhkid sulgid tuhkis sulgis tuhkihe sulgihe tuhkil sulgil tuhkile sulgile tuhkita sulgita tuhkiks sulgiks tuhkinn

sulginn.

Nom. Gen. Inf. Iness. Illat.

Adess.

A lat. Abess.

Transl.

Essiv

Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. Allat. Abess.

Transl.

Essiv

Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess.

A. AHLQVIST

Singular. Plural. sild (F. sz/ta) kala (F. kala) sildad kalad sildan kalan sildoid e kalöid’e sildad kalad sildoid kaloid sildas kalas sildois kalois sildha kalaha sildoihe kaloihe sildal kalal sildoil kaloil sildale kalale sildoile kaloile sildata kalata sildoita kaloıta sildaks kalaks sildoiks kaloiks sildann kalann sildoinn kaloinn. Singular. Plural. kadag (F.kataja)koli (E. £uoZja)kadagad koliad kadagan kolian kadagide kolieide kadagad koliad kadagid kolieid kadagas kolias kadagis kolieis kadagaha koliaha kadagihe kolieihe kadagal kolial kadagil kolieil kadagale koliale kadagile kolieile kadagata koliata kadagita kolieita kadagaks koliaks kadagiks kolieiks kadagann koliann kadaginn — kolieinn. Singular. Plural. nojel (F. zotkea)laged (F. /evea) nojelad lagedad nojelan lagedan nojelide lagedide nojelad lagedad nojelid lagedid nojelas lagedas nojelis lagedis nojelaha lagedaha nojelihe lagedihe nojelal lagedal nojelil lagedil

Allat. Abess.

Transl.'

Essiv

Nom. Gen. Inf. Iness Illat. Adess. Allat. Abess.

Transl.

Essiv

Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. Allat. Abess.

Transl.

Essiv

Anteckningar i Nord-Tschudiskan.

nojelale lagedale nojelile lagedile nojelata lagedata nojelita lagedita nojelaks lagedaks nojeliks lagediks nojelann lagedann nojelinn lagedinn. Singular. Plural. valged (F. va/kea) korged(F. £or£ea) valgtad korttad valgtan korttan valgtid’e korttid e valgtad korttad valgtid korttid valgtas korttas valglis korttis valgtaha korttaha valgtihe korttihe valgtal korttal valgtil korttil valgtale korttale valgtile korttile valgtata korttata valgtita korttita valgtaks korttaks valgtiks — korttiks valgtann korttann valgünn korttinn. Singular. Plural. silm (F. silmå) eli (EF. elaja) silmad eläjad silman elájan silmid e eläid’e silmad eläjad silmid eläid silmas eläjas silmis eläis silmha eläjaha silmihe eläihe silmal eläjal silmil eläil silmale eläjale silmile eläile silmata eläjata silmita eläita silmaks eläjaks silmiks eläiks silmann eläjann silminn eläinn.

69

70 A. AHLQVIST.

Tredje Klassen.

Singular. ; Plural

Nom. lind (F. Zintu) uig (E. notko) lindud uigud Gen. lindun uigun lindid’e nigid e Inf. lindud uigud lindid uigid Ines. — lindus uigus lindis uigis Illat. lindhu uighu lindihe uigihe Adess. lindul uigul lindil uigil Allat. — lindule uigule lindile uigile Abess. linduta uiguta lindita uigita Transl. linduks | uiguks lindiks uigiks Essiv — lindunn uigunn lindinn uiginn.

Fjerde Klassen.

Singular. Plural. Nom. kivi (F. kivi) hil (F. A) kived hiled Gen. kiven hilen kivid’e hilid’e Inf. kived hiled kivid hilid Iness. kives hiles kivis hilis Illat. kivehe hilehe kivihe hilihe Adess. kivel hilel kivil hilil Allat. kivele hilele kivile hilile Abess. kiveta hileta kivita hilita Transl. kiveks hileks kiviks hiliks Essiv kivenn hileun kiviun hilinn.

Singular. Plural.

Nom. humbar (F. AZuAmar) jüvud (EF. jyvainen) humbred jüvuded Gen. humbren jüvuden humbride jüvudide Inf. humbred jüvutt humbrid jüvudid

Iness. ]llat. Adess. Allat. Abess. Transl Essiv

Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. A llat. Abess.

Transl.

Essiv

Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess. Allat.

humbres humbrehe humbrel humbrele humbreta humbreks humbrenn

madon madod mados madoho madol madole madota madoks madonn

madehen madehed medehes madehehe madehel - madehele

jüvudes jüvudehe jüvudel jüvudele jüvudeta jüvudeks jüvudenn

Femte Klassen.

Singular.

mado (F. mato) kukor (F. kukkaro)

kukron kukrod kukros kukroho kukrol kukrole kukrota kukroks kukronn

Sjette Klassen.

Singular.

madeh (F. made) landeh (F. Zanne)

landhen landhed landhes landhehe landhel landhele

Anteckningar i Nord-Tschudiskan.

71 humbris jüvudis . humbrihe jüvudihe humbril jüvudil humbrile jüvudile humbrita jüvudita humbriks — jüvudiks humbrinn — jüvudinn. Plural:

madod kukrod madoid e kukroid e madoid kukroid

. madois kukrois madoihe kukroihe madoil kukroil madoile kukroile madoita kukroita madoiks kukroiks madoinn kukroinn.

Plural.

madehed landhed madehide landhide madehid landhid madehis landhis madehihe landhihe madehil landhil madehile landhile

72 A. AHLQVIST Abess. madeheta landheta madehita landhita Transl. madeheks landheks madehiks ^ landhiks Essiv madehenn landhenn madehinu landhinn. Singular. Plural Nom. puheh (F. noita-sana) lähteh (F. avanto) puheged lähtked Gen. puhegen lähtken puhegide — lühtkide Inf. puheged lähtked puhegid lähtkid Iness. puheges lähtkes puhegis láhtkis Illat. puhegehe lähtkehe puhegihe lähtkihe Adess. pnhegel lähtkel pugehil lähtkil Allat. puhegele lähtkele puhegile lähtkile Abess. puhegeta lähtketa puhegita lähtkita Transl puhegeks lähtkeks puhegiks lähtkiks Essiv puhegenn lähtkenn puheginn lähtkinn. Singular. Plural. Nom. kurdis (F. kuuro) ^ armas (F. rakas) kurdhed armhad Gen. kurdhen armhan kurdhide — armhide Inf. kurdhed armhad kurdhid armhin Iness. kurdhes armhas kurdhis armhis Illat. kurdhehe armhase kurdhihe armhihe Adess. kurdhel armhal kurdhil armhil Allat. kurdhele arımhale kurdhile armhile Abess. kurdheta arınhata kurdhita armhita Transl. — kurdheks armhaks kurdhiks armhiks Essiv kurdhenn armhann kurdhinn armhinn.

Af dessa deklinations-exempel kan den sakkunnige läsarn draga ät- skilliga slutsatser, upplysande för den finska grammatiken. Särskildt vill förf. fästa uppmärksamheten pà den fór de jämiska dialekterna egendom- liga kontraktion, som eger rum vid bójandet af sådana nominer, hvilkas

Anteckningar i Nord- T'schudiskan. 73

första stafvelse är läng (antingen af naturen eller genom position), och uti hvilka, dä ordstammen är tvástafvig, sammandragningen intráffar i Illat. sing, men i flerstafviga regelrätt eger rum i alla kasus. Följande punk- ter i nominernas deklination förtjena dessutom att observeras.

a) Elativ och Ablativ hafva ej i detta språk egna ändelser, utan tena Inessivs och Adessivs former äfven till att uttrycka förstnämnda | ka- sus, vanligen med en efterhängd partikel -pai ell. -pai.

b) Det utljudande s uti Inessivs och Translativs ändelser öfvergär i plural ull s.

c) Stammens utljudande u af 3:dje klassens ord öfvergär i Onega- dialekten till i, men ej så i Ojat-spräket, der det qvarstär. Det förra äri förstnämnda dialekt fallet äfven med verbets utljudande u i preteritum, t. ex. af sanun, küzun blir pret. sanën, küzin.

d) n i Genitiv plur. ändelse, som i Onega- dialekten bortfallit, bibe- hälles i Ojat-spráket.

e) 1, hvilket äfven uti de af förf. undersökta trakternas språk öf- vergär i vissa fall till v (u), som närmare uppgifvas uti Lönnrots ofvan- citerade arbete sid. 32, har dock med afseende pà den nära fórvandtska- pen med Finskan blifvit i detta arbete öfverallt bibehållet, i likhet med hvad som skett i nämnde författares afhandling. En motsats till denna I-Ijudets öfvergång till v företer Finskan i ordet soudan ro, hvilket i Wepsiskan heter soldan; flera ån detta ena exempel på denna egendom- liga företeelse kunde kanske uppdagas geuom en noggrannare jemförelse af de finska och vepsiska orden. I Syrjänskan är en sådan förvexling mellan I och v en af skiljepunkterna mellan dess tvänne hufvuddialekter, sålunda att i den ena v regelbundet intager det ställé, som i den andra innehaf- ves af I

Jf) Spår af försvunna kasus förete partikel-former sådana som: sen armhutte så mildt, sen ülähte så högt; jälgeti efter hvarandra; pa- lits i genom, öfver, sirits i förbi.

10

74 A. AHLQVIST

2. Komparation.

Komparativs ändelse i Nord-Tschudiskan är -mb (g. -mdan), fram- för hvilken stammens a såväl i tvastafviga som i flerstafviga ord öfver- går till e, och framför hvilken den ofvan omuámnda kontraktionen äfven eger rum; t. ex, kuiv torr komp. kwivemb, vahv stark vahvemb, vanh gammal vanhemb, luja fast Zujemb, madal låg madalemb, kover böjd ko- veremb, pimed mörk pinedemb, pehmed mjuk pehmdemb, kehkar rund kehkremb, terveh bel, frisk /eruhemb, oiged vak ozgtemb, puhtas ren puAt- hemb, muiged sur muigtemb, valged ljus va/gtemb o. s. v. -

Superlativ, hvilken i de flesta finska språk ej har någon egen än- delse, bildas i denna munart sålunda att ryska adjektivet campıü ställes framför positiv, t. ex. samz kuiv den torraste; för samma ändamål nyttjas äfven partikeln /ujas, t. ex. lujas korged mycket hög, den högste Dock synes den finska superlativ-ändelsen -in icke vara alldeles okänd för Ojat-

W epsernas språk, ehuru den nyttjas mera sällan.

3. Räkneord.

Cardinalia: Ordinalia : 1. üks ezmäine ale ikaks toine 3. kolme kolmans 4. nel n elláns 3. VIS) videns 6. küz kadens 7. seits me seils mens 8. kahtsa, kahehsa kahtsaus, kahehsans 9. ühtsä, ühehsá ühtsäns, ühehsäns 10. kümne kümnens 11. üks-tos t-küme üks-Los t-hümnens 12. kaks-tost-küme kaks-tos t-kümnens 20. kaks küme kaks-kümnens 30. kolme küme kolme-küninens

Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 75

100. sada sadans 200. kaks sadad kaks-sadans 1000. tuha tuhaus.

Genitiven af dessa rükneord lyder: ühten, kahten, kolmen, n ellan, viden, küden 0. s. v.; ezmäisen, toisen kolmanden o. s. v. Det öfriga

af deras böjning finnes härefter lätt. Partitiver ivo: pol’, kolmandes (E. kolmannes), n elländes (F. nel-

jännes), videndes (F. viidennes) o. s. v. Kollektiva räkneord äro följande: kaksnik, kolmnik, n'elnik, vis nik en samling, hop ell. bundt af två, tre, fyra, fem; motsvara de ryska:

NATOKB, ACCATOKB O. S. V. Adverbiala räkneord äro: ühtessi, kahtessi, kolmassi 0. s. v.

motsvarande de finska: yhdesti, kahdesti, kolmasti.

4. Pronomen.

Personal-pronominerna äro: mina jag, sina du, han han, mö vi, !ö ), hà de. Persons-suffixerna äro följande:

Sin g. Plur. 1. — in, —n — ınol 9. — is, —S — lei 3. — ze — Zei,-Ze.

Dà personal-pronominerna vanligen stà med sina suffixer, en egen- het som tillkommer de jämiska munarterna, fär deras deklination föl- ande utseende.

Singular.

Nom. mina sina hän

Gen. minuin sinuis häneze Inf. mindäin sindäis händaze Iness. minusain sinusais hänesaze

Illat. minuhuin sinuhuis háneheze

76

Adess Allat. Abess. Transl. Essiv

Nom. Gen. Inf. Iness. Illat.

A dess. Allat. Abess. Transl.

Essiv

A. AHLQVIST

milain *) silais milein **) sileis minutain sinutais minuksein sinukseis minunain sinunais *) äfven: minain. **) Plural. mó tó meidemoi teidetei meidamoi teidatei meis amoi teis atei meihemoi teihetel meilamoi teilatei meilemoi teiletei meitamol teitatei meiksemoi teiks etei meinamol teinatei

hánelaze háneleze hänetaze hänekseze hänenaze.

äfven: minein.

hö heideze heidaze heisaze heiheze heilaze heileze heitaze

heiks eze

heinaze.

Reflexiv-pronomen itse sjelf bójes regelbundet och stár sásom per- sonal-pronominerna oftast i förening med persons-suffixerna. Demonstrativa pronominer áro fóljande: se den, denne, sese ell. ses o densamme, zetse den här, mugoi, mugoitt e sådan, ningoine sådan

der.

Af dessa böjas mugoitte (G. mugoitsen) och mingoine (G. nin-

gois en) efter förut gifna paradigmer, sese rättar sig efter se, sålunda att partikeln se efterhängas och se bójes, och de ôfrigas deklination har föl- jande utseende.

Nom. Gen. Inf. Iness. Illat. Adess.

Allat.

Singular.

se n etse sen n etsen sida n etsida sis, sid n etsis sihe n etsihe sil n etsil sile n etsile

Plural

n ened nenide n enid nenis MN

n enihe n enil

n enile

Anteckningar i Nord- Tschudiskan. 77

Abess. sita n etsita nita n enita Transl. siks u etsiks niks neniks Essiv sin n etsin nin nenin.

Interrogativa och relativa pronominer äro: kudam (G. kudaman), hvilken, mitte (G. mitsen) hurudan, sådan som, ken (G. kenen) hvem, mi (G. min) hvad. Deras böjning är regelbunden.

Indefinita äro följaude: eräs (G. eräsen) en annan, koje-ken någon, koje-mi något, kenni hvem som helst, mini: hvad som helst, ni- ken ingen, ni-mi, intet, kaikutte (G. kaikutsen) hvar och en. Böjningen finnes lätt af det föregående.

5. Adverbier.

Orts-adverbier äro följande: kus hvar, fås, fäga, fügal hår, siga der, sid, sis der på stället, nakka der borta; kunna hvart, tänna hit, sinna dit, nakkana dit borta; kus-påi hvarifrån, tåga-påi härifrån, siga-pår derifrün; kugali hvarigenom, faga härigenom, sigali deri- genom; kuhu-sai hvarlända, täga-sai hitända, siga-sai ditända; koje:kus nägonstädes, zi-bus ingenstüdes; mujal annorstädes, mujal-pdi annor- städesifrän; Kaikkial, kaikta öfverallt, karkkial-pai, kaiktä-pai öfver- alltifrån, från alla sidor; zlahann uppe, ülähale, ülähaks upp, ülähann- på uppifrån; alahann nere, alahale, alahaks ned, alahann-pai ned- ifrån; edähann långt borta, edähaks långt bort, edähann-pai längt- ifrån; Zähenn 0. läsn nära, läsn-päi från närheten; edel förut, tagann bakom; edeleze framåt, tagaze baktill, tillbaka; oigte rakt fram; erdal o. irdal ute, erdal-päi o. irdal-pái utifrån, südames inne, südames-päi inifrän, m. fl.

Tids-adverbier äro: kons. när, sili o. siloi dà, ühtai, kaikan alltid, eglei i går, homenn i morgon, tänambäi i dag, nugudi |. niigudi nu, Zanoi |. tandi i ons, paksus ofta, eräsassi stundom, edel förr, for- dom, ühtnägi, ühtnägoi straxt, möha sent, aigeis tidigt, igaks för alltid, ezmäks först, amu, amoi för längesedan, möst äter, pigai snart, jo, Jose redan, vó/ ánnu.

78 A. AHLOVIST

Andra adverbier áro: a; mycket, aik huru mycket, ku-vers huru mycket, se-vers sa mycket, /ujas mycket, ganska, am alldeles, helt- och hållet, zdovo/no 1. sdovo/ no tllräckligt, nog, uhtei ganska; kut huru, som, än, muga så, ninga så der, sen så, Avin väl, Aubin ila, tois in annorlunda, muite annars; mite, mihe, miks, min tàhta hvarföre, siks, sida med, sen t älta derfóre; ar ni muga ı sanning så, heng-rist sannerligen; mi, mil än.

6. Postpositioner.

Af enklitisk natur äro följande postpositioner: ke, ked, kerd med (står med Genitiv), 1o hos, till (med Genit.), pa’, pai från (med Tness. och Adess.) och sai ända till (med Illat.). ;

De öfriga, af hvilka de flesta äro kasus af ännu förhandenva- rande ord, äro: ilma utan; läsn, låhenn, låhel vid, nära, hos, Zühele üll närheten af, till, Zäsn-påi från närheten af, från; pidust, pidus- tin längs efter; sdames uli, szidamehe Ull, in i, sidames-påi inifrån; laptas invid, laptha bredvid (rörelse till), laptas-påi fran; ümbri om- kring; sires bredvid, sirehe till sidan af, sires-päi bredvid (rörelse till), siritsi förbi; vastas midtemot, vastha emot, vastas-pai från (att vara) midtemot; kohtas framför, emot, £o£/ha tramfór (rörelse till), kohtas-pái från (att vara) framför; edel förut, framför, edehe fram- för (rörelse till), edel-pai från (at vara) framför; tagann, taga bak- om, tagaks baktill, tegann-påi bakilrän: jälges efter; keskes midtuti, keskhe till midten af, keskes-påi midtfrån, keskitsi genom midten af, päs på, påha på (rörelse till), pás-paz påifrån, palitsi öfver, genom; al under, alle undertill, al-päi underifrån; möta, möte, mede, med längs, genom, enligt; abi igenom; tühta, tähte, t äht för skull, eres utom, /os? till, sias, siaha, sias-påi i stället för.

7. Konjunktioner. I och, Zi eller, /ibo-libo antingen- eller, ni-ni hvarken- ej heller mise att, ved ju, jestli om, vaise, sen blott, endast, odzako likvál, of, hos a, hos , ehuru, om ock, blott, ibo £y; frägepartikeln är -ik -£, som

efterhánges.

BENE. Ordförteckning.

A.

abed, -ad förtretlig, F. apea. cfr R. o6n4a.

abedahne, -hsed förtretad, harm- sen.

abedöilsen, -ita förtreta.

abedus, -ed, förtret, harm.

abu, -d, hjelp. F. apu.

abunik, -ad, hjelpare.

abutan, -tta hjelpa. F. autan.

ad, -ad, helvete. R. aan.

adr, -ad, plog. F. atra, aura.

ag), -od, ända (tråd, bräde, m. m.)

agzeleze ündieligen.

agjatoin, -töman, utan Anda.

ah], -od essja. FE. ahjo.

«hn, -id, aborre. F. ahven.

ahnin, -nta, sucka.

ahtas, -thad, wäng. F. ahdas.

ahtistoitan, förtränga, bringa i träng-

F. ahdistan, ahdistutan.

F. aita.

aidits en -ita, omgärda.

F. aika.

aigaline, -is ed, udig. F.

n mal. aid, -cd gärde.

aig, -ad, lid. aikainen

aigata, i olid

aigerembha, tidigare.

atlas, - had, smärta, värk.

air, -od, ära. F. airo.

ais, -ad, fimmelstäng. F. aisa. ait, -ad, visthus. F. aitta.

aiv, -od, märg, hjärna. E. aivo.

ajan, -ada, drifva, köra. FE. ajan. ajandus, -ed, drifvande, ajatelemoi, -ldaze, belünka sig,

tänka,

ajatus, -en, tanke, inbillning.

ak, -ad, käring. F. akka.

alastoin, -Omad, naken, bar. E. alastoin.

alastomus, -ed, och

alastus, -ed, nakenhet.

ald, -od, vàg, bólja. F. aalto.

aldoitsen, -ita, bölja. F. aalloit- sen.

alensoiten, La, göra alennan.

algotan, -lta, börja. F. alotan.

alg, -ud, början. F. alku.

alus, -en, foder (i kläder)

ambar, -ad, visthus, magazin R. am- Gaps.

ambun, -bta, skjuta.

ligre. F.

FE. ammun

80 A. AHLQVIST

amoine, -ised, från làng tid till- baka. F. ammoinen.

amudan, -uta, ösa. F. ammennan.

andan, -dta, gifva. F. annan.

andlej o. andlt, -ad, frikostig.

ann el, -ad, engel. R. anre.n.

andand, -an, gifvande.

ap, -ed, svärfader (mannens). F. appi.

arf, -ad, harpa. R. apea

arg, -ed, vanlig (ej faste-) mat; hvardag. F. arki.

armas, -mhad, kär. F. armas.

armastelen, -lda smickra.

armastus, -ed, fórbarmande.

ars in, -ad, arschin. R. apmunt.

artel, -id, artel. R. apres.

artut, qvicksilfver. BR. pTyTb.

arv, -od, värde, pris. FE. arvo.

arvoitsen -ita, uppskatta, várdera.

astz, -tjad, kärl; fartyg. F. astia.

astkel, till fots.

azi |. asi, azjad V asjad, ärende, sak. F. asia.

azjatoin, grundlös.

azrag, -ad, ljusterjern.

azragoitsen -ita, ljustra.

avadim, -ed, nyckel. F. avain.

avaidan, -ita, öppna. F. avaan,

-tömad, utan ärende,

F. ahrain.

u

A.

äges, -ehed, harf. F. äes. agestan, -ada, harfva. F. äestän.

ai, &iad, stor, mycken, mycket. F. üijà.

di-páiv, påsk.

diansun, -uda, föröka sig, tilltaga.

diansöitan, -tta, föröka.

an, aned, röst. F. ääni.

änik, -ad, ört, blomma.

Anine, -is en, Onega.

B.

bab, -ad, qvinna, käring.

babarm, -od, hallon.

babarmis t, -od, och

babarm-s om, hallonställe.

babkad, -koid’e, (pl.) ett slags spel. BR. Ga6ku.

badg, -ad, käpp. F. patukka. R. Garors.

bajutan, -ada, invagga, R. Garorars.

bard, -ad, skägg. F. parta MR. 6opoAa.

bardakas, -khad, skäggig. F. par- rakas.

R. 6a6a. F. vaaderma.

insöfva.

bardatöin, -Oman, skägglôs. F. parratoin,

barhat, -ad, sammet. BR 6apxars.

baris, -ad, vinst. R. 6apsım

bark, -ad, och barkaine, -ised, dim. bark (flod-

fartyg). bat, -ad, fader.

beglai, -d, förrymd. R. G6braniï. beglits, -ad, rymmare. R. 6sr.aeu®.

Anteckningar i Nord-Tschudiskan, 81

begun, -ad, wafvare. R. 6sryu2. F. pekuna. belits en, -eda, bleka. RB. 65amrb.

belm, -ad, Ö5.1bM0. berd, -ad, väfsked. F. pirta. R.

6epao.

star (i ögon). BR.

berdis, -ad, hillebard, stridsyxa. F. pertuska. R. 6epasımt.

bes, -ad, hin onde. FE. piessa R. 65e.

bezmen, -ad, besman. RB. 6es-

MeHB. bled, -ad, blek. RR. ÖxbAHblä. blesnin, -ida, glänsa. R. 6aecttre. blettun, -uda, blekna.

blöd, -ad, skål, fat. R. 61010. bludin, -dta, bedrifva otukt. R. 6.1yAur.

boba, -d, böna. F. papu R. 606%.

bobaine, -is ed, ew slags leksaker.

bobr, -ad, bäfver. RR. 606p».

bobul , -id, inhysing. F. populi R. 6o6m1m.

bohat, -ad, rik. F. pohatta. R.

Gorarbiii.

bohatsun, -uda, blifva rik. EF. pohatun.

bohatstva, -d, rikedom. R. 6o- TATCTBO.

bok, -ad, sida. R. 6ortr.

bol, -ad, lingon. F. puola.

bol-s om, -ad, lingonställe.

bolvan, -ad, dumhufvud. R. 604- BaH'B.

brakutan, -ada, kraxa,

R. 6parars.

brängdaine, -ised, stång (att hänga kläder pà).

brezguin, -ida, hafva ekel för nä- got. R. Gpesrosars,

brizgoitan, -ilta, brizgöitsen, «ita, bestänka, bespritsa. tan. R. Gprisrars.

brizgun, gta, slänka, spritsa.

skrika. EF.

rääkyä.

F. priskoi- ,

brein, -ida, raka. R. 6purs R Gproxa. budis taj, -ad, som gerna slängas.

br ukv, -ad, kålrot.

budis tan, -tta, stängas. buhtinoits en, -ita, ljuga. bulavk, -ad, nål. R. Gyaasxa.

buravts, -ad, och

buravtsaine, -ised, borr. R. 6y- paByukt.

busoits en, -ita, surra, susa.

butilkaine, -ised, butelj. TbLIKA,

butk, -ed, hundfloka.

R. 6y-

F. putki.

Duc, -ud, tunna. NR. 6ouka. BD. darin, -ida, gifva. F. taritsen. R. aapurs.

deng, -ad, penningar. R. aempru. divin, -vta, och 11

82 A. AHLQVIST

divimoi, -vtaze, förundra sig. R. AUBUTLCA.

dogadin, -ida, varseblifva. Kar. tokatia. R. 40ra4are. dogt, -ad, björktjära. F. tökött.

R. aërors. d'ol, -od, vind. F. tuuli. dolà, -d, andel. R. aoam. doldan, -dta, blåsa (om vinden). F. tuulen.

doritsen, -ita, grála, tvista. R. caopurb. FL. torita, torata, torua. dorog, -ad, väg. R. aopora.

dostal , dostlid, återstod. À. 4ocraas. Kar. tostoli.

drag, -ad, van. R. apyrs.

dräsind, -ad, vánskap.

dumain, -ida, tänka. F. tuumaan.

R. Aymarı.

E.

edahaine, -is ed, och

edahaline, -zs ed, fjerran-ifrän, af- ligsen. F. etäinen.

edahus, -ed, aflägsenhet.

edeline, -ised, den främre, förre. F. edellinen.

eht, -od, och

ehtik, -tkod, samt

ehtkôine, -is ed, afton; ehtkois el om aftonen. F. ehtoo.

eht-louna, -ad, qvállsvard.

ehtin, -tta, mogna. F. ehdin.

eläj, -ad, innevänare. F. eläja.

F. elän. elasoitan, -itta, upplifva

elo, -d, förmögenhet, egendom. elgeitelob, elgensöitab (med subjek-

elän, -äda, lefva.

tet i Inf.) känna ekel ell. väm- jelse. F. ilettàá. elgendan, -dia, förstå, begripa. elgelöin, -Omad, olörständig, dum. emag, -ad, värdinna, husmoder ; gudsmoder. emagan -päiv, Jungfru Marie him- melsfárd (d. 27 Aug.). emindam, -ad, styfmoder. F. emin- timá. erigoitan, -itta, afskilja. F. eroitan. F. etsin. efterforska. FE. et-

elsin, -etsta, söka. etstelen, -lda,

siskelen.

F.

fers al, -ad, fältskär. R. eeasabmeps, @epme.Ib.

G. gad, -ad, orm. garbol, -blod, tranbär. F. karpalo. gäga, -d, dörr-handtag. glap, -ad, dum. R raynmi. gläpus, -ed, dumhet. gor ä, -d, elände,

rope. gor åhine, -is ed, fattig, beklagans- värd.

fattigdom. R.

Anteckningar i Nord- T'schudiskan. 83

H. hab, -ad, asp. F. haapa habuk, -ad, hök. F. havukka. hahk, -ad, grà. haiker, -krad, rök, ånga. haikostelemoi, -Idaze, gäspa. F. hau- kotteleme. hais, -ud, lukt, stank. F. haisu. haisaga, -d, person, som stinker. haisen, haista, lukta, stinka. F. haisen. haitan, -tta, ogilla, klandra. hajotan, -tta, förlora. hajotus, -ed, förlorande. hala, -d, rimfrost. F. halla. halg, -od, vedklabb. F. halko.

halgaitan, -ita, klyfva. F. hal- kaisen.

halzelmas, -ed, spricka. F. hal- keema.

halgnen, -gta, spricka, klyfva sig. F. halkenen.

halmeh, -mhed, sved; äker. F. halme.

hambas, -bhad, tand. F. hammas.

hambastelen, -Ida, bita.

h mbhatoin ell. hambhitcin, -0mad, tandlós. F. hampaatoin.

hang, -ed, snödrifva. F. hanki.

hangöine, -is ed, dynggrep.

F. hanhi.

rutten. F.

o hanh, -ed, gås.

hapan, hapmed, sur, hapan.

hapan maid, surmjölk. F. h, maito.

hapandus, -ed, förruttnelse. F. ha- pannus.

hapannu, -det, surnad, rutten.

hapansöitan, itta, låta surna ell. ruttna.

hapansun, F. hapannun.

hapnen, -hapta, surna, förrutna. EF. happanen.

harak, -ad, skata.

-uda, surna, förruttna.

F. harakka.

haravoitsen, -ita, vüfsa. F. voitsen.

hardiod, -oide, skullrorna. F. hartiot.

harj, -ad, borst; borsta. F. harja.

F. harjaan.

F. harjus.

hara

harjan, -ada, borsta.

harjus, -ed, harr (fisk). R. xapiycs.

harknin, -ida, och

harkutan, -tta, hosta, krakla. R. xapkaTb.

harv, -ad, gles, otät. F. harva.

F. harvoin.

R. xara.

haud, -ad, grop, graf. F. hauta.

haudis t, -od, ojemn trakt.

haudon, -dta, ligga (ägg). F. haudon.

harvas, sällan. hatzne, -is ed, koja.

haudumoi, -taze, bada sig.

haudun, -uda, blifva bönad ell. uppmjukad genom värme. FE. haudun.

haudutos-peld, -od, trädesäker. haug, -ed, gädda. F. haukı. haukastan, -tta, och

haukastelen, -Ida, bita. F. haukkaan.

84 A. AHLQVIST

haukun, -kta, skälla. F. haukun.

havad, -od, säck.

hadan, häta, utdrifva, fördrifva. F. häädän.

hädaj, -ad, utdrifvare.

hamär, -ad, dunkel. F. hämärä.

hämdraine, -is ed, skymning.

händ, -ad, svaus. F. häntä.

händikas, -khad, varg.

häpei, -d, spindel.

häpein verk, -od, spindelväf.

F. härkä.

harkin, -kmed, kärnstaf; visp.

härkits en, -ita, kärna (smör).

hätk, -ed, lång tid. F. hetki.

hätkestun, -uda, dröja:

hätkestoitan, -tta, fördröja.

hätkestöitmine, -is ed, och

hätkestus, -ed, fördröjande, uppehäll.

hebo, -d, sto; häst. F. hepo, he- vonen.

hebotoin, -omad, utan häst.

heboc àine, -is ed, äkerbär.

hein, -ad, gräs, hö. F. heinä.

heinan tego, -d, höbergning. F. heinän-teko.

heinis tun, -uda, beväxas med ográs. F. heinistyn.

heitan, heitta, Ofvergifva. F. tin; Aeitmata, utan uppehåll.

heng, -ed, andedrägt; ande, F. henki.

hengahtan, -tada, draga litet andan. F. hengähdän.

harg, -ad, oxe.

hei-

själ.

hengastun, -uda, förflyga. hengendus, -ed, andedrägt, andning. hengetoin, -0mad, gudlös.

hengin, hengta, andas. heno, -d, och henokaine, -is ed, liten, fin. F. hieno. heraldan, -dta, torrka (med trasa). herästätan, -ttà, uppväcka. F. he-

rátán.

hereh, -rked, dynga, tráck.

herneh, -nhed, ärt. FE. herne. hernöits en, -ita, gnágga. F. hirnun.

F. hengin.

heron, herda, idka samlag.

E. hiha, hia. hibj, -ad, kropp. cfr F. hipiä. F. hivus.

F. hiki.

higostun, -uda, svettas.

hiam, -ad, ärm.

hibus, -ed, hàr.

higo, -d, svett.

F. hiostun.

hil, -ıd, mos (af bär, bröd m. m). F. hilla.

hals odi kol ode bull:

Aid, -ad, stilla, lugn. F. hilja.

luldus, -ed, süllhet, lugn; fromt sin- nelag.

hilen -kouk, -ud, ugnsraka. F. hii- len-koukku.

hillon, -Ida, smula bröd (till mos).

F. hiiri.

hirats ine, -is ed, njure.

hären-herneh, -nhed, vicker. F. hii- ren-herne.

hiren-rida, -d, vättfälla. cfr F. rita.

histan, histta, gà på skidor. F. hiihdän.

hir, -ed, mus.

Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 85

hob, -ad, filt. F. huopa.

hobed, -ad, silfver. F. hopea.

hobedaine, -ised, al silfver. F. ho- peainen.

hodr, -ad, skida. FE. huotra.

hoivetoin, -0mad, känslolös (?).

holetoin, -0mad, sorglós.

homen, -mned, och

homes, -ed, morgon. F. huomen.

homneline, is ed, h. t. morgon. EF. huomenellinen.

hösz, -sjad, skurviska. F, huosia.

huba, -d, elak, ond, dälig; ringa.

hubenen, -beta, förminskas. F. hu- penen.

hudr, -ad, dàlig, svag.

huiged, -gtad, skam; skamlig.

huigesoitan, -ita, skämma ut.

huigis tun, -uda, skáramas, blygas.

huigtelej, -liad, blyg.

huigtelus, -ed, blyghet.

huigtetoin 0. huigtatôin, -0mad, utan skam, skamlôs, dristig.

huigutos, -ed, rop.

häl, -ad, varm, het.

häl, -ed, läpp. F. huuli.

halitoin läppar. EF. huulitoin.

Ormad, utan

humal, -ad, humla. F. humala.

humalahne, -hs ed, drucken. F. hu- malainen.

humlan kandej, -djad, fylihund.

hura, -d, venster, venstre.

husa, -d, fuktig.

hübu, -d, uggla. F. hyypiä.

hüng, -ad, uggla (?).

Aüpin, -pta, springa, hoppa. F. hypin.

hüpte, i galopp.

hürged, -gtad, brunstig.

hürgis tamoi, -adaze, vara brunstig.

hüva, -d, god. F. hyvä.

hüvus, -ed, godhet, välvilja, gerning.

väl-

hvalin, -lta, berömma. R. xsaaurs.

hvater, -an, qvarier. R. ksaprupa. hvatin, -tta, fatta, gripa. R, xsarurs.

KR. R F. ika. F. ien.

iga, -d, tid, ålder.

igen, eed, tandkött.

igihine, -is ed, evig.

igihis us, -ed, evighet.

ihastöitan, -tta, glädja, fröjda. E. ihastutan.

ihastun, -uda, blifva glad. F. i- hastun.

ihastus, =ed, fröjd. F. ihastus,

ikun, -iknad, fönster. F. ikkuna, akkuna. R, oxuo,

ikutab, -tta, och

ikutöitab, -tta, (subjektet i Inf.) hicka. F. nikoittaa. R. mkars.

ikutus, -ed, hicka.

Ilja, profeten Elias.

Iljan bembel, -bled, älven juma- lan b. (Elie L guds båge) regn- bäge.

86 A. AHLQVIST

Iljan jüru (jumalan j.), -d, äska. ilo, -d, skratt, glädje; zoks, med flit. F. ilo. imen, -eda, suga. imedan, -tta, gifva di. F. imetän.

is and, -ad, husbonde. F. isäntä. is indam, -ad, siyffader. F. isintimä. is ken, -iskta, slå (eld). F. isken. is kin, -kmed, eldstäl. istun, -istta, sia, F. is tutan, -tta, sälta, plantera.

F. imen.

istun.

EF. is- tutan.

itken, itkta, gråta. F. itken.

itkej, -itkjad, grätare, grätig. F. itkijä.

B.

jablok, -ad, äppel. R. s6aoxo.

jablokan pu, äppelträd.

jagamoi, -adaze, dela sig, brista i stycken; blifva oense.

F. jaan.

jagand, -ad, delning. F. jaanta.

Jäkor, -ad, AKOPb.

jalg, -ad, fot.

Jalgai, till fots.

Jalgas, -ed, sládmede.

jalgatôin, -0mad, utan fot 1. fötter. F. jalatoin.

Jalo, -d, fräck.

jalodus, -ed, fräckhet.

Jatkan, -kta, tillägga, förlänga. F. jatkan.

Jagan, -ada, dela. jaanto,

ankare (fartygs). R.

F. jalka.

F. jalas.

jauh, -od, mjöl. FE. jauho.

jauhan, -hta, mala. FE. jauhan. Ja, jàd, is. F. jää. Jälg, -ed, spår. F. jälki.

jälgmäine, -ised, den siste. FE. jäl- kimäinen.

jan, jäda, blifva, qvarblifva. FE. jään.

Jändeh, -dhed, swáng (i båge, mu-

F. jänne.

Jändus, -ed, qvarlefva. F. jäännös.

sikinstrument).

F. jänis.

F. järvi.

játan, -tta, qvarlemna. FE. jätän.

Jogi, -ged, jogi, -ged, à, flod. EF. joki.

Jogud, -ed, bäck, liten à.

Janis, -ed, hare. järv, -ed, insjö.

Johtutelus, -ed, minne.

Joksen, springa, juoksen.

Jon, joda, dricka.

-sta, löpa. EF.

F. juon.

jos, -ad, orm.

Jotan, jotta, och

Jotatoitan, -tta, låta dricka, vattna. F. juotan.

joudan, -dta, hafva tid, hinna. F. joudan.

Joudus, -ed, ledighet, frihet.

Juged, -ad, tung; tyngd, barlast. F. jykeä.

jugensoitan, -tta, förtynga, lasta.

jumal, -ad, gud. F. jumala.

jumalahne, -hs ed, gudfruktig, an- dáktig. F. jumalinen.

Anteckningar i Nord-T'schudiskan. 87

Jumalan-lindzne, -zs ed, svala.

jumalan-m es, -mehed, gudfruktig.

jumalatoin -0mad, gudlös.

jun, -ad, nejonóga.

jär, -ed, rot. F. juuri.

jürik, -od, rotstycke. F. juurikko.

jürdidan, -dta, bullra, dundra; Z/- ja (jumal) jüraidab, åskan går.

jüru, -d, dunder, se Ilja.

jüva, -d, korn, frökorn. F. jyvä. HK. kabal, -od, barnlindor. F. kapalo.

kabalcitsen, -ita, linda (ett barn) F. kapaloitsen.

kabed, -dad, blànor.

kabi, kabjad, hästhof. F. kapio. R. KONPITO.

kabits ej, -siad, bardan k., bar- berare.

kabitsen, -ita, skafva, skrapa. F. kaavin.

kabluk, -ad, klack. R. ka6.ıyr®.

kabrudan, -dte, omfamna.

kadag, -ad, enträd, enbuske. F. kataja.

kadi-vö, -d, dragband i underbyxor.

kadjad, -did’e, underbyxor.

kadon, kadoda, komma bort, förlo- ras. F. katoan.

kadotan, -tta, förlora; duh k., för- flyga. F. kadotan.

kagl, -ad, hals. F. kaula.

kaglus, -ed, krage. F. kaulus.

kagr, -ad, hafra. F. kaura. kahteitte, -ts ed, tvåfalldig, dubbel. kahteldan, -dta, dela i tvà delar. F. kaita. kainal, -nlod, avımhäla. EF. kaitsen, kaita, förvara, bevara. FE. kaitsen. kaiv, -od, brunn.

kaid, -ad, smal. kainalo.

F. kaivo. kaivan, -vta, gräfva. F. kaivan. kaivelen, -Ida, freqv. af föreg. kajag, -ad, fiskórn. F. kajava. kala, -d, fisk. F. kala.

kalanik, -ad, fiskare.

kaliz, -liod, berg. F. kallio.

kall is, kalhed, dyr, dyrbar. F. kallis. kalm, -ad (uttalas nästan som

kaum), graf, grafkulle.

kalm-s om, -ad, begrafningsplats.

kamnus, -ed, börda.

kana, -d, höna. F. kana.

kanambr, -od, och

kanambrzne, -ised, lung. FE. ka- nerva.

kand, -od, häl. F. kanta.

kandan, -dta, bära. F. kannan.

kandisen, -sta, bära tungt; släpa.

kapust, -pstad, kål. R. kanycra.

kar, -rad, svartbrun (om hästar). R. rapiii.

kär , red, båge; spant (i båt). F. kaari.

kargaidan, -ita, dansa.

88 A. AHLQVIST

karged, karttad, bitter, stark (om brinnvin m. m.) F. karkea. kargis toitan, -lta, göra bitter. kargtus, -ed, bitterhet. F. karkeus. karsin, -ad, rum under golfvet. F. karsina. kart, -ad, tág. R. KopbITo, kartohk, -ad, potät. BR. kaprose.ın. kas, -ad, och

kasa, -d, härfläta. F. kassa. HR. Koca.

kasar, kasrid, qvistyxa, stor knif. F. kassari. R. kocapb.

kastan, -tta, väta, fukta. F. kastan.

kasteh, -thed, dagg. V. kaste,

kazvan, -vta, växa. F. kasvan.

kazvas kandan, -ndta, begynna växa.

kazvo, -d, växt, lángd. F. kasvu.

basi, -d, katt. E. kasi, kissa. R. KOTB, KOIHIE2.

kas sal, -s lid, matsäck. F. kesseli. BR. kome.s.

katan, -tta, betäcka. F. katan.

katkais en, -sta, bryta af. F. kat- kaisen.

katos, -ed, brunuslock, skjul. F. katos.

katson I. katsun, -tsta, se, blicka på. F. katson.

kattil, -katlad, kittel. F. kattila. R. KOTÓA'b.

kauh, -ad, skopa. F. kauha.

kavas, -ged, barrtráds-qvist, ruska. F. havu.

kavas-lüd, -ad, ugusviska. kabed, -ad, ljus, klar (?). kagi,- ged, gök. F. käki. käli, -d, brorhustru. F. käly.

kamen, -mned, flathand. EF. käm- men. kändan, kata, vända; Ofversütta.

F. käännän.

kandlus, kande.

kärautan, -tta, omvända, omsvánga.

kärbaine, -ised, fluga. F. päinen.

kärs, -ad, tryne. LT: kärsä.

käsken, -kta, befalla. F. käsken.

käskmine, -is ed, befallning.

käzi, käded, hand. EF. käsi.

kazi-paik, -ad, handuk.

F. kätkyt.

käun käuda, gà. F. käyn.

kebm, -ad, lätt. F. kepeä, keveä.

kebmus, -ed, lätthet.

kegäleh, -eged, eldbrand. käle.

kego, -d, höstack, sädesstack. F, keko.

Kehkar, -krad, rund. F. kiehkura.

kehkrus, -ed, rundhet.

kehl, -ad, vad; iskta kehl, hålla vad.

kehun, -uda, koka (intransit). F. kiehun.

kehutan, -tta, kiehutan.

-ed, öfversättning, tol-

kär-

kattud, -ed, vagga.

F. ke-

koka (transit). F,

Anteckningar i Nord- T'schudiskan. 89

keitan, -tta, koka. F. keitän.

keitmine, -is ed, soppa, kokad mat.

kell, kellod, klocka, skälla, F. kello.

kel, -ed, tunga, spräk. F. kieli.

keldan, -ita, neka, förbjuda. EF. kiellán.

K eleni&, -ad, sqvallrare.

Kelestan, -tta, sqvallra. F.. kie- lastan.

Leletoin, -0mad, utan tunga. F. kieletöin.

kelik, -od, hampbräka

Keliboitsen, -ita, bråka lin eller hampa.

kengimoi, -gtaze, kläda skor pà sig. F. kengime.

kera, -d, nystan. F. kerä.

keradan, kerala, samla.

kerandes, -ed, vattsa.

kerbon, -bta, falla. F. kirvon.

kerbtan, -!ta, låta falla.

kerd, -ad, gàng. F. kerta.

kerekod, -ad, not.

F. kerään.

F. kerin.

kerin-laudad, pl. nystfot. F. kerin- laudat.

keritsen, -ita, klippa (hår o, d.). F. keritsen.

kertan, -tta, tvinna.

kerus, -ed, strupe.

keserdan l. kezerdan, -dta, spinna. F. kehrään.

kerin, kerda, nysta.

F. kierrän.

keskmäine, -is ed, mellerst. F. kes- kimäinen.

keskus, -ed, gräns.

keza 1. kesa, -d, sommar. EF. kesi.

kezaline, -zs ed, h. t. sommar; nord- ostlig (vind). F. kesällinen.

kevaz, -aded, vår. F. keyät.

kibed, -ad, sjuk; sjukt ställe. F. kipeä.

kibedahne, -hs ed, sjuk.

F. kipuna.

kibis tan, -tta, värka. FE. kivistän.

kida, -d, hals; skrik. F. kita.

kidanik, -ad, skrikhals.

kidastan, -tta, skrika; brusa.

kikis tamoi, -ttaze, huka sig ned. F. kyykistäidä.

kzlad, pl. bråck. KR. rnua.

kindas, -dhad, vant. F. kinnas.

kinged, -gtad, styf, spänd.

kirjaine, -ised, bref. F. kirja.

kirjav, -ad, brokig. F. kirjava.

kirjutan, skrifva. F. kir- joitan.

kirves, -vhed, yxa.

kibin, -ad, gnista.

-ada,

F. kirves. kisling, -od, harsyra, R. kmcamma. kzsk, -ad, tarm. R. kumxa.

kivi, -ued, sten. F. kivi.

kivikas, -ahad, stenig.

kivud, -ed, dim. af kivi.

kl atv, -ad, ed. R. k.ıaTBa.

kobe, -d, skum.

12

90 A. AHLQVIST

kodi, -d, hus, hem; kodis hemma, kodihe hem, kodis pai hemifrän.

kodin isand, -ad, husande, tomt.

koditoin, -omad, utan hus. F. ko- ditoin.

kogo, -d, hop, hög.

kohendan, -eta, lappa, reparera, för- bättra. m

kohendus, -ed, förbättring.

koht, -ud, mage, buk; kohtun-ked hafvande.

koir, -ad, hund. F. koira.

koiv, -ud, bjórk. F. koivu.

koiv-s om, -ad, björkskog.

koja, -d, och

kojeh, -eged, mal. F. koi.

kokin, -kta, picka, hacka med näb- ben.

koks, -ad, gráfta. F. kuokka.

kolen, -lda, dö. .F. kuolen.

kolz, -liad, lik, död. F. kuolija.

kolmoitt e, -ts ed, trefalldig.

F. kolo.

kolokas, -ahad, gropig.

kolo, -d, grop.

kom, -ad, fadder. R. ryms. F. kummi, kuoma. kondz, -diad, björn. F. kontio.

kon us n, -ad, stall. R. komrommm.

kopr, -ad, náfve. F. kopra, koura.

kör, -ed, skal, bark. F. kuori. R. Kopa.

korged, -gtad, hög. F. korkea.

köritan, -tta, afskala.

korj, -ad, sláde. F. korja.

korsik, -od, bródkorg.

F. korva. korvaline, -z5 ed, Órfil.

korud, -ed, tunnt skal; tunnt skinn. kosa, -d, get, bock. BR. rosa. kosits en, -ita, fria. F. kositsen. R. kosmnuks. F. kosken. * koukuine, sed, dórrhake.

bove, -d, härd. F, kova.

kover, -ad, böjd, bugtig. F. kovera. koverdan, -dta, bója, bugta.

korv, -ad, üra.

kousik, -od, skopa. kosken, -stta, röra.

körbektoitan, -tta, sveda. F. kär- vennän.

körs |l. kürs, -ad, pannkaka. F. kyrsä.

köuh o. köüh, -ad, fattig. F. köyhä.

kravat, -id, bädd. R. mposars.

kresjanin, -ad, bonde. ÅR. Kpecrs- J"HHHT.

krüg, -ad, rundel, hjul. R. xpyrs.

kubu, -d, kráfva (hos foglar). F. kupu.

kudai |. kudaim, -ed, måne. F. kuu.

kudeh, -eged, inslag (i väf). F. kudeh.

kudon, -oda, väfva. F. kudon.

F. kuha.

kuhilas, -ahad, skyle.

kuha, -d, gós.

F. kuhilas.

kuhm, -ud, herre, tjensteman.

kuid, -ud, lin.

kuiv, -ad, torr. F. kuiva.

kuivdan, -dta, och

kuivensOitan, -tta, torrka (transit.). F. kuivaan.

Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 91

&uivus, -ed, torrhet, torrka. F. kui- vuus.

kujo, -d, bild. F. kuva.

kukerdan, -dta, vända upp och ned. R. xyxaa. F. kukkaro, kulak, -ad, knytnáfve. R. ky.aart. kuld, -ad, guld. F. kulta. kuldaine, -ised, af guld.

kuklaine, -sed, docka. kukor, -krod, pung.

F. kul- tainen.

külen, -lda, höra. F. kuulen.

kalus, -ad, som har fint gehör.

kumardan, -dta, bója.

kumartelemoi, -ldaze, böja sig, buga.

kündli, -liad, hörsam, lydaktig.

kündlen, -delda, lyssna till, lyda.

kunut, -ad, piske. R. xmyrs.

kurdis, -dhed, döf. F. kuuro.

kurdis toitan, -itta, göra döf, dófva; slà fisk genom isen.

kurdis tun, -uda, blifva döf.

kurg, -ed, trana. F. kurki.

kärin, -rda, röka (pipa). R. kypure.

kurttun, -uda, fórargas.

kurttund, -ad, och

kurttus, -ed, förargelse.

kurv, -ad, frilla, liderlig qvinna. R. rypsa.

küs, -ed, gran. F. kuusi.

kast, -ad, buske. BR. zyerr.

kustan, -tta, glänsa.

kuzen, -zta, pissa. F. kusen.

kuzi, -zed, urim. F. kusi.

kutslen, -kutselda, freqv. af

kutsun, -sta, kalla, inbjuda, upp- fordra. F. kutsun.

kutsutan, -tta, kittla.

kuva, -d, spjäla, list.

kuvahaine, -ised, skugga, skugg- bild. F. kuvainen.

küdin, -ida, multna.

F. kutkutan.

küdu, -d, mans bror. F. kyty.

kükst, -siad, förföljare.

küksen, -sta, förfölja, uppbringa, uppnå.

kila, -d, by. F. kylä.

külakoine, -s ed, dim. af föreg.

küläine, -is ed, mått, fet. F. kyl- làinen. [

külaisus, -ed, mätthet. F. kylläi- Syys. külben, -bta, bada. F. kylven.

külbet, -id, badstuga.

F. kylki.

künal, -nled, tar. F. kyynel. kündaj, -ad, plöjare. F. kyntäjä. kündan, -dta, plöja. F. kynnän. kündus, -ed, tröskel.” F. kynnys. F. kynsi.

-ed, arm-

külg, -ed, sida.

küns, -nded, nagel, klo.

kürambles o. künabrus, båge; afständet emellan finger- spetsarna och armbågen, aln.

küsun 1. küzun, -uda, fråga. F. kysyn.

kütkin, -kta, vensa frän ogräs. F. kitken.

kvas, -ad, svagdricka. R. kBacw.

92 A. AHLQVIST

L. labid, -ad, spade. F. lapio. ladin, -dta, laga; inpassa; ófverens- komma. R. aaaurs. F. laadin. ladv, -ad, topp. F. latva. laged, -ad, bred, vidstráckt F. lakea. lagi, -ged, inre tak. F. laki. Zahk, -od, splittra, klufvet stycke. F. lahko, lohko. lahn, -ad, braxen.

R. aonara.

F. lahna.

lain, -laida, skälla, skymfa. BR:

JaATb. laindan, -dta, svälja. laindus, -ed, mundfull. lambas, -bhad, får. F. lammas. landeh, -hed, höft. F. lanne. lang, -ad, garn, tràd. F. lanka. langen, -gta, nedfalla. F. lankean. lapa, -d, tass. F. lapa. lapak, -od, flat, platt. lapos tan, -tta, utbreda, utplatta. laps, -ed, barn. F. lapsi. lar, -id, kista. F, laari. lasjam, -ed, ett slags nåt. laskav, -kvad, mild, vänlig. R. AaCKoBbIH. laskvus, -ed, vänlıghet. lazgen, -gta, tilläta, sláppa. F. lasken. lask, -ad, lat. F. laiska. laud, -ad, bráde. F. lauta. laut, -ad, flotta. F. lautta.

F. lainaan.

R. aaps.

' läm, -ad, varm.

lauts, -ad, bänk. F. lautsa, lavitsa.

lava, -d, golf.

lähensoitan, -tta, bringa nära, nárma.

lähteh, -tked, brunn; vak.

F. lämmin. lämbastutan, -tta, o. làmbahtoitan, -tta, o. lämbutan, -tta, böja. lümbitan, -tta, "värma. F.

mitán. lämbui, lämui, lämoi, -d, eld. lambuj, -ad, böjlig, smidig. lämbun, -bta, böja sig.

läm-

läs un, -uda, ligga sjuk. F. läsin. R. aexars.

latik, -qd, bytta.

laulain, =imed, tung

läv, “ad, fáhus. F. låävä. R. XAbBb.

leba, -d, fäll (i kläder).

legotk, -ad, groda. R. anrymxa. lehm, -ad, ko. F. lehmä. lehtaine, -ised, blad, litet blad. lehtes, -ed, blad. F. lehti.

leib, -ad, bród. F. leipä. leiktan, -kata, skära. F. leikkaan. lemboi, -d, hin onde. F. lempo. lendan, leta, flyga. F. lennün. lendlen, -delda, freqv. af föreg. lent, -ad, band. R. aenra. lentaine, -is ed, dim. al föreg. lep, -ad, al F. leppä.

lesk, -ed, enka. F. leski.

lezi, leded, eldstad. F. liesi.

Anteckningar i Nord- T'schudiskan. 93

löte, -d, sand. F. liete.

leved, -ad, bred. F. leveä.

levedus, -ed, bredd. F. leveys.

libed, -ad, slipprig, hal. FF. lipeä.

libun, -uda, uppklifva.

lidn, -ad, stad. F. linna.

Zig, -ad, Ofverflódig. F. lika.

ligotan, -ada, väta, blöta. F. liotan.

Ziha, -d, kött. F. liha.

lihakas, -ahad, köttig, fet. F. li- hakas.

lihanik, -ad, slagtare.

likutan, -tta, vagga. F. liekutan.

F. liina.

F. lintu.

lindäine, -is ed, sparf.

lin, -ad, hampa. lind, -ud, fogel.

lipikaine, -ised, fjäril.

lis andan, -sata, tillägga. EF, lisään.

lic on, -c ta, pressa, trycka.

lic otelen, -Ida, freqv. af föreg.

lödeh, -dhed, vester, vestlig vind. F. luode. ;

lodj, -ad, fartyg. F. loÿa. R. AaZ6A.

lohi, -hed, lax. F. lohi.

loim, -ed, ránning (1 en väf). F.

loimi. lom, -ud, rosk, grus. lop, -ud, ända, slut. lopin, -pta, sluta. lopoi, -d, groda. lopoin kudu, -d, grodrom. los tin, -tta, glánsa. F. loistaa. R. AOIIHTb.

F. loppu.

loun, -ud, imma, ånga.

lound, -d, äfven: long, -ed, málüd, middagsmältid; eAz-/oung, alton- måltid.

lön, löda, slå, aga. F. lyön.

löndus, -ed, aga, tuktan.

lötsakaine, -is ed, groda.

F. leuka.

F. löyly.

F. löydän.

löutmine, -is ed, finnande.

lu, lud, ben. F. luu.

luhud, -ed, dim. af föreg.

lubin, -bta, älska. RB. avoue.

lüd, -ad, sopqvast. F. luuta.

ludeh, -eged, vágglus. F. lude.

lugen, -eda, räkna, låsa. F. luen.

luht, -ad, fuktig äng. F. luhta.

luine, -ised, af ben, benig. F.

löug, -ad, hake. D . o

löul, -ud, imma, ånga. löutan, -tta, finna.

luinen.

luja, -d, fast. F. luja.

lujendan, -eta, befästa. F. lu- jennan.

lujendus, -ed, befästande. F. lu- jennus.

luk, -ad, båge. R. ayms.

lukol, -klod, las. F. lukko.

lumi, -med, snö. .F. lum.

luzik, -ad, sked. F. lusikka.

läzingaine, -is ed, stenhallon.

lutzne, -5s ed, rörpipa.

luc an, -Cta, ljustra.

lühud, -ed, och

94 A. AHLQVIST

lühukaine, -ised, kort. F. lyhyt, lyhykäinen.

lükaidan, -ita, stôta, skuffa. F. lykkään.

lüpsan, -sta, mjölka. F, lypsän.

NI.

F. maa. o madal, -ad, grund, läg. F. matala.

F. made.

mado, -d, mask. F. mato.

ma, mad, jord. madeh, -eged, laka.

magadan, -gada, sofva. F. makaan. maged, -ad, söt. F. makea. magis tun, -uda, blifva söt. F. maho.

maid, -od, mjölk. F. maito.

maho, -d, gall.

maid-nedal, -ad, fastlagsveckan.

majak, -ad, fyrbåk. F. majakka. R. mask».

maks, -ad, lefver.

maksan, -sta, betala. F. maksan.

maksustan, -tta, vedergälla, hämnas.

mal and, -ad, blixt. R. woania.

maltan, -tta, kunna.

maltaj, -ad, kunnig, skicklig.

mam, -od, och

marmoi, -d, moder.

man-aluine, -is ed, underjordisk. F. maanalainen.

manitan, -tta, och

manitelen, -Ida, locka, bedraga. F. maanittelen. R. maHuTb.

manitus, -ed, svek, bedrägeri.

mansikaine, -ised, smultron. F. mansikka.

marj, -ad, bär. F. marja.

matits, -ad, takäs. R. marnna.

madahm, -od, fiskrom. mähna.

mägi, -ged, backe.

mär, -ad, mått.

F. mäti,

F. mäkı. F. määrä. RH.

M'Bpa. märendan, -eta, tugga. F. mä-

rehdin.

P ® o " " márg, -ad, fuktig, våt. F. märkä. márgus, -ed, fukt, väta. F. mär-

kyys. marits en, -ita, mäta. F. määritsen.

R. mspurs.

mätas, mäthad, backe, höjd. mel, -ad, krita. R. MBB. mel, -ed, sinne, fórsiànd. F. mieli. F. mela.

meletöin, -Omad, utan förstånd. F.

mela, -d, styrära.

mieletóin. meletus, -ed, oförständ. melev, -ad, förständig. F. mielevä. melhine, -7s ed, angenäm. F. mie- leinen. mes, mehed, man, menniska. F. mies. F. mesi.

F. mehiläinen.

mezi, meded, honing.

mezjäine, -is ed, bi.

mezjáis en peza, bikupa.

metin, metta, syfta, måtta; be- sinna, eftertänka. F. miettiä. BR. MbTHTb.

Anteckningar i Nord-Tschudiskan. 95

mets, -ad, skog. F. metsä. metshine, -is ed, djefvul.

mets-kana, -d, snóripa. F. met- sikaua. mil, -ad, tvål, såpa. R. wprao.

mzr, -ud, verld; samfällighet. R. Mip®. mod, -od, ansigte.

F. miero, miiru. F. muoto.

mogitsen, -ita, plåga. F. muok- kaan. R. Myra.

mogits us, -ed, plägande.

molin, -Lda, bedja. AR. woanrs.

R. woauraa.

müdalzne, -z$ ed, gynsam (om vin- den) F. myötäinen.

mön, möda, sälja. F. myön.

möskelen, -/da, och

möskendan, -eta, föryttra.

muhahdan, -hta, och

molitva, -d, bön.

muhaidan, -ita, le. ©. myhähdän, myhüilen. muiged, -igtad, sur. F. muikea.

muigis tun, -uda, surna.

muiglus, -ed, syra F. muikeus.

mujan, -ada, käuna.

muju, -d, fárg.

mujutaj, -ad, färgare.

mujutan, -ada, färga.

mujutus, -ed, färgning.

muna, -d, ägg. F. muna.

muras k, -od, hjortron. F. muurain. R. mopouıka.

murd, -od, vosk, sopor.

murgin, -ad, frukost. F. murkina.

murginöits en, -ita, frukostera. F. murkinoitsen.

murnaine, -ised, alvig; m. cura. afviga sidan. F. nurea.

murondan, -ota, smula. F. mu- rennan.

murzöin, -imed, ung hustru till 35 ärs älder.

must, -ad, svart.

F. morsian.

F. musta.

mustendan, -eta, svärta.

mustikaine, -is ed, blåbär. F. mus- tikka.

mustan, -tta, ihägkomma. F. muistan.

mut, -ud, manslem. R. myao.

muc kerdan, -dta, vricka, vrida.

mülun, -uda, inrymma.

N.

naba, -d, nafvel. F. napa.

nadimoi, -itaze, hoppas, lita till. R. Ha bATBC:I.

nagl, -ad, spik. F. naula.

nagloits en, -ita, nagla.

E. nauru.

nauran.

nagr, -od, skratt. nagran, -rda, skratta. F. nagransOitan, -tta, förorsaka skratt, bringa att skratta. i nagris, -rhed, vofva. nahk, -ad, hud, skinn. F. naimatoin, -Omad, ogift. F. matoin. nain, naida, gifta sig. F. nain.

F. nauris. nahka. nai-

96 A. AHLQVIST

naine, -ised, hustru, qvinna. F. nainen.

naisekas, -khad, gift (om mannen).

najed, -ad, hopp. R. maageskaa.

näk, -ad, kaja. F. naakka.

nakoval, -ad, smedjestid. R. na- KOBAAbHA.

nasmork, -ad, snufva. À. nacwoprs.

nagen, nähta, se. F. näen.

naivas, -vhad, saíva.

ndivis tun, -uda, vissna. F. näi-

vetyn.

nàlg l. nalg, -ad, hunger. F. nälkä.

nälgis töitan, -lta, uthungra.

nálgistun, -uda, blifva hungrig. F. nälästyn.

napeitan, -tta, knipa. F. näpistän.

F. neula.

neis ne, -its ed, jungfru, dotter, brud. F. neitsyt.

neits ükaine, -is ed, jungfru.

mem, -ed, halfó, udde.

nemud, -ed, dim. af föreg.

negl, -ad, synäl.

F. niemi

nena, -d, nása. F. nenä. neskandan, -kata, vara (om ett sar).

nevest, -ad, brud. R. neBtcra.

nevon, -oda, lära, undervisa. F. neuvon.

niladan, -ada, afskala.

nimedan, -ada, nämna. F. ni- meän.

nimetoin, -0mad, namnlós; n. sorm, ringfingret. F. nimetdin.

nimi, -med, namn. F. nimi.

nin, -ed, bast. F. niini.

nis a, -d, bröst (hos qvinuor) F. nisá.

nis u, -d, hvete, F. uisu.

nit, -id, tråd. F. nisi. BR. Hate.

nitan, -tta, slå (hö). F. nitän.

F. noki.

noid, -ad, trollkarl. F. noita.

noiditsen, -ita, trolla; kurera. F. noiditsen.

nojel, -ad, böjlig, svigtande.

nojelsun, -uda, blifva böjlig.

nokin, -kta, picka (som en fogel). F. nokin.

nolen, -Ida, slicka. F. nuolen,

F. nuora.

nogi,